Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bohman har fel – kvalitet går före politisk korrekthet

Therese BohmanFoto: Olle Sporrong
Kulturminister Amanda Lind.Foto: FREDRIK WENNERLUND. / STELLA PICTURES FREDRIK WENNERLUND.
Pär Eliaeson.Foto: PRIVAT / PRIVAT

Pär Eliaeson svarar på Therese Bohmans artikel om att det statliga stödet till konst och kultur är kopplat till politisk korrekthet. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Therese Bohman drar paralleller mellan Sverigedemokraternas inskränkningar i konstens villkor och statens politiska krav på den konst som den ger stöd. Jag kommenterar inte smakfullheten i att dra denna parallell utan fokuserar på sakfrågan, statens stöd till kulturen.

Staten (i ett demokratiskt samhälle) är fundamentalt en politisk konstruktion. Om denna stat stöder konst blir inriktningen på detta stöd i linje med politikens ideologi, per definition en politisk korrekthet. I en fascistisk stat fascistisk, i en socialistisk stat socialistisk, i en nyliberal stat nyliberal. Detta förhållande kan vi inte önska annorlunda, även om det finns gradskillnader i förhållandet. I det svenska systemet har vi principen ”armlängds avstånd”, att politikens företrädare inte skall lägga sig i myndigheternas konkreta verksamhet och bedömningar. Detta fungerar i allmänhet mycket väl. Den kulturarbetare som inte sympatiserar med detta system får avstå från att ansöka om statligt stöd (eller göra revolution).

De som bedömer kvaliteten är inte politiska representanter utan meritokratiska expertgrupper.

Therese Bohman citerar smått indignerat politiska korrektheter ur Statens kulturråds riktlinjer för stöd till konsten, liknande formuleringar finns för litteraturen (Bohmans område) och tidskrifterna (mitt område). Dessa riktlinjer är inte absoluta och uteslutande krav, de är motiv för myndighetens (oundvikliga) politiska korrekthet. 

Om man läser de svenska kulturstödjande myndigheternas (politiskt formulerade) uppdrag ordentligt ser man att det helt avgörande kriteriet för stöd är konstnärlig kvalitet. De politiskt korrekta riktlinjerna kan sedan påverka urvalet i fördelning och spridning, en marginell effekt fortfarande helt underställd konstnärlig kvalitet. De som bedömer kvaliteten är inte politiska representanter utan meritokratiska expertgrupper.

Era ansökningar är i mycket goda händer, vi har i det här landet statliga kulturbyråkrater i världsklass.

Therese Bohman och hennes svenska vänner behöver inte vara oroliga för att deras ansökningar skall sorteras bort av politiskt korrekta skäl, under förutsättning att deras verk håller hög konstnärlig kvalitet. Era ansökningar är i mycket goda händer, vi har i det här landet statliga kulturbyråkrater i världsklass. Det är mer än vad man kan säga om det lokala politiska styret i Sölvesborg.

Sedan får vi också av Bohman oss till livs den romantiserande framställningen att konsten i allmänhet bör vara fri från politiken och ideologierna. En mer politisk hållning än denna är svår att finna, men vilka ideologiska syften den gynnar är en annan diskussion.

Av Pär Eliaeson

Pär Eliaeson är skribent och redaktör för Arkitekturtidskriften KRITIK . I tv-spelaren visas Kultur-Expressen. Denna gång med Eva Beckman och Daniel Sandström i debatt efter Gokväll-stormen.