Ebba Witt-Brattström. Foto: MARIE KLINGSPOR ROTSTEIN / NORSTEDTSEbba Witt-Brattström. Foto: MARIE KLINGSPOR ROTSTEIN / NORSTEDTS
Ebba Witt-Brattström. Foto: MARIE KLINGSPOR ROTSTEIN / NORSTEDTS
Athena Farrokhzad. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅNAthena Farrokhzad. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Athena Farrokhzad. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Är det feminism att avskaffa kvinnan?

Publicerad

Debatten om transkvinnor visar att identitetspolitiken har blivit en dogm som skymmer verkligheten.

Ebba Witt-Brattström försvarar Kajsa Ekis Ekman och det biologiska systerskapet som feministisk strategi.

IDÉDEBATT | TRANSKVINNOR. Ursäkta en gammal ärrad cisfeminist, men vad pågår? 

Med uppspärrade ögon läser jag en debatt som tycks fokusera på transkvinnors rätt att slippa läsa Kajsa Ekis Ekman. Varför? Jo, hon har skrivit högintressant om den oroande tendensen över västvärlden att på statlig nivå minska närvaron av beteckningen ”kvinna”. Som att ”gravid kvinna” bör heta ”gravid människa”, för att inte exkludera transpersoner. 

Ekman diskuterar också varför könskorrigering utgår från de traditionella könsroller som feminister bekämpar, och frågar sig om det är rimligt att omyndiga som inte tycks stämma helt med sitt biologiska kön ska opereras, ifall barnet och en vårdnadshavare så önskar, vilket hos oss i Sverige Feministiskt Initiativ föreslår (AB 17/1).  

Kajsa Ekis Ekman.Foto: EVA LINDBLAD / PRESSBILD LEOPARD FÖRLAG

Kort sagt ställer Kajsa Ekis Ekman för dagens feminism viktiga ödesfrågor. 

För detta tilltag ställs hon med omedelbar verkan i den transfobiska skamvrån. Ekman sprider ”skrämselpropaganda” (Maria Ramnehill, GP), är ”provocerande osolidarisk” (Ella Noaksson och Hedvig Rapp, AB), förespråkar ”utrensning” (Karin Råghall, Feministiskt perspektiv)

 

LÄS MER – Joel Halldorf: Två kön måste vara utgångspunkten 

Oförskämt, Athena Farrokhzad

Som lök på laxen anklagas hon för att vara en dålig vänsterfeminist som avviker från partilinjen. När Ekman läxas upp i en oförskämt mästrande artikel av Athena Farrokhzad är det som om 1970-talets skäggiga marxistpojkar knackar på: hallå, någon hemma? Finns här en feminist som ska tvingas göra självkritik för att hon tror att flickor och kvinnor har gemensamma intressen som underordnat kön i ett patriarkat? Fattar Ekman inte att kvinnor bara duger om de kan användas i klasskampen: de är nämligen, enligt Farrokhzad: ”ingen automatiskt progressiv grupp, det beror på huruvida de solidariserar sig med andra förtryckta.” 

Andra förtryckta? Skolkade Athena Farrokhzad från lektionerna i mängdlära? Hälften som finns är kvinns, bruden, det är inte nån random ”grupp”. Googla den som slav födda Sojourner Truths berömda tal 1857: ”Ain’t I a woman?”, please.

Athena Farrokhzad.Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sen blir jag ändå full i nostalgiskt fniss, för liksom marxistpojkarna i min ungdom hade "Kapitalet" i näven, har Farrokhzad gamle August Bebel. Otroligt! När sen Tiina Rosenberg avfärdar Ekmans feminism, ja all feminism som ”en diffus känsla för kromosomdefinierad gemenskap”, påminns jag om anledningen till att jag lämnade Fi redan på grundarstadiet. Det var när jag blev mobbad för att i likhet med historiens alla feminister tro på systerskap som politisk strategi. Har inget hänt sen 2004? Jo, #metoo, som faktiskt hämtar hem exakt den strategin! 

 

LÄS MER – Tiina Rosenberg: Förtryckande feminism 

#metoo och Elin Wägner

Jag grubblar: Kan det vara så illa att identitetspolitiken blivit en dogm som skymmer verkligheten? Så pass att #metoo-upproret har gått queer- och transligan förbi? 62 000 flickor och kvinnor vittnar om hur de utsätts för sexuellt våld av olika slag bara för att de är kvinnor, har kvinnors kroppar. Jag betvivlar att en manlig debattör hade kommit undan med att kalla detta slags massuppror för ”kromosomdefinierad gemenskap”.   

Tvärtom har #metoo slagit en bro till rösträttskampen, som samlade kvinnor av olika klasser, olika sexualiteter, olika generationer. Som Elin Wägner skriver i feministklassikern ”Pennskaftet” (1910), så handlar det om solidaritet: ”Kraften att hålla ut, den kommer, när man börjar känna sig solidarisk med sitt kön, så att dess smärta blir ens egen smärta, dess förnedring ens egen förnedring.”

Tiina Rosenberg.Foto: SANNA SJÖSWÄRD / ATLANTIS

Den kraften är ostoppbar, än mer i dag, när vi uppnått jämställdhet på papperet, och äntligen, som kollektiv, kan kräva att den efterlevs överallt. 

Avslutningsvis: observera att utan feminismens pionjärer skulle vi inte ha varit här och kunnat debattera om vi bör eller ej bör avskaffa beteckningen kvinna. Inte heller hade vi varit här om inte någon gravid kvinna (och numera även någon enstaka transman med livmodern kvar) fött oss. Som Kajsa Ekis Ekman skriver: ”I grunden är kön en reproduktiv kategori, som existerar som objektiv realitet oavsett vad vi tycker.” 

Att konstaterandet av en dylik självklarhet väcker sådant rabalder år 2018 är en skandal.

 

Ebba Witt-Brattström är författare, professor och medarbetare på Expressens kultursida.

Relaterade ämnen
Ebba Witt-Brattström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag