Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den ryska regimen är rädd för sitt folk

Ljudmila Ulitskaja är en av Rysslands främsta författare.
Foto: Cato Lein / Ersatz
Polisen, här i Sankt Petersburg, har brutalt slagit ner prosterna mot fängslandet av Aleksej Navalnyj.
Foto: ANATOLIY MEDVED/SIPA/SHUTTERSTOCK / ANATOLIY MEDVED/SIPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Sedan oppositionsledaren Aleksej Navalnyj fängslades har protesterna mot Vladimir Putin skakat Rysslands makthavare. 

Ljudmilla Ulitskaja, en av landets främsta författare, hängdes nyligen ut som nationens fiende och ”liberal fascist” av statstelevisionen. Nu skriver hon exklusivt om upproren för Expressen Kultur.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I Moskva, Sankt Petersburg och i andra storstäder runtom i Ryssland går folk ut på gatorna efter att Aleksej Navalnyj gripits. Det verkar som om protestvågen går mycket djupare än upprördheten över regimens behandling av den politiska aktivisten Navalnyj. I en viss mening är det regimen själv som har bäddat för protesterna.

Den senaste tidens händelser har såvitt jag kan bedöma engagerat betydligt fler unga människor än till exempel 2011. Protesterna har blivit yngre och, intressant nog, muntrare. Demonstranternas viktigaste symboler är toalettborstar och badankor! Möjligen hör ungdom och munterhet ihop.

De som går ut på gatorna i dag är inte folk ur min generation som minns hur en handfull ungdomar samlades på Röda torget i augusti 1968, däribland min väninna poeten Natalia Gorbanevskaja. Den gången protesterade man mot sovjettruppernas invasion av Tjeckoslovakien. 

Hela den blodiga historien med Navalnyj väcker hos många en känsla av skam.

I dag är det tusentals människor som går ut, men orsaken till den här massrörelsen är inte någon militäroperation i sovjetimperiets utkant, inte händelserna på Krim eller krigshandlingarna i Syrien, utan arresteringen av oppositionspolitikern Navalnyj när han återvände från sjukhuset i Berlin efter det misslyckade mordförsöket. Hela den blodiga historien med Navalnyj väcker hos många en känsla av skam över dagens regim, över dess obegåvade grymhet, och det finns en växande oro för våra barns och barnbarns framtid.

Statsägda Russia-24 hängde i helgen ut Ljudmila Ulitskaja och författarkollegan Andrej Bykov som fiender till nationen.
Foto: Skärmdump / Youtube

Enligt en sociologisk undersökning som gjordes bland deltagarna i demonstrationen den 23 januari i Moskva hade hela 42 procent av de tillfrågade aldrig demonstrerat förut. Nästan 70 procent var högutbildade. Det här vittnar om den unga, välutbildade generationens djupa missnöje med en arkaisk makt som vägrar föra dialog med samhället och som använder sig av uråldriga maktmedel som polisövergrepp och manipulerade rättsprocesser.

En annan egenhet hos dagens demonstrationer är att de inte har med ekonomi att göra, trots att den ekonomiska situationen är katastrofal för en stor del av befolkningen under pandemin. 

Maktens åtgärder i Moskva och andra ryska städer fortlöper uppenbarligen efter ett mönster som har utarbetats i Belarus.

Den här gången är demonstranternas ilska inte riktad mot en korrumperad elit (även om filmen om Putins palats gjorde stort intryck på allmänheten!) utan mot maktens rättsövergrepp mot en medborgare. Både polisväsendet och domstolssystemet uppvisar en allt större grymhet och arbetar enbart i maktens intressen, därför är medborgarnas konstitutionella rättigheter och friheter allt annat än garanterade. 

Under den senaste tidens fredliga protester har polisen otaliga gånger misshandlat fredliga demonstranter med elbatonger, de gripna har inte fått några advokater och suttit i utkylda och överfulla celler, utan mat och vatten.

Maktens åtgärder i Moskva och andra ryska städer fortlöper uppenbarligen efter ett mönster som har utarbetats i Belarus. Redan före massdemonstrationerna greps utan några som helst juridiska skäl ledarna för oppositionen: Ljubov Sobol, Lev Jasjin och Navalnyjs fru Julia, samt journalister från några oberoende tidningar, bland annat journalisten Sergej Parchomenko

Man har tröttnat på lögnerna.

Man drog åt tumskruvarna – och folk uppfattade signalen. Det adekvata svaret kom helt spontant. Det är också intressant att en relativt stor andel av de tillfrågade i undersökningen inte gav uttryck för någon särskild sympati för Navalnyj själv, men man ogillar maktens envisa ovilja att lyssna på medborgarna, man har tröttnat på lögnerna, polisens övervåld och alla författningsvidriga manipulationer. Regimen är rädd för befolkningen och försöker hejda alla demokratiska processer som kan leda till ett maktskifte.

Det är svårt att förutse hur tvekampen kommer att sluta. Jag fruktar att polisen, nationalgardet och andra styrkor som tränats i att slå ner protester återigen kommer att ta hem segern. Men i så fall är det en seger som bär på fröet till kommande sammandrabbningar. Så uppfattar jag det hela.



Av Ljudmila Ulitskaja

Ljudmila Ulitskaja är författare. Senare i vår kommer hennes roman ”Daniel Stein, tolk” i svensk översättning.

Översättning från ryskan Ola Wallin.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=78816&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.