Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Berättelserna om det som världen inte skulle få veta

Unga demonstranter på Himmelska fridens torg 1989 ur en dokumentär som sändes i SVT 5 juni 1999. Foto: SVT

I Kina får man inte prata öppet om Massakern på Himmelska fridens torg, för 30 år sedan.

Anna Gustafsson Chen gör en exposé över berättelserna som trots allt kommit ut.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. 30 år efter massakern i juni 1989 är ämnet fortfarande tabu i Kina. Sociala medier rensas från antydningar och ”besvärliga” personer tvingas ut på tvångssemester långt från huvudstaden i juni varje år. Intellektuella som misstänks kunna delta i aktiviteter utomlands fråntas sina pass och får inte lämna landet. Men ett trauma av det slaget går förstås inte helt att tränga undan och sipprar fram i litteratur och konst.

”Det är inte kroppar, det är själar/som varje år firar en födelsedag tillsammans”, skrev poeten Bei Dao hösten 1989. Kinesiska författare i exil var snabba med att uttrycka sina känslor kring massakern. Dramatikern och sedermera Nobelpristagaren Gao Xingjian skrev till exempel redan 1990 teaterpjäsen ”På flykt”, som fick världspremiär i Sverige 1992. 

Söker man efter den stora 4 juni-romanen är det inget tvivel om att det är till Ma Jian man ska vända sig. Den 66-årige författaren, som numera lever i London, tillbringade själv fem veckor tillsammans med demonstranterna på Himmelska fridens torg och knappt 20 år senare publicerades hans ”Beijing coma”, skriven på kinesiska men först utgiven på engelska. 

Ma Jian. Foto: Wikipedia/Iris Tong.

I romanen ligger en ung man förlamad i sin säng efter att ha fått en kula i huvudet natten mellan den tredje och fjärde juni 1989. Fängslad i sin kropp glider han fram och tillbaka mellan nutiden och de händelser i det förgångna som ledde fram till att han hamnade där han är. Ma Jian beskriver i plågsam detalj allt som utspelades på torget före massakern – möten, fraktionsstrider, kärleksaffärer, intriger. Demonstranterna framställs inte som hjältar, utan i hela sin bräckliga mänsklighet. Långsamt, långsamt närmar sig handlingen sin kulmen. Att läsaren vet vad som ska komma gör det inte mindre gastkramande. 

Våldet i juni 1989 inte var ett undantag utan den grundval som kommunistpartiets makt vilar på.

Men ”Beijing coma” är inte bara en skildring av demonstrationerna och massakern, den handlar också i lika hög grad om bortträngande och glömska. Vad händer med en människa och ett samhälle när ett så enormt trauma blir tabu? Dai Wei, den unge mannen i romanen, är instängd i sig själv och kan inte kommunicera med omvärlden. Minnena fjättrar honom mer än skottet i hjärnan och inte förrän han har bearbetat dem kan han bli fri. Ma Jian kopplar också ihop händelserna på Himmelska fridens torg med tidigare grymheter som de fasor Dai Weis far upplevde under kulturrevolutionen, och visar på så sätt att våldet i juni 1989 inte var ett undantag utan den grundval som kommunistpartiets makt vilar på. 

En författare som ännu tidigare skildrade sommaren 1989 är Hong Ying. Hennes roman ”Svekets sommar”, först utgiven i Taiwan 1992, handlar om en grupp forskarstudenter och konstnärer i Peking, som efter massakern tar sin tillflykt till ett studenthem i utkanten av staden. Stämningen är tryckt, ingen vet vad som ska hända, folk förstör texter och fotografier i rädsla för kommande razzior. 

De första dagarnas ilskna fantasier om motstånd och hämnd ger snart vika för en hopplöshet som snabbt övergår i desperat festande.

Den grupp som huvudpersonen Lin Ying ingår i tillhör en generation som under ett årtionde har fått se den intellektuella och konstnärliga friheten vidgas, och som har kunnat experimentera och provocera på ett sätt som varit otänkbart sedan 1930-talet. De har varit på väg framåt, mot ett öppnare samhälle. Och nu är det slut. De första dagarnas ilskna fantasier om motstånd och hämnd ger snart vika för en hopplöshet som snabbt övergår i desperat festande. För Lin Ying blir sommaren en ögonöppnare, inte bara politiskt utan också vad gäller hennes relationer till män och rätten till sin egen kropp och sexualitet.

