Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Erkänn nu att internet inte utvecklade demokratin

Joel Halldorf, teolog och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: MIKAEL SJÖBERG
Felix "Pewdiepie" Kjellberg.

Är det en slump att gammelmedierna har byggt demokrati medan de nya verkar rasera den?

Joel Halldorf tycker att det nu är upp till bevis för Emanuel Karlsten och andra sociala medie-apostlar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | MEDIER. Emanuel Karlsten tycker att uppmärksamheten kring Joakim Lundell, känd som Jockiboi, är tragisk, eftersom den tydliggör den cementerade distansen mellan gamla och nya medier (Breakit 11/10). Jockiboi har varit en megastjärna på Youtube i åratal, men först när han släpper en bok talar han på en våglängd som gammelmedier förstår. Boken – inte hans 800 000 Instagramföljare – öppnar dörren till morgonsoffor och lördagsmagasin.

Karlsten har en poäng här, även om jag föredrar att ordet "tragisk" reserveras för sådant som jordbävningar och demokratins kollaps (vi kan komma tillbaka till det). Det är helt riktigt att tidningar, tidskrifter, förlag och tv är sammanflätade i ett slags medialt ekosystem: Förlaget ger ut en bok, som recenseras på en kultursida, blir underlag för en ledarartikel och – om det vill sig riktigt väl – landar författaren i en morgonsoffa.  

Detta ekosystem har vuxit långsamt under en period på omkring två hundra år, och de nya medierna – instagram, poddar, Twitter, Youtube – hittar inte med självklarhet in i det. Om Alex & Sigge kraschar eller briljerar i ett poddavsnitt –  vem recenserar det? Sällan någon tidning, men däremot hundratals användare av sociala medier. Här sprids information och åsikter via ett nytt ekosystem.

Emanuel Karlsten. Foto: Expressen

Mediepodden med Olle Lidbom

Det finns med andra ord två offentligheter i dagens Sverige: de gamla, traditionella, och de nya sociala eller alternativa medierna. Givetvis finns många överlappningar via såväl plattformar som ägande – något "Mediepodden" med Karlsten och Olle Lidbom diskuterar i sitt 50:e avsnitt – och nyheter flödar från det ena rummet till det andra, vilket exempelvis #metoo visat. Samtidigt är detta i någon mening två olika offentliga rum, med sinsemellan skilda strukturer och etik; också det blev tydligt i #metoo.

I debatten är det vanligt att, likt Karlsten, klaga på de traditionella medierna, som inte anses förstå de nya. Och det är kanske sant att rapporteringen kring personer som Pewdiepie och Therese Lindgren varit skral. Men borde man inte också, i rättvisans namn, ge gammelmedierna kredd för vad de faktiskt har åstadkommit? 

Att de, till exempel, har byggt upp den västerländska demokratin. Det måste väl ändå vara värt något?

Och frågan kan sedan skickas tillbaka till de nya medierna och deras guruer: vad har ni åstadkommit, egentligen? Det nya ekosystemet verkar tyvärr både göda ogräs och sakna resurser för renhållning. Eller hur ska vi förstå detta att ryska troll genom att spela på Facebooks algoritmer gjort en twittrande koleriker till världens mäktigaste man?

 

LÄS MER - Joel Halldorf: Sverige blev bara sekulärt på ytan

Youtubestjärnan Therese Lindgren.

Sociologen Jürgen Habermas

Den som tydligast visat på kopplingen mellan gammelmedier och demokrati är sociologen Jürgen Habermas. Demokrati bygger, menar han, på goda offentliga samtal, och de traditionella medierna har varit effektiva plattformar för sådana samtal. Politikers beslut rapporteras i tidningar, diskuteras av ledarskribenter och kommenteras i nyhetsprogram. Läsarna, som också är väljare, följer debatten, diskuterar sinsemellan och uttrycker sin uppfattning genom att rösta, demonstrera eller skriva en insändare.

