IDÉDEBATT | FACEBOOK. Nätjättarna kommer att regleras och därmed knytas närmare till staten. Vad som redan var på gång, påskyndas ytterligare efter den senaste veckans uppgifter om skumrask på Facebooks bakgård, som inte borde förvåna någon. Data om 50 miljoner användare hamnade hos ett företag, vars uttalade syfte är att påverka utgången i demokratiska val, vars företrädare befann sig på den yttersta högerkanten och inte heller saknar kopplingar till Kreml.
Trump-kampanjen
Genom att samla på sig tillräckligt detaljerade personuppgifter om alla väljare, går det att placera personligt anpassad propaganda i deras medieflöden. Inga dataintrång är nödvändiga. Tvärtom har detta reklammaskineri målmedvetet utvecklats av Facebook. Ladda upp upp ett personregister till deras servrar, så kan du köpa tilläggstjänsten "Lookalike Audiences" och nå en större, "liknande" publik. Så gjorde Trump-kampanjen 2016, liksom för den delen Obamas återvalskampanj 2012 – i båda fall coachade av Facebooks egen personal, stationerad i respektive kampanjhögkvarter. Allt medan trollfabrikerna byggde upp sina botnät, alltid redo att trumma fram bilden av en folkstorm på kommando av främmande makt.
Dystopin får tydligare konturer. Det ständiga informationskriget. En paranoid atmosfär där genuint engagemang omöjliggörs genom blotta misstanken om att allt kan vara en psykologisk operation, iscensatt i syfte att dölja någonting annat, för att misskreditera någon, eller bara för att "destabilisera" läget i nationen.
Facebooks självkritik
Scenariot passar både teknokrater och populister. Där uppe: en slug elit som kalkylerar i flera led framåt. Där nere: de snabbklickande fåren, som upprörs över flödets senaste stimuli. En falsk motsättning, som göder konspirationsteorier.
Falsk är emellertid även den "stabilitet" som frambesvärjs genom de ständiga varningarna för hur främmande makt söker destabilisera nationen genom att underblåsa konflikter.
Det finns ingen stabilitet på en planet vars poler smälter, medan utsläppen av växthusgaser tar ny fart. Stabilitet kan inte betyda att globala klimatavtal kastas i papperskorgen så fort en nation hittat en kortsiktig öppning för att pressa upp sin ekonomiska tillväxt. Om något, så behövs i detta läge ett globalt forum där mänskligheten kan organisera sig kring sina gemensamma intressen. Alltså ungefär vad Facebook alltid påstod sig vara, medan man i stället byggde upp det perfekta systemet för att dela upp samma mänsklighet i målgrupper vars uppmärksamhet dagligen kan styras om i nya riktningar.
Under 2010-talet har det blivit allt tydligare hur världens mäktigaste medieföretag har opererat helt utanför de regler som gäller för alla de övriga. Länge hänvisade Facebook och de andra till att de bara var neutrala "plattformar". Den strategin håller inte längre. Under den senaste veckans skandal försökte man först hota The Guardian med stämning, sen utmåla sig som offer för dataintrång, sedan tiga. Ingenting funkade. Till slut tvingades Mark Zuckerberg till en uppvisning i självkritik. Nu säger han sig rentav välkomna "rätt sorts" reglering.
Google, Amazon och Facebook
Vad detta betyder är att Facebook önskar sig något i utbyte av staten. Någonting som kan höja trösklarna mot konkurrens, allra helst en politik som leder till att alla medborgare måste använda tjänster som levereras av Facebook, exempelvis för betalning och identifiering. Givetvis kommer Google och Amazon att förvänta sig liknande gentjänster som befäster deras monopol inom var sin del av den västdigitala kapitalismen.
Digitaliseringen överläts länge, i flera decennier, åt marknadskrafterna. Visst spelade militär finansiering alltid en viktig roll för den digitala teknikutvecklingen, men massmarknaden betraktades som civil. Detta har nu förändrats.
Företag som Google, Amazon och Facebook betraktas nu som som säkerhetspolitiska tillgångar, i dubbelt avseende. Dels för sin makt över det offentliga samtalet och som potentiella arenor för desinformation. Dels som aktörer i den teknologiska kapprustningen mellan två världsmakter, USA och Kina, om att sätta standarder för framtidens digitala infrastruktur. Den som tillverkat hårdvaran kan nämligen lägga in bakdörrar som kan aktiveras i händelse av konflikt. Det är därför som världens största tillverkare av telekomutrustning, kinesiska Huawei, stängs ute från den amerikanska marknaden. Övriga världen kan i förlängningen bli tvungen att välja sida mellan två teknopolitiska block: ett västdigitalt, ett östdigitalt.
LÄS MER – Joel Halldorf: Erkänn att internet inte utvecklade demokratin
Kinas sociala medier
Kina försöker komma ikapp USA bland annat genom att låta sina marknadsledande företag få tillgång till stora mängder data, exempelvis foton på 700 miljoner kineser som kan användas för att utveckla bättre system för ansiktsigenkänning. Liknande databanker kan mycket väl beviljas till företag som Facebook, i utbyte mot att myndigheterna får direkt möjlighet att gå in och styra informationsflödena. Ett konto som anses sprida desinformation behöver då inte stängas av. Det kan räcka att skruva lite på inställningarna för att ge budskapen mindre exponering, eller för att videoklipp från vissa avsändare tar länge tid att ladda – varianter av "mjuk censur" där Kina har visat vägen.
LÄS MER – Jojje Olsson: Facebook vill hjälpa Kina med censuren
Medan vi rör oss in i en ny teknopolitisk epok, liknar de ständiga läckorna, säkerhetshålen och övervakningsskandalerna mest brusningar på ytan. Den historiska vändningen pekar bort från den liberala kapitalismens tydliga bodelning mellan stat och storföretag – precis som på 1930-talet. Vad vi får i stället är för tidigt att säga.
Att inte reglera Facebook är orimligt, men det är naivt att hoppas på att den stundande regleringen inte kommer gå hand i hand med en militarisering. Allra naivast är dock de liberala debattörer i USA som vill hitta lösningen i att göra Facebook till en betaltjänst. Visst stämmer att när vi inte själva betalar är det vår uppmärksamhet som blir såld. Men för den breda massan finns ingen väg bakåt. Däremot finns vägar ut ur Facebook. Alternativa kanaler för kultur, politik och vanligt småprat. Nya rutiner att återfinna, inte var och en för sig, utan tillsammans.
LÄS MER – Rasmus Fleischer: Facebook tjänar pengar på att vi blir dummare
Rasmus Fleischer är forskare i ekonomisk historia och medarbetare på Expressens kultursida.
I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Gunilla Brodrej och Margareta Sörenson om teatermannen Benny Fredriksson. Kultur-Expressen finns också som podcast.