Det här är journalistiken som riksdagen gör olaglig

Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: OLLE SPORRONG

På onsdagen röstade riksdagen för att göra utlandsspioneri till ett tryck- och yttrandefrihetsbrott.

Nils Funcke förklarar vad det betyder att uppgiftslämnare i framtiden kan dömas till fängelse. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Våren 2020 såg sjukvårdsbiträdet Stine Christophersen hur äldre som hon vårdat i flera år ryktes bort i sviterna av covid. Smittan spreds när personal gick från smittade till ännu inte smittade. Stine fick inget gehör hos sina chefer för att arbetet skulle organiseras om för att minska smittspridningen.

I Expressen 28 maj 2020 berättade Stine om förhållandena på Sabbatsbergsbyn. För det läxades hon upp av tre chefer. Tilldelades en skriftlig varning och fick beskedet att om det inte passade borde hon söka jobb någon annanstans.

Två av cheferna har nu dömts för brott mot meddelarfrihetens förbud mot repressalier. Stine har fått upprättelse och visat för andra presumtiva uppgiftslämnare att det finns ett starkt skydd. Lagen står på deras sida.

Låt oss anta att Stine Christophersen tillsammans med en svensk läkare upptäcker att fångar och civila misshandlats och nekas korrekt vård under en fredsbevarande FN-insats. Insatsen står under befäl av en fransk överstelöjtnant som i en dagorder hemligstämplat uppgifterna. 

När Stine och läkaren berättar om förhållandena i Dagens Nyheter röjer de en uppgift som är hemligstämplad. Det leder till allvarliga störningar med Frankrike. Den svenska regeringen bedömer att publiceringen lett till men för Sverige och riskerar att vi stängs ute från andra insatser. Regeringen begär att justitiekanslern väcker åtal för utlandsspioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift.

Sverige blev som demokrati lite fattigare genom onsdagens beslut.

Med hjälp av olika tvångsmedel kartläggs vilka reportrar som befattat sig med uppgifterna och det uppdagas att det är Stine och läkaren som lämnat över uppgifterna. De åtalas för röjande och obehörig befattning alternativt grov obehörig befattning med hemlig uppgift.

Scenariot är påhittat men realistiskt eftersom meddelarfrihet nu inte gäller vid utlandsspioneri.

Riksdagens beslut under onsdagen innebär ett långtgående ingripande i det som bär upp Sveriges statsskick, den fria åsiktsbildningen. Meddelarfriheten har funnits där som en pysventil för att uppdaga, stävja och beivra misshushållning och myndighetsövergrepp. 

Att Sveriges deltagande i internationella samarbeten ska skyddas är en självklarhet. Men det vore fullt möjligt utan att rubba meddelarfriheten när den behövs som bäst. Uppgiftslämnare riskerar att tystna och journalister och publicister att bli alltför försiktiga. 

Att vissa publiceringar kan anses försvarliga är en klen tröst. Det är hart när omöjligt att förutse hur bestämmelsen ska tolkas. Och om JK efter en förundersökning kommer fram till att publiceringen i DN ska falla in under undantaget kan skadan för Stine, läkaren och meddelarfriheten generellt sett redan vara skedd. Det finns undantag från meddelarfriheten redan i dagens lagstiftning. Men där går det att i svart på vitt läsa sig till undantagen i offentlighets- och sekretesslagen. 

Vid utlandsspioneri råder det omvända förhållandet. Där är huvudregeln att meddelarfrihet inte råder utom i de undantagsfall som först i efterhand utifrån de unika omständigheterna bedömts som straffria.

Motivet för grundslagsförändringen bygger dessutom på antaganden, och inte ett dokumenterat behov. Men även om man skulle acceptera utredningens antaganden hade det varit möjligt att genom en mindre ingripande åtgärd.

Sverige blev som demokrati lite fattigare genom onsdagens beslut.


Av Nils Funcke

Nils Funcke är journalist och tryck- och yttrandefrihetsexpert.