Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den etiska konservatismen kommer inte att rädda oss

Ibrahim Alkhaffaji. Foto: PRIVAT
Joel Halldorf. Foto: OLLE SPORRONG

Joel Halldorf efterlyser en etisk konservatism bortom höger och vänster. 

Ibrahim Alkhaffaji menar att det fortfarande är makten över produktionsmedlen som styr vilket samhälle vi får.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | KONSERVATISMEN. Hur ska ett samhälle se ut? Nyligen slog Joel Halldorf (Expressen, 11/2) ett slag för en ”existentiell konservatism”, med välfärd och minskade klyftor – en konservatism för både höger och vänster att anamma. Texten, med några attacker mot senkapitalistiska grundpelare som bettingsajter och sms-lån, kan på vissa sätt framstå som radikal och progressiv. Välfärd är sympatiskt, men innebär inte per automatik den av Halldorf förfäktade konservativa antikapitalismen.

När jag läste texten tänkte jag på den konservativa brittiska tänkaren Edmund Burke. Det finns givetvis filosofiska skillnader, men även avgörande likheter. En likhet är benägenheten att bevara, behålla och försvara. Burke riktade kritik mot franska revolutionen men menade samtidigt att densamma ägde rum på grund av kungens ovilja till förändring.

Under 1880-talet valde den tyska rikskanslern Otto Von Bismarck en annan väg: den socialistiska revolutionen knackade på dörren och den konservative von Bismarck gav arbetare en kollektiv status och införde välfärdsprogram. 

Trots det riktade Rosa Luxemburg en tid senare kritik mot dåtidens konservativa och menade att de svikit sina kristna läror och i stället blivit verktyg för borgarklassen. Den välfärd som infördes i Tyskland var fortfarande ojämlik, och för Luxemburg blott ett plåster över en sönderriven arbetarklasskropp.

 

LÄS MER – Joel Halldorf: Rädda demokratin, gå i kyrkan!

Kristen etik

Halldorf gör tyvärr misstaget att klumpa ihop kapitalism och nyliberalism. Man kan vara för välfärd utan att motsätta sig kapitalismen, precis som von Bismarck. Konservativa må uppskatta marknadens frihet, men se dess övervinster som samhällets förlust. Men hur ska dessa företag överleva utan vinst (som genereras av arbetare så klart) i ett kapitalistiskt samhälle?

Frågan är vad denna existentiella konservatism vill förändra. Ska vi införa moraltest för kapitalister för att de ska ta till sig kristen etik? Kapitalister kan mycket väl ha kristen etik men de behöver inte agera på den. Det är lätt att använda stora penslar för att måla fram ett vackert samhälle ”utan” kapitalism och nyliberalism när man inte vet hur det ska se ut i stället. Vem ska äga produktionen och vem ska fördela välståndet?

Ulrika Kärnborg (Expressen, 26/2) menar å sin sida att konservatismen har blivit en tillflyktsort efter de senaste decenniernas nyliberala nedskärningspolitik, privatiseringar och avregleringar. Jag håller med om att det inte borde vara konservatism som människor flyr till, men Kärnborg låter tyvärr bli att leta efter en väg ut ur det nyliberala eländet. 

Rosa Luxemburg

Walter Benjamin menade en gång att revolutionen (han menade socialismen) inte längre ska ses som historiens lokomotiv, utan som en broms som stoppar rusningen mot avgrunden. Eller som Ernst Mandel en gång sa, socialism är människans kontroll över ödet. 

Så hur ska vi stoppa rusningen mot avgrunden, hur ska vi ta kontrollen över ödet?

Det är inte genom en ”etisk konservatism” som samhällets skenande klassklyftor kommer att utjämnas. Inte heller via intellektuella som motsätter sig privatiseringar men som inte vågar drömma bortom konstateranden om klimatkris och ojämlikhet.

Att ta sig an framtiden med dagens hierarkier intakta kommer inte att leda till något nytt eller bättre. Det blir bara, för att tala med Rosa Luxemburg, små plåster över samhällets blödande kropp, en kropp som inte blir frisk av metoder som redan von Bismarck och Burke misslyckats med. Vad vi behöver är en socialism med feminism i fokus, en som tar klimatkrisen och klassklyftor på allvar. 

För hur vi än vänder oss är det makten över produktionsmedlen som styr vilket samhälle vi får; valet står fortfarande mellan socialism och barbari.

 

LÄS MER – Malte Persson: Gud är inte liberal, Joel Halldorf

 

Av Ibrahim Alkhaffaji

Ibrahim Alkhaffaji är skribent.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Pressombudsmannen Ola Sigvardsson om metoo och Benny Fredriksson. Programmet finns också som podcast.