Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En gång för alla - sluta prata om "Bibeln"

Natalie Lantz. Foto: Uppsala universitet
Biblar. Foto: LARS NYBERG

Natalie Lantz önskar ett mer nyanserat samtal om den bibliska litteraturen i bildningsdebatten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | KANON. I skuggan av KD-ledaren Ebba Busch Thors famösa klassikerhaveri fortgår Isobel Hadley-Kamptz viktiga inlägg i bildningsdebatten ("Kan folk ens Bibeln längre?").

Hadley-Kamptz märker hur bibelreferenser faller platt i en samtid mer förtrogen med Hollywoodblinkningar. Jag sympatiserar med Hadley-Kamptz och visst hade det varit enklare om hon haft rätt i att bibeln kan refereras till som ett enda verk. Men "Bibeln" finns inte, det finns bara bibeltraditioner. 

Den generiska beteckningen "Bibeln" visar på hur grund kunskapen är om de olika bibelutgåvornas särprägel. Vilken Bibel refererar Hadley-Kamptz till i sin artikel? De svenska bibelöversättningarna har ju tillkommit under olika tider, med olika teologiska och litterära anspråk.

 

Kristna traditionen dominerat

I Sverige har den kristna traditionen präglat terminologin. När man säger "Gamla testamentet" om de hebreiska (och arameiska) bibelböckerna, definieras boksamlingen utifrån den kristna bibeln. 

Men en perspektivförändring börjar göra sig gällande inom svensk bibelvetenskap. 

Vid Uppsala universitet öppnade man 2012 upp för möjligheten att kalla det fält som tidigare gått under namnet Gamla Testamentets exegetik, för Hebreiska bibelns exegetik. I den nyutkomna svenska översättningen av Dödahavsrullarna används just "Hebreiska bibeln" som term för den judiska kanon. 

Mose blir Moshe

Din Mose heter i min bok Moshe. Din Mose talar svenska, min Moshe talar hebreiska. Den olikheten behöver inte slå kilar oss emellan, men vi ska inte heller sträva efter en gemensam berättelse baserad på en text, i en översättning, i en kulturkontext. Moshe talar helt enkelt olika språk med olika kulturbärare.

I ett mångkulturellt samhälle kan vi inte utgå från att alla använder en viss textutgåva, utan bör skaffa oss förståelse om hur den bibliska litteraturen färdas genom översättningar, redaktioner och – viktigast av allt – kanontraditioner.

 

Av Natalie Lantz

Natalie Lantz är doktorand i Hebreiska bibelns exegetik vid Uppsala universitet, samt skribent och översättare från hebreiska, bland annat av David Grossmans roman "En häst går in på en bar".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!