Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Irak är en oanständig stat som mördar sina barn

Demonstranter flyr undan polis i Bagdad den 1 oktober.Foto: AHMED JALIL / EPA
Ibrahim AlkhaffajiFoto: OLLE SPORRONG

I början av oktober demonstrerade irakierna i tusental för en bättre framtid.

Ibrahim Alkhaffaji räknar de döda och känner ett vrål av ursinne inom sig.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

De fattigas revolution. Så stod det på en av skyltarna där i början av oktober, den hade ett stycke bröd, en vattenflaska och en lampa klistrade . Varje anständigt samhälles plikt är att tillgodose det. Men den irakiska staten är oanständig. 

– Dina kusiner har blivit skjutna. 

Min mamma ringer och jag känner det irakiska vrålet stiga upp inom mig. Jag vill inte förlora några fler kusiner. Mina kusiner, vanligare arbetare, trötta på hunger och förtryck. 

Hittills har den irakiska arméns och polisens kulor dödat över hundra personer.

Efter Turkiets attacker mot kurderna har demonstrationerna och regimens övervåld hamnat i skymundan, men det sägs att redan nästa fredag kommer irakierna att gå ut på gatorna igen. Det sägs också att staten kommer att ha hjälp av iranska styrkor – regeringen är numera, för att uttrycka det försiktigt, nära lierad med Iran – för att slå ner protesterna.

Hittills har den irakiska arméns och polisens kulor dödat över hundra personer och sårat tusentals. Kulorna är som vassa pennor, de skriver en tragedi – och de verkar tycka om det. Som en författare som njutningsfullt plågar sina karaktärer.

Karaktärerna är det irakiska folket och boken heter livet i Irak. Hundra irakier som ville ha bröd men fick kulor, som ville ha rent vatten men föll ner på marken, som ville ha samhällsservice men mötte döden. Så många familjer som hoppades på förbättring men i stället mötte sorgen. Bagdad sörjer än en gång sina mördade barn.

Det här är arvet från George W Bush och Tony Blair.

Bagdads barn tillhör alla alla etniciteter och religiösa riktningar. De förenas av kärleken till landet, föraktet mot politikerna och sin gemensamma fattigdom. För allt som tycks erbjudas irakierna är smärta. Korruptionen har förgiftat hela samhället, de enda som njuter av välfärd är politikerklassen. Premiärminister Adil Abd al-Mahdi har lovat förbättringar men orden hörs inte, inte nu när kulorna skrivit klart sin tragedi och ljudet från de döda fortsätter att dåna.

Mina kusiner klarade sig. En behövde operaras, men bägge mår bra. Det är oklart om de kan demonstrera nästa gång, om ryktet faktiskt stämmer, men tusentals andra kommer i så fall att ta deras plats.

Det här är arvet från George W Bush och Tony Blair: I stället för stabilitet fick irakiern sorgen, i stället för vatten, bröd och elektricitet; lidandet och döden. I stället för demokrati fick irakierna Irans docka vid makten. 

Så låter dagens irakiska elegi.

 

Av Ibrahim Alkhaffaji

Ibrahim Alkhaffaji är skribent. 

 

LÄS MER – Ibrahim Alkhaffaji: För vår framtid flydde pappa till Sverige

LÄS MER – Ibrahim Alkhaffaji: Nej, Ivar Arpi, jag tänker inte åka tillbaka