Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför behöver vi pedofilskämten

Den svenska komediserien ”Solsidan”. Foto: YLWA YNGVESSON
Rojin Pertow. Foto: Jan-Ake Eriksson www.jan-ake.se

Mr Cool och Simon Gärdenfors, rappare och komiker, avbokas från arrangemang för att somliga inte uppskattar deras skämt. 

Rojin Pertow argumenterar för att också det som vi känner oss stötta av måste få inrymmas i kulturen. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. ”Jag var en riktig nymfett när jag var i sjuårsåldern, men ingen Humbert Humbert hittade mig!” Inte ett jätteroligt skämt och kanske lite smalt. Nabokovs ”Lolita” är inte direkt en undergroundbok, men alla kanske inte vet vem Humbert Humbert är eller vad nymfett betyder. Skämtet går ut på att jag som barn var så söt att jag borde dragit till mig pedofiler men (lyckligtvis) inte gjorde det. 

Ett skämt är inte samma sak som ett hot. Det är inte våld, det är inte politik. Det kan dock innehålla inslag av hot, våld och politik. Oavsett är det inte skämtets tema som avgör dess kvalitet. Men någonstans på vägen har denna tanke ersatts av idén att om man inte gillar en slags humor har man rätt att försöka få dess upphovspersoner bortträngda från offentligheten.

En vits där pedofili är inkorporerat uppmanar lika lite till övergrepp som ”Solsidan” uppmanar till att köpa vulgära lyxvillor i Nacka.

Rapparen och komikern Anton Magnusson alias Mr Cool tillsammans med komikern Simon Gärdenfors har råkat uppmärksammas för att inte vara roliga på rätt sätt enligt somliga. Detta har lett till så kallad deplattformering, där en kritisk massa människor kontaktat deras uppdragsgivare och fått dem avbokade från arrangemang. 

I förra veckan blev Gärdenfors portad från Folkets hus i Göteborg på grund av sin medverkan i Mr Cools låt ”Knulla barn”. För att man tycker att deras humor är tråkig och dålig.

Aggressivt ointressant humor

Själv tycker jag att alla humorprogram på TV4 är aggressivt ointressanta. Jag skulle dock aldrig lyckas skramla ihop tillräckligt många människor för att få tråkiga och dåliga ”Solsidan” nedlagt. Däremot är jag rädd för att all kultur kommer att TV4:ifieras och tvingas vara kommersiellt gångbar och slätstruken om utvecklingen med deplattformering fortsätter. Eller som Mattias Svensson skriver i DN (10/6), att kulturen ska tvingas följa minsta motståndets lag.

De kulturella uttryckens uppgift är bland annat att spegla, ifrågasätta eller berika samhället för de människor som lever i det. Egenskaper som kulturella uttryck inte nödvändigtvis måste besitta är uppbygglighet och moralisk rättrådighet. 

Därför är det inte bara anspråksfullt att mobilisera mot kulturutövare man personligen inte gillar, det bidrar också till en utveckling där man på sikt urholkar kulturens betydelse. Det är bortom frågan om yttrandefrihet. Det handlar om hur vi genom konst, musik, bild och språk förstår vår omvärld. Vad vi kan göra för att distrahera oss från vardagen, hur vi kopplar av och hur vi tar del av andras idéer och tankevärldar. 

Simon Gärdenfors. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT / TT NYHETSBYRÅN

Därför måste skämt om pedofili kunna samexistera med TV4. De talar till olika grupper. Ingen tvingar någon att ta del av dem. Och en vits där pedofili är inkorporerat uppmanar lika lite till övergrepp som ”Solsidan” uppmanar till att köpa vulgära lyxvillor i Nacka.

Kulturen inte bortom kritik

För mig var det alltid uppenbart att den patetiske Humbert Humbert är en parodi på djupt störda män med grandios självbild. Han påtalar ofta hur snygg och belevad han är, men ändå finner han bara stimulans hos en 12-åring. Han är förslavad av sina känslor för det nyckfulla barnet Dolores, som så uppenbart föraktar honom. 

”Lolita” hade kunnat publiceras i dag, med kritik och diskussion i släptåg. Som det ska vara. Kulturen står inte bortom kritik. Men för att diskussionen ska uppstå måste allmänheten först och främst kunna ta del av verket. 

 

Av Rojin Pertow

Rojin Pertow är chefredaktör för magasinet Galago. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!