Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Håkan Lindgren, du var bättre förr

Malte Persson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: ALEX LJUNGDAHL / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

Malte Persson svarar Håkan Lindgren om identitetspolitiken – och om anklagelsen om att vara en fegis.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | IDENTITETSPOLITIK. Jag är ingen varm vän av identitetspolitik. Men då begreppet reducerats till ett nästan meningslöst skällsord försökte jag återställa proportionerna. Jag ser helt enkelt inte vad man vinner i vare sig resultat eller tankeskärpa när man häller allt från litteraturdebatter till jihadism i en och samma stora slagpåse.

Mot detta har den flitige identitetspolitikkritikern Håkan Lindgren nu invändningar i Svenska Dagbladet. Som så ofta skryter han omständligt om sitt självständiga tänkande. Men det lilla nya han har att komma med är mest ett halvhjärtat personangrepp, där jag antyds vara en fegis. 

Håkan Lindgren i Svenska Dagbladet

Att inte hänge sig åt slappa generaliseringar är för Lindgren nämligen "att gardera sig". Mina mer politiska texter – jag har skrivit om till exempel klimatfrågan, terrorism och politisk stilistik – generaliserar han sen till åsikten att "sverigedemokrater är dumma". 

Jag räknar efter och ser att jag nämnt Sverigedemokraterna, i förbigående, i tre artiklar på tre år. Det är inte ens hälften så många gånger som Lindgren har hunnit skriva om Ronny Ambjörnssons "Den skötsamme arbetaren" på halva den tiden.

Lindgren bemöter knappast min kritik av hur begreppet identitetspolitik kommit att användas i debatten, men han påtalar att han faktiskt inte bara grundar sitt korståg på vaga festrykten och ett bokhandelsbesök. Fair enough. 

 

LÄS MER – Malte Persson gör upp med Svenska Akademien och Forum 

Svenska filminstitutet

För det första hänvisas även till auktoriteter som Kenan Malik. Detta kunde vara relevant när Lindgren gjorde det i en artikel för tre år sedan (vars avslutning, där Lindgren lovar att sluta upprepa sig, för övrigt ter sig komisk i efterhand). Men inte nu, för att försvara en kritik mot identitetspolitiken som urartat till i bästa fall en karikatyrversion av Maliks. Där Malik analytiskt och inkännande kan beskriva ett socialt och historiskt sammanhang, får man hos Lindgren mest ett tomt fördömande av vad som vagt framställs som slapp samtida bekvämlighet. 

För det andra nämns Svenska Filminstitutets förslag om obligatorisk utbildning i normkritik. Och ja, politiska krav på konst och forskning är ett problem, oavsett om de är just identitetspolitiska eller ej. Men tydligen var inte identitetsideologin mer mäktig och rådande än att förslaget efter kritik snabbt drogs tillbaka.  

För det tredje åberopas en debatt mellan Lionel Shriver (som talat om författares rätt att skriva om vem och vad som helst) och Yassmin Abdel-Magied (som upplevde talet som kränkande). Som så många andra är jag benägen att ta Shrivers parti. Men även Abdel-Magieds inlägg – inte så extremt som Lindgren låter påskina – är värt att ta del av. 

Och framför allt: hon har använt sin yttrandefrihet för att uttrycka en avvikande mening. Att detta skett har jag svårt att se som belägg för ett hot som är så överhängande att det motiverar oavbruten alarmism i svenska tidningar. 

Lindgrens åsikt att min begåvning borde användas till något bättre än att debattera med honom kan jag däremot dela.

 

LÄS MER – Malte Persson: Okunnig kritik mot identitetspolitiken 

 

Malte Persson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans nästa lyriksamling "Till dikten" ges ut mars.

Läs fler texter av Malte Persson här.  

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!