Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför gick jag med på att fejka min egen död

Den 29 maj uppgavs Arkadij Babtjenko vara skjuten i sitt hem. Dagen därpå dök han upp på en presskonferens med den ukrainska säkerhetstjänsten. Foto: YURI KOCHETKOV / EPA / TT
Den 29 maj uppgavs Arkadij Babtjenko vara skjuten i sitt hem. Dagen därpå dök han upp på en presskonferens med den ukrainska säkerhetstjänsten. Foto: VALENTYN OGIRENKO / POOL / EPA / TT

Mordet på den ryske journalisten Arkadij Babtjenko blev en världsnyhet – ett knappt dygn senare visade det sig vara iscensatt av den ukrainska säkerhetstjänsten. 

Här svarar han sina kritiker i en exklusiv artikel för Expressen Kultur.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | ARKADIJ BABTJENKO. Och så kommer du tillbaka från bårhuset, det stinker blod om dig, en kilometerlång stanksvans av slakteri. Du har inte sovit på ett dygn, du har överlevt eget mord, du har i en månad gått med en måltavla i pannan i väntan på ett skott, levt med vetskapen om att din egen död redan är betald av någon – din död är betald! Den tanken gör dig stel. Men självklart kramar du om din fru som inte längre ens är hysterisk – det hysteriska stadiet tog slut för några dagar sedan – nu är hon bara helt tom, dödskänslolös, urvriden, emotionellt nollad. 

Så lever du några dagar som ett skal, ingenting inuti, enbart tomhet. Ditt liv är än en gång brutet, och än en gång måste du börja om från början utan att veta var, utan att ha någon aning om hur. Du vet inte hur länge du får leva, du vet inte hur många månader, år du kommer att gå runt med livvakter, du vet inte när du får bo utan fördragna gardiner eller kunna komma nära ett fönster, när din dotter får leka på gatan med andra barn. Allt som varit är bakom en dragen linje, avklippt, ingenting är viktigt längre, ingenting har någon betydelse. Receptfria lugnande medel biter inte på dig längre och du käkar dem med nävarna, apoteket runt hörnet har säkert gjort en årsvinst på dig. 

Mord och moral

Och sen börjar det släppa. Känslorna kommer tillbaka och armarna och händerna skakar så, att du med fördel kan hantera en pneumatisk hammare. Men sen går det över och för första gången på dagar är du inte illamående och kan till och med stoppa i dig lite mat och även hustrun kan nu äta och ni sitter och rent mekaniskt pickar i er något, några smulor.

Och sen går även det över och du kan le och till slut, nästan levande, öppnar du Facebook och läser hur Serjozja, Sasja eller Masja hytter med fingret, blåser upp kinderna, med sträng uppsyn undervisar dig om moralen, vilket förefaller vara mycket viktigt för dem. Och du läser, läser och ler – rara ni, söta ni, jag bara älskar era överkloka samtal på fejjan. På fejjan kan ni lika gärna döda mig, men snälla, låt detta dödande stanna där, låt det inte upprepas i verkligheten, för att ni inte har den blekaste aning om genom vilket helvete jag drog med mina nära i. Och gud förbjude att ni föreställer er det eller genomlever det. Så skriv ni, skriv. Och du kom just tillbaka ur ett sådant mörker, kröp upp ur en sådan avgrund, och du läser och ler och kramar om din dotter och öppnar en ölflaska och tänder en cigarett. Och du mår bra. Och himlen och solen och grönskan och fåglarna och du bryr dig inte och ler och ler.

 

DETTA HAR HÄNT

I tisdags kablades nyheten ut om att den ryska journalisten Arkadij Babtjenko mördats i Kiev. Men på onsdagen dök han plötsligt upp igen, livs levande, på en presskonferens med ukrainsk säkerhetstjänst. Där berättade säkerhetstjänsten att de fejkat mordet för att undvika ett mordförsök från ryskt håll och för att avslöja dem som planerade det. De ukrainska myndigheterna hävdar att bevis finns för ryska mordplaner och att agerandet gjort att planer på att mörda totalt 30 personer kunnat avstyras — men massiv kritik kom om en farlig lek med sanningen. En person har gripits.

 

Jag får förebråelser för att jag bröt mot den journalistiska etiken och moralen. Man säger att en journalist inte får samarbeta med säkerhetstjänster. Låt mig förklara något. Du får ett besök av medarbetare i säkerhetstjänstens terrorbekämpningsavdelning. Och de säger att de har en lista på folk som ska dödas. Du är nummer ett på den listan. Det ligger en beställning på dig. Den beställningen är redan betald. Men du är ”småpotatis” – det är ett citat – man vill döda dig för att skapa resonans. För att kolla läget. Och de huvudsakliga målen, de vars död ska åstadkomma den maximala skadan, blir kända efteråt. Vi vet inte vilka de är. Hjälp oss. Hjälp oss att avslöja den kedjan. 

Förvånad över övertygelsen

Är du rädd? Du är från vettet av rädsla. Är du rädd för provokationer? Utan tvekan. Tänker du att allt är ett falsarium och man tar dig med till en skog och dödar dig? Det är första tanken. Vill du bara ta familjen under armen och sticka vartsomhelst – till Amerika, Antarktis, Nordpolen, Everest, helvete – bara de inte tar dig, bara du inte ser och hör allt detta? Det är det enda man vill!