Internet kommer att ta mänskligheten till nya nivåer gemenskap och harmoni, ja till en högre form av demokrati

Systemet är kanske inte perfekt, men det har hittills inte trumfats av något annat. Från Silicon Valleys teknikoptimister har vi dock fått höra att något bättre står för dörren: internet kommer att ta mänskligheten till nya nivåer gemenskap och harmoni, ja till en högre form av demokrati. På nätet hjälper man ju varandra, prestigelöst och utan hierarkier, som vore vi en enda stor familj. Man delar filer och delar med sig av sin kompetens – gratis. Om bara fler vävs in i nätverket ökar också gemenskapen i samhället – ungefär så har det låtit. Som Karlsten själv formulerade det på hemsidan Amen.se år 2009 (internet glömmer aldrig!): 

”Det finns få saker som leder till så riktiga möten som samtal över nätet. Som kommer ge dig en sådan inblick och ingång i människors liv. Och som till slut sannolikt också kommer leda till att du får ett fysiskt möte.”

Presidenten och twittraren Donald Trump. Foto: CHIP SOMODEVILLA / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Gutenbergs tryckpress

Denna vision har tyvärr inte förverkligats. Visst finns tweetups, sociala medier-läger, och andra tummelplatser för den digitala eliten. Men den generella bilden är ändå att sociala medier gett upphov till polarisering och filterbubblor, snarare än möten och gemenskap.

Är detta tillfälligheter? Är det en slump att gammelmedierna har byggt demokrati, medan de nya medierna verkar rasera den? Eller beror det på strukturerna för samtal i dessa båda ekosystem?

De gamla medierna springer ur Gutenbergs tryckpress, en teknologi som oftast hyllas för att den gjorde information tillgänglig. Men dess verkliga storhet ligger i den dynamiska föreningen mellan tillgänglighet och begränsning. Böcker trycks, men långt ifrån alla texter publiceras. Och de som kommer ut passerar ett antal kvalitetssäkrande mekanismer: förlag, redaktörer och recensenter.

Internet är tillgänglighet utan begränsningar. Alla kan publicera sig: här finns Selma Lagerlöfs samlade skrifter, en tonårsflickas dagbok och ett 1000-sidigt manifest från en norsk massmördare. Detta är dess storhet och svaghet. Det är sant att nätet gör att alla är journalister. Men frågan är om det inte är en ännu större sanning att alla människor behöver en redaktör.

 

LÄS MER - Joel Halldorf: Hur lång tid tar det att avkristna Europa?

Gutenberg vid sin tryckpress.

Polarisering och filterbubblor

För när texter inte prövas av redaktörer eller andra institutioner med uppgift att garantera kvalitet, gör det att andra egenskaper premieras – framför allt förmågan att skapa engagemang. Eftersom internet är en miljö där det är svårt att läsa koncentrerat (mejl som pingar, annonser som blinkar och hyperlänkar som lockar) slår känslor och enkla stimuli lätt ut komplexa resonemang. Vi dras till texter som högljutt basunerar ut det vi redan trodde var sant – ett beteende som Facebooks algoritmer dessutom förstärker. Kvantitet i form av delningar blir kvalitetsmåttet, och det politiska samtalet formas därefter.

Polarisering och filterbubblor är alltså ingen slump, utan en följd nätets struktur. Det går inte att skilja form från innehåll, utan mediet är budskapet, som medieforskaren Marshall McLuhan konstaterade. Eller med Churchills ord: Vi formar byggnader, därefter formar byggnaderna oss.

Så i stället för fler suckar över stelbenta gamla medier skulle det vara intressant att höra de nya mediernas apostlar diskutera en annan, mer akut fråga: Hur bygger vi om det här huset innan det rasar in och begraver oss alla?

För det vore en verklig tragedi.

 

Joel Halldorf är författare, docent i kyrkohistoria och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Biskop Lewi Pethrus - biografi över ett ledarskap". 

 

LÄS MER - Joel Halldorf: Liberalismens tomhet banade väg för Donald Trump

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!