Mark Zuckerberg, chef för Facebook. Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅNMark Zuckerberg, chef för Facebook. Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅN
Mark Zuckerberg, chef för Facebook. Foto: NOAH BERGER / AP TT NYHETSBYRÅN
Rasmus Fleischer är forskare i ekonomisk historia och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: EMIL NORDINRasmus Fleischer är forskare i ekonomisk historia och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: EMIL NORDIN
Rasmus Fleischer är forskare i ekonomisk historia och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: EMIL NORDIN

De tjänar pengar på att vi blir dummare

Publicerad

Det är inte internet i sig som får samhällsdebatten att spåra – utan affärsmodellerna för Facebook, Google och Twitter.

Rasmus Fleischer ger ett historiskt perspektiv i debatten om nätet mot gammalmedia.

DIGITALISERING | IDÉDEBATT. Nollnolltalets berättelse om internet präglades länge av en grundmurad optimistim. Nätet skulle gynna såväl ekonomin som kulturen och demokratin. Karakteristiskt nog sattes tonläget i spalterna av före detta popjournalister. Internet var den nya popen.

Finanskrisens utbrott 2008 framstår i efterhand som en vattendelare. När dagspressens annonsintäkter plötsligt störtdök, utbröt en stor oro i journalistkåren. Samtidigt flyttade nätaktiviteten i rask takt över från datorn till mobilen, och Facebook intog positionen som överordnat nyhetsfilter. Det som tidigare kallats för massmedia blev nu känt som gammelmedia.

Allt detta triggade en mediedebatt som under några få år, mellan 2008 och 2012 ungefär, präglades av en ovanligt stor öppenhet. Nyfikenhet och skepsis bröts mot varandra. Olika idéer formulerades om hur gamla och nya medier skulle korsbefrukta varandra. Framtiden tycktes ännu inte förutbestämd.

 

 

Därefter gick luften på något vis ur de digitala utopierna, samtidigt som en resignerad hållning bredde ut sig i hela mediebranschen. Nu gällde det att överleva, även om det för gammelmedierna innebar att skära ner på den traditionella journalistiken, till förmån för en cynisk klickjakt. Först i denna fas cementerades skiktningen mellan två parallella offentligheter som Joel Halldorf (28/10) sätter fingret på: å ena sidan de etablerade mediehus som åtminstone i teorin förenas av ett tydligt redaktionellt ansvar, å andra sidan de nya medier som omväxlande kallas "sociala" och "alternativa". 

Fejknyheter och propaganda

I sin bok "Tyckonom" levererar Johannes Nilsson en lika dialektisk som cynisk balansräkning över den digitaliserade offentligheten: samtidigt som det blivit lättare för att "nå ut", har det blivit svårare att höras, för att inte tala om hur svårt det är att upprätthålla ett initierat samtal av det slag som kännetecknat både fanzines, kulturtidskrifter och vissa slags bloggar. När allt dras in i samma flöde blir yttandefriheten mest en formalitet för den som inte kan köpa sig plats, antingen med pengar eller med allt grövre provokationer.

Men tidningar, radio och tv har också använts för att rasera demokratin.

Senaste året har mediedebatten gått in i ännu en ny fas, där frågan om "fejknyheter" står i centrum. Den kommersiella cynismen börjar delvis utmanas av en militär logik, efter insikten om hur Ryssland blandat sig i presidentvalet i USA och även försöker influera politiken i Europa genom att låta rykten få skruv i sociala medier.

Det är i detta läge som Joel Halldorf vill "ge gammelmedierna kredd" för att de "har byggt demokrati, medan de nya medierna verkar rasera den". Vari detta kreddande rent konkret ska utmynna är mindre klart, som Emanuel Karlsten mycket riktigt påpekar (31/10). Ingen av dem har någon lösning på fragmenteringen och det har inte jag heller. Däremot tror jag att mediedebatten, om den ånyo ska föras i termer av gammalt mot nytt, förtjänar att ställas på en stabilare mediehistorisk grund.