Men jag kan inte föreställa mig ett annat svar än: ”Okej, grabbar, visst. Låt oss jobba. Låt oss ta de jävlarna”. Och hur skulle ni göra i en sådan situation? Skulle ni ställa er på en pall och med en uppburen min säga: 

– Nej. En journalist har ingen rätt att delta i en säkerhetstjänsts arbete. Ni får rädda mig. Det är er plikt.

– Dig räddar vi, inget problem. Men det minskar våra chanser att avslöja hela nätverket. Att hitta andra utförare. Vi vet inte hur många de är, vet inte om man redan betalat för att döda andra på listan. Om vi tar en nu och andra sticker – då minskar vi våra chanser rejält. Andra människor kan bli dödade. Hjälp oss.

- Nej. Den journalistiska etiken! Moralen! Mina läsare blir besvikna! Kollegorna kommer att fördöma mig!

Skulle ni göra så? 

 

Arkadij Babtjenko under förra veckans presskonferens. I bakgrunden ett porträtt på Ukrainas president Petro Porosjenko. Foto: VALENTYN OGIRENKO / AP/ TT

 

Jag är förvånad. Förvånad över mängden av människor som är övertygade om att den huvudsakliga uppgiften säkerhetstjänsten i ett krigförande land har - ett land där Ryssland dödar ryska flyktingar - är att just övertyga dem, ers höghet publiken. Servera alla bevis. Strunta i sekretessen, domstolen, strunta i att alla undersökningskedjor kan brytas, beställarna och potentiella utförare kan gå fria. Strunta i att advokaterna kommer att syna varje misstag under domstolsförhandlingarna. Strunta i det faktum att underrättelseoperationen pågår än, att inte allt är känt, att den information man har inte är fullständig, att man självklart inte presenterar alla fakta.    

Visa oss allt ni har! Vi måste kunna tro på det! Någon på Facebook är tveksam! Det är förvånande hur många verkar tro att en beställare kommer till en utförare med en nedskriven order om att döda Babtjenko, stämplad med Putins personliga stämpel. Och med en lista på alla kommande offer.

Inte bara Babtjenkos liv

Det spelar ingen roll att informationen samlades in korn efter korn, att först presenterades bara två efternamn, sedan fler, sedan började den misstänkte prata om ett trettiotal potentiella offer. Att till en början var det svårt att förstå om det bara var pladder och att det tog tid för att fatta att det var allvar, få fram namnen. 

Det är oviktigt att allt detta gjordes bland annat just för att den listan skulle bli känd. Det är oviktigt att listan blev känd just för att hela den operationen blev av. Att allt detta – listan med namnen, den misstänkta beställaren, hela kedjan, och så vidare och så vidare – blev känt enbart för att folk har jobbat hårt i två månader, förberedde hela operationen, tog fram dessa namn, dessa scheman, och fortfarande jobbar som hästar för att ingenting är över än.

Allt detta är oviktigt för att det journalistiska samfundet fördömer det. 

Det är förvånande att så många inte förstår att ”låt oss vänta och se hela informationen” är det primära, elementära beteendet i en sådan situation.

Det är förvånande att så många inte förstår att man inte räddat bara Babtjenkos liv, man har räddat också andra. Att tack vare den här operationen har man räddat några av de där konkreta 47 liven. Hur många? Ett till? Fem? Alla 47? Jag vet inte. Ingen vet. Men än så länge har ingen mer dödats. Dödandet har än så länge stoppats.  

Det är oviktigt. För att den journalistiska etiken har lidit! 

Sherlock Holmes

Det är förvånande hur många som upptäcker ett så banalt sätt att bedriva undersökningsarbete som imitering av ett brott. Man kan väl googla. Sherlock Holmes skulle nog bli uppäten i dag för iscensättning av sin egen död vid Reichenbachfallen i syfte att avslöja professor Moriartys nätverk.

Det är förvånande hur många som undervisar mig om hur de själva skulle ha gjort i mitt ställe. Gud förbjude att ni hamnar i mitt ställe. Men om det händer, okej, då kan ni säga: ”Nej, nej, jag kan inte bryta mot den journalistiska etiken, låt dem döda mig, jag tar emot döden med mitt högt burna huvud! Jag har två hundra tusen läsare, de blir besvikna!”

Man läser allt detta och ler. Gud, vilken lycka att inte vara en måltavla. Att veta att den här gången är det över. Slut. Man blir inte skjuten. Ett par dagar är de i chock, ett par veckor blir det ett helvete för dem som misslyckades med sin operation, gud give någon får sparken, då har man mängder med tid. Men även om ingen blir sparkad, de behöver några månader för att planera på nytt, hitta nya utförare, vapen, pengar och ordna andra teknikaliteter.

Det betyder att du har ett par månader innan du blir paranoid igen – har de börjat jakten på dig eller inte?

Jag tror det blir de bästa månaderna under de senaste åren. 

Jag går omkring. Ler. Jag har det bra. Jag är nöjd.

 

LÄS MER – Dmitri Plax: Babtjenko lever – och hans humor likaså 

 

Av Arkadij Babtjenko

Arkadij Babtjenko är rysk journalist och författare bosatt i Ukraina. Han har bland annat skrivit för den oppositionella tidningen Novaya Gazeta och tilldelades Svenska Pens yttrandefrihetspris 2015. 

Delar av artikeln har publicerats tidigare i Arkadij Babtjenkos sociala medier.

Översättning: Dmitri Plax.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!