Försvarsmakten blundar för sin homofoba historia

Försvarsmaktens annons på SvD:s förstasida har väckt starka reaktioner.
Rebecca Sellberg.

Försvarsmaktens användning av regnbågsflaggan har väckt starka reaktioner på sociala medier. 

Rebecca Selberg påminner om att Försvarsmakten fram tills nyligen exkluderade Hbtqpersoner. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. De har hittat en effektiv strategi, PR-snillena på Försvarsmakten. Inför den allt folkligare Pridefesten i huvudstaden ordnas annonser, i vilka krigsmakten utmålas som beskyddare av de rättigheter som Hbtqpersoner kämpat sig till helt utan militär inblandning. Med annonserna uppnås tre saker. För det första blir det ett jävla liv, och folk börjar tänka på militären – vilket behövs, för vem fattar vad de sysslar med i ett land som varit i fred sedan anfallet mot Norge 1814? För det andra framstår försvaret som fräscht, trots vårt oklara behov av det, och trots det omoderna upplägget med honnörer och ordergivning. För det tredje, och kanske viktigast av allt, så framstår allt mer omhuldade rättigheter som i behov av just militärt försvar. Vem är på väg över gränsen för att förbjuda lesbiska bröllop? Detaljfrågor undanbedes, då kanske det upptäcks att det största hotet mot icke-heterosexuella finns i den parlamentariskt välrepresenterade politiska tendens som drömmer om en ungersk utveckling i du gamla du fria.

Nåväl, en försvarsmakt har vi, och säkert behövs det. Vad vet jag, en civilare utan intresse för vare sig radiospaning eller ubåtsjakt. Redan förra veckan blev vi icke-uniformerade uppläxade av en kapten som vet det ingen utanför försvaret vet, nämligen att allt är frid och fröjd bland militärerna – endräkt råder, homofobin är bortblåst; det enda som saknas är ett brett samhälleligt engagemang för ännu fler militärer, som i fullständig organisatorisk harmoni får vakta rikets gränser. Det är en enastående omsvängning som militären borde berätta mer om. Här har vi alltså en myndighet som fram till 1968 förbjöd anställda i uniform att putta barnvagn, och som under kalla kriget delade ut frisedlar till homosexuella samtidigt som heterosexuella vapenvägrare sattes i fängelse. 1979, året då Socialstyrelsen gav upp sjukdomsstämpeln efter en spektakulär insats av aktivister, uttalade sig landets ÖB för första gången i homofrågan. Han konstaterade då att mogna individer med förmåga att kontrollera sin avvikande sexualitet inte borde särbehandlas. En svensk don’t ask, don’t tell, alltså. I ytterligare tio år kvarstod sedan försvarsmaktens klassifikation av homosexualitet som en avvikelse som kunde ligga till grund för utestängning. 

Varför ville man ha riktlinjer mot homosexuella? Dels för att man antog att de utgjorde en säkerhetsrisk; de kunde ju utsättas för utpressning av främmande makt. Att man kunde leva öppet som queer föresvävade inte befälen på den tiden. Dels för att man utgick från att homosexuella värnpliktiga skulle terroriseras av sina vapenkamrater, en helt annan slags säkerhetsrisk. Nog kände man sin organisation, men något engagemang för lika rättigheter bland de som skulle offra livet för landet fanns ännu inte vid 1990-talets början. För bara några år sedan erkände Försvarsmakten indirekt att det fanns en öppen och accepterad homofobisk jargong i organisationen. Och så sent som förra året tillsattes utredningar sedan Sveriges television avslöjat att en av topputbildningarna, den vid K3-regementet i Karlsborg, hade problem med sexism, homofobi, mobbing och trakasserier. 

Vilken fantastisk framgångssaga, då, att Försvarsmakten så enkelt befriat sig från sin sexistiska och homofoba historia att man nu krigar lika gärna för regnbågsflaggan som för den svenska. Vem kan komma på tanken att ifrågasätta behovet av kamouflageklädda stridisar när de så smidigt anpassar sig till tidens takt, och numera finns till för mångfalden och våra pridekalas? Nej, jag köper det inte. En armé av varumärkeskänsliga befäl och PR-piloter kan varken trolla bort homofobin i den egna organisationen, eller försvara hbtq-rättigheter mot sådant som verkligen hotar dem. Gå för all del i prideparaden, uniformerade vänner, men glöm inte att den radikalaste flaggan att vifta med är den som kräver fred.      

Av Rebecca Selberg

Rebecca Selberg är doktor i sociologi och lektor i genusvetenskap vid Lunds universitet.  



Avslöjaren som blev hackad

https://embed.radioplay.io?id=87170&country_iso=se

Han avslöjade Allra – men ratas av journalistpriserna. Patrick Siegbahn på Småspararguiden gästar Expressens mediepodd. Och Expressens Anna Friberg medverkar från OS i Tokyo. Med Karin Olsson och Magnus Alselind.