 

LÄS MER: Karin Olsson sågar konspirationsteorierna om medier kring #metoo

Facebook, Google och Twitter

"Gammelmedia" är ett begrepp som Halldorf definierar med utgångspunkt i Gutenberg, men som också får inbegripa andra former av envägskommunikation, som radio och tv. Då stämmer det att gammelmedierna har spelat en central roll i att bygga demokrati. Men tidningar, radio och tv har också använts för att rasera demokratin och uppvigla till folkmord, från Nazityskland till Jugoslavien och Rwanda. I ännu fler fall har gammelmedierna för flertalet varit direkt fördummande, särskilt i samhällen med stora klass- och bildningsklyftor. Om det funnits en guldålder av vad Halldorf kallar "goda offentliga samtal", så kan den knappast förklaras av att det digitala syndafallet ännu inte hade inträffat. Strävan efter ett jämlikt skolväsende spelade nog större roll.

Just nu är det sannerligen inte lätt att urskilja någon väg framåt annat än som följd av en kreativ förstörelse i stor skala. 

"Nya medier" kan å andra sidan syfta på allt från internet i sig (som inte är så nytt längre) till den senaste hård- och mjukvaran, från vardagsbeteenden till affärsmodeller. I praktiken åsyftas särskilt en handfull företag vars makt över de nya offentligheterna är omöjlig att blunda för: Google (inklusive Youtube), Facebook (inklusive Instagram) och Twitter. Därför blir det missvisande att kalla allt elände för "en följd av nätets struktur", som om digitaliseringen bara har en möjlig riktning. Strukturen ligger inte så mycket i nätet som i ekonomin. 

 

LÄS MER: Mediernas etik kollapsar på Facebook och Google

Tjänar pengar på uppmärksamhet

Gemensamt för Google, Facebook och Twitter är att de tjänar sina pengar på reklam. Det gjorde till stor del även gammelmedierna; att en dagstidning har både sport- och kultursidor är i grunden ett sätt att dela upp publiken i olika målgrupper som kan erbjudas reklamköparna. Nätjättarna visade sig oändligt mycket effektivare och erövrade därför större delen av reklamkakan. Deras riktande av reklambudskap bygger på detaljerad övervakning av varje enskild mottagare. För att det ska funka måste vi ständigt läcka information om våra vanor och intressen. Som mest lönsamma är vi när vi är distraherade, i ett tillstånd av uttråkad nyfikenhet där vi stannar i flödet och klickar utan att tänka. Allt vi gör på sociala medier är del av ett psykologiskt experiment vars syfte är att finslipa tjänsterna så att vi sjunker ännu djupare in i detta tillstånd, allt i syfte att stärka företagens grepp om reklammarknaden. Ur dessa företags ekonomiska perspektiv är redaktörer aldrig annat än en utgift som väntar på att rationaliseras bort med hjälp av algoritmer.

Inte undra på att det är svårt att koncentrera sig på långläsning. Men detta beror mindre på internet i sig och mer på att vår uppmärksamhet i praktiken har blivit till en naturresurs som företag slåss om att få utvinna. Allt kan skyllas på att reklamen en gång blev till nätets dominerande affärsmodell. Men därifrån finns ingen given väg tillbaka. Att vårda gamla pappersmedier och redaktionella strukturer är ett nödvändigt led i motståndet mot digitala monopol. Men att börja ta betalt för digital tillgång, som när tidningar reser betalväggar, kan inte längre rubba på den grundläggande struktur som upprätthålls av Google, Facebook och en myriad av reklamteknikföretag som övervakar varje klick vi gör. Där finns i dagsläget makten att skilja mellan synlighet och osynlighet i det digitala.

Just nu är det sannerligen inte lätt att urskilja någon väg framåt annat än som följd av en kreativ förstörelse i stor skala. Affärsmodeller måste gå upp i rök, börsvärden måste raderas, sociala nätverk slitas i spillror. Förr eller senare kommer det att ske, på ett eller annat sätt. I värsta fall kommer slutresultatet bli att monopolismen stärks ytterligare, i allians med någon övervakningshungrig stat. Men i bästa fall skapas kanske en öppning för att återuppfinna "den dynamiska föreningen mellan tillgänglighet och begränsning", som Halldorf efterlyser. 

 

LÄS MER: Fem frågor som Facebook inte svarar på

 

Rasmus Fleischer är forskare i ekonomisk historia och medarbetare på Expressens kultursida. 

Relaterade ämnen
Rasmus Fleischer
Rasmus Fleischer
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag