Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Farliga människor ser inte alltid farliga ut

Ingenting att skratta åt. Några av de inhemska terroristerna i Kapitoleum.
Foto: JIM LO SCALZO / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: PRIVAT.

De osannolika bilderna inifrån Kapitolium skymmer vidden av vad som skedde.

Myra Åhbeck Öhrman påminner om den bisarra maskeradens rasistiska historia.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ. Det finns några bilder som historien aldrig kommer att glömma. 

Amerikanska soldater som reser sin flagga i Iwo Jima och sovjetiska som gör samma sak på taket till riksdagshuset i Berlin, vid andra världskrigets slut. Sydvietnamesiska barn som springer gråtande och skräckslagna längs en väg efter att deras egen regim av misstag släppt napalm över dem.

När Elfte september-attacken skedde var det för många Richard Drews bild av en man som valde att hoppa 100 våningar till sin död i stället för att brinna inne, som fick dem att inse vidden av tragedin och gjorde den greppbar. 

Tänk nu på vilka bilder som dyker upp när du tänker på kuppförsöket mot Kapitolium den sjätte januari 2021. 

En leende man i toppluva som bär på ett podium, glatt vinkande mot kameran i en träffsäker imitation av en norsk skidskyttevinnare?

En glasögonprydd nörd med skottsäker väst ovanpå lager av djurhudar, beväpnad med en knotig trästav och kravallsköld?

En ansiktsmålad, barbröstad schaman med tatueringar från nordisk mytologi, iförd pälsmössa med bisonhorn?

Det är inte bilder som hjälper oss att inse vidden av vad som skedde i Kapitolium. De gör det snarare lättare att förstå vissas reflex att vifta bort det inträffade som harmlöst eller till och med skrattretande. 

En salig blandning av gravallvarligt fascistoida utspel och skrattretande clownerier.

Nog hade det varit lättare att ta kuppförsöket på allvar om de bilder som spreds fokuserade mer på personerna iförda skottsäkra västar och balaklavor, utrustade med buntbandsfängsel och elpistoler. På det våld som både förekom och tog fyra människors liv.

Samtidigt är hela spektaklet inget annat än den logiska slutpunkten för allt Trumps presidentskap varit från stunden han inledde sin kampanj. En salig blandning av gravallvarligt fascistoida utspel och skrattretande clownerier som hela tiden tagit udden av kritik som riktats mot honom och hans supporters.

Två av dem som stormade Kapitoleum 6/1-2021.
Foto: JIM LO SCALZO / EPA TT NYHETSBYRÅN

Alla som granskat rörelsen vet att teatraliska överdrifter och skämt används dels för att maskera avsändarens egna intentioner, men också ger mindre tramsiga aktörer verktyg för att misstänkliggöra sådana som ser bakom kulisserna, och avfärda dem som paranoida.

En av Trumpfalangens nya hobbymilisgrupper på yttersta högerkanten kallar sig Boogaloo Boys och patrullerar gatorna iförda hawaiiskjortor och skottsäkra västar. Komiskt, så länge man inte tänker på att de hoppas på ett inbördeskrig och att de är tungt beväpnade. 

Du kanske inte köper resonemanget att de skulle vara annat än rastlösa men i grunden harmlösa patrioter. Reptilhjärnan kanske säger att farliga saker alltid ser farliga ut, och det är svårt att resonera med reptilhjärnan. 

Jag vill ändå försöka.

Det är den bild som levt kvar och fått symbolisera dem, även om den är mestadels felaktig.

Med tanke på ursprungslandet känns det relevant att dra en parallell till deras egen historia som jag tror att många inte känner till.

Er bild av Ku Klux Klan innefattar troligen tåg av spöklika figurer och brinnande kors. Tydligt inpräntade symboler av ondska och skräck. Det är den bild som levt kvar och fått symbolisera dem, även om den är mestadels felaktig.

Ku Klux Klan i Georgia 1971.
Foto: EVERETT COLLECTION/IBL

Historikern Elaine Frantz Parsons beskriver i ”The Journal of american history” att de ofta bar alla sorters maskeradutstyrslar, från pierrothattar till lösskägg, djurkostymer och – ja – pälsmössor och horn. Att de inte hade en uniform gjorde det lättare för apologeter att vifta bort hotet de innebar. 

När Jim Crow-lagarna infördes 1876 (i syfte att upprätthålla segregationen) slutade klansmännen att klä ut sig. De behövde inte längre dölja vilka de var för att våga gå ut på gatorna och lyncha svarta människor. Historiens vita kåpor tillskrevs dem flera år efteråt, när de utmålades som återbyggnadstidens hjältar. 

Med facit i hand är det lätt att se att med eller utan kostymer var deras handlingar motbjudande. Det gäller även stormningen av Kapitolium och det politiska hot som Trumps propaganda fortfarande innebär mot demokratin.

Låt inte förekomsten av någon sorts kostym, vare sig det är pälsmössor, röda kepsar eller mjukisbyxor, distrahera dig från ekot av historien.


Av Myra Åhbeck Öhrman

Myra Åhbeck Öhrman skriver om, debatterar, poddar och föreläser om internet, kultur och politik.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

spotify:episode:6vMFCgMhO7bLk2tlQEo8zf

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.