Trots att massakern på Himmelska fridens torg är ett förbjudet ämne finns det författare som har lyckats ta upp händelserna i romaner som har tryckts och sålts i Kina. Ett tidigt exempel är Chen Ran och hennes ”Privatliv” från 1996. Huvudpersonen, Ni Niuniu, är en ung kvinna som efter ett psykiskt sammanbrott lever isolerad i sin lägenhet i Peking. 

Sedd ur dagens perspektiv är denna 1990-talsroman förbluffande öppen – inget av det slaget skulle kunna tryckas nu.

Historien om hennes liv är också en berättelse om politiskt och sexuellt förtryck. Hur överlever man i ett extremkonformistiskt samhälle när man inte klarar av att anpassa sig? Finns det någon plats för individen och den självständiga människan i Kina? I det chockerande frispråkiga kapitlet ”Ett vådaskott” berättar Ni om hur hon träffas i benet av en förlupen kula under militärens tillslag. Himmelska fridens torg nämns aldrig vid namn, demonstrationerna beskrivs bara som en ”kokande folkmassa”, men ingen som läser texten kan undgå att förstå vad hon syftar på. Sedd ur dagens perspektiv är denna 1990-talsroman förbluffande öppen – inget av det slaget skulle kunna tryckas nu.

Bland de yngre författare som skrivit om massakern finns Sheng Keyi (född 1973), vars ”Dödsfuga” i allegorisk form berättar om Yuan Mengliu, läkare i det avlägsna landet Dayang som i sin ungdom deltog i proteströrelsen på Runda torget i huvudstaden Beiping. Nu är han cynisk, lever för pengar och sex, och har helt slutat skriva poesi. Av en slump hamnar han i en utopisk kommunitet vid namn Svandalen, där allt först tycks underbart men där det perfekta samhället visar sig ha en mindre vacker baksida. Alla försök att skapa ett idealsamhälle med hjälp av våld och tvång slutar så småningom i katastrof, är ett av budskapen i denna långa och invecklade roman.

Zhang Yueran. Foto: Wikipedia.

”Dödsfuga” kunde förstås inte ges ut i Kina. De författare som vill trycka sina alster inom landets gränser måste uttrycka sig diskret. Men också den minsta anspelning kan vara ett litet uppror, ett tecken till de som vet och en gåta att lösa för de som inte gör det. Som när Zhang Yueran (född 1982) i sin roman ”Jian” (Kokong) skildrar bortträngningens effekter på tre generationer och låter den avskedade universitetslektorns studenter 1990 framföra sin sorg över att han råkat så illa ut när han ställde upp för dem ”året innan”, när de ”åkte till Beijing”. 

Oförlösta trauman förs vidare från föräldrar till barn.

Jian är en av de mest frispråkiga samtida skildringarna av hur oförlösta trauman förs vidare från föräldrar till barn. Också här finns en man i koma, vars existens är en evig påminnelse om det förflutna, och även Zhang kopplar ihop kulturrevolutionens våld och tillslaget mot studenterna med de psykiska problem som förstör huvudpersonernas liv, trots att de själva är för unga för att ha varit med.

LÄS MER: Stjärnorna som lånar sig till Kinas regim

I slutet av Ma Jians ”Beijing coma” går berättelsen in i det nya årtusendet och hela stadsdelar rivs för att ge plats åt en ny och uppfräschad stad. Men när murarna rämnar runt Dai Weis förlamade kropp väcks han till liv. Hans inre berättelse har nått sitt slut, det är dags att vakna. Frågan är vad som ska hända: ”Detta är inte en sista livsgnista som flammar upp igen just före döden. Det är en ny begynnelse. Men när du en gång väl har kravlat upp ur denna grav av kött, vart kan du då ta vägen?”

Litteraturlista

BEI DAO

”Färdskrivare”,Norsteds, 1990 

Översättning Göran Malmqvist

CHEN RAN

”Privatliv”, Tranan, 2012 

Översättning Anna Gustafsson Chen

GAO XINGJIANG

”Den andra stranden”, Dramatens förlag, 1994 

Översättning Göran Malmqvist

HONG YING

”Svekets sommar”, Norstedts, 1998

Översättning Anna Gustafsson Chen

MA JIAN 

”Beijing coma” Chatto & Windus, 2008

Översättning Flora Drew

SHENG KEYI

”Dödsfuga”, Wanzhi, 2019

Översättning Rebecka Eriksson

ZHANG YUERAN

”Jian”, Renmin wenxue, 2016.

AV ANNA GUSTAFSSON CHEN

Anna Gustafsson Chen är sinolog och översättare. Hon har bland annat översatt Mo Yan till svenska. 

I tv-spelaren överst intervjuar Expressens Jens Liljestrand Svenska Akademiens ständige sekreterare Anders Olsson.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!