Dikten markerar SD:s marsch mot makten

Jimmie Åkesson under sitt Almedalstal.
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jens Liljestrand.
Foto: OLLE SPORRONG

Jimmie Åkesson inledde sitt ovanligt aggressiva Almedalstal med att recitera Esaias Tegnérs dikt ”Svea”.

Jens Liljestrand hör honom ta med SD tillbaka till nationaldemokratiska ”de fyras gäng”. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

POLITIK. Jord, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,

folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer!

Ur skuggan av min dal jag ägnar dig en sång.

Dig söver smickrets röst: hör sanningens en gång!


Många vet säkert inte om det, men när Jimmie Åkesson inledde sitt Almedalstal med att deklamera de inledande raderna i Esaias Tegnérs dikt ”Svea” från 1811 återvände han också, kanske för första gången under sin tid som partiledare, på allvar till sina studentradikala rötter. Det var i Lund, i slutet på 1990-talet, som Jimmie Åkesson grundade Nationaldemokratiska studentföreningen tillsammans med Richard Jomshof, Björn Söder och Mattias Karlsson – den kvartett som i SD-mytologin kallas för ”De fyras gäng” och som 2005 skulle ta kontroll över partiet.

Och detta gäng kretsade på sätt och vis kring Esaias Tegnér (1782-1846), värmlänningen som började läsa i Lund 1799 och där fostrades till en av sin tids mest framstående skalder och intellektuella. 1812 blev han professor i grekiska, 1818 valdes han in i Svenska Akademien, 1853, några år efter sin död, tillägnades han en staty mitt i centrala Lund, utanför Akademiska Föreningen i parken Lundagård, där den står än i dag.

Det är Åkessons ground zero, hans politiska och intellektuella utgångspunkt.

Denna staty blev ett epicentrum för den våg av högerextremism och ultranationalism som började blossa upp i 1990-talets början och hade sin högtidsdag den 30 november, Karl XII:s dödsdag. I Stockholm var det Karl XII-statyn i Kungsträdgården som stod i centrum för demonstrationerna, men i Lund, som saknar en sådan staty, blev alltså Tegnér målet för skinnskallarnas och nynazisternas fackeltåg. 

Detta eftersom Tegnér är den svenska poet som är tydligast förknippad med stormaktstiden, tack vare hjältedikten ”Karl XII”, med den berömda inledningen ”Kung Karl, den unge hjälte, / Han stod i rök och damm. / Han drog sitt svärd från bälte / Och bröt i striden fram”.

Vi som befann oss i staden under dessa år minns hur Lunds innerstad spärrades av med containrar för att hindra att bomberjackor och palestinasjalar skulle slå varandra sönder och samman nedanför statyn; så sent som 2007 vandaliserades statyn av antifascistiska grupper. Först när Åkesson och de övriga började sin marsch mot makten lugnades stämningarna. Den 30 november år 1999 bestämde sig ”De fyras gäng” i ett spontant initiativ för att samlas kring Tegnérstatyn, där de, upplysta av en ensam fackla, läste egenkomponerade dikter och, förstås, högläste ur Tegnérs ”Karl XII”.

Enligt en artikel i studenttidningen Lundagård ska det ha varit en mysig kväll, som fortsatte med en tyst minut för de stupade karolinerna, kransnedläggning och ett fyrfaldigt leve. Efteråt bjöd Richard Jomshof på glögg och pepparkakor. ”De fyras gäng” själva beskriver tillställningen som lugn och utan bråk eller inblandning från vare sig polis, antirasister eller medier, sannolikt eftersom ingen visste om att firandet skulle ske.

De som inbillar sig att Sverigedemokraterna är på väg att mildra sin retorik och mjukna i sin aggressivitet för att lättare få till ett samarbete med M och KD, har anledning att tänka om.

När Jimmie Åkesson 22 år senare inleder sitt ovanligt aggressiva Almedalstal med att recitera Tegnér – dessutom ur ”Svea”, en av skaldens mest flammande patriotiska dikter, som av samtiden tolkades som en uppmaning till ett försvagat och förslappat Sverige att återerövra Finland – återvänder han alltså till ”De fyras gäng” och Nationaldemokratiska studentföreningen. 

Det är inga floskler, ingen lam referens åt en dammig och irrelevant gammal nationalromantik. Det är Åkessons ground zero, hans politiska och intellektuella utgångspunkt.

De som inbillar sig att Sverigedemokraterna är på väg att mildra sin retorik och mjukna i sin aggressivitet för att lättare få till ett samarbete med M och KD, har anledning att tänka om. Det här är inte en partiledare som för ett ögonblick tänker förneka sitt ursprung.

Och när han senare i sitt tal basunerar ut att ”nu börjar räkenskapens tid” menar han, precis som en gång Tegnér, exakt det han säger.


Jens Liljestrand är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.


Om Mellins raseri – i mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=86135&country_iso=se

Så stoppas Jimmie Åkesson från ”Sommar”, Lena Mellins ilska mot Nooshi Dadgostar och historien om när Diamant Salihu tog Zlatan till nya höjder. Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind.