Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Blygsamt skryt i Bob Dylans Nobeltal

Bob Dylan har inkommit med sitt Nobeltal och kan nu få prispengarna.Foto: VINCE BUCCI / AP TT NYHETSBYRÅN
Sara Danius.Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON
Homeros.Foto: BRITISH MUSEUM / BRITISH MUSEUM
Dylanbord.Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON

Emil Arvidsson tycker att Bob Dylan lydigt fogar sin gärning till litteraturens klassiker.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Jag har skrivit in alla möjliga saker i mina låtar,” berättar Bob Dylan i sitt Nobeltal som Svenska Akademien publicerade i både ljud och text under torsdagseftermiddagen. "Och jag tänker inte oroa mig över vad alltihop betyder.” Sedan citerar han sextonhundratalspoeten John Donne

“The Sestos and Abydos of her breasts. Not of two lovers, but two loves, the nests.” 

Bara för att förklara han inte vet vad det betyder, heller. Men det låter bra. Och du vill ju att dina låtar ska låta bra, förklarar Bob Dylan.

Besatt av Buddy Holly

I det tjugosex minuter långa talet berättar han, med fantastiskt bildspråk och total närvaro, om att som tonåring vara besatt av Buddy Holly. Sedan – utan något som liknar samma energi – om tre litterära favoritverk: ”Moby Dick”, ”På västfronten intet nytt” och ”Odysséen”.

Han gör det för att visa på några inspirationskällor. För att sprida ut ännu ett fång ledtrådar om sin musik och, låter det som, för att foga in sig själv i den litterära tradition som Svenska Akademien nu placerat honom i. 

 

LÄS MER - Här är svaren på dina frågor Bob Dylan

 

Under den här delen av talet framstår Bob Dylan själv ibland nästan som en disträ Dylanman: någon som bländas och förundras av alla litterära referenser och det djup man upplever att de ger till rocklåtarna.     

Precis som Sara Danius

Men Dylans poäng är också att han bara är sångaren: den bard som tråcklat ihop världens myter och berättelser till något som rimmar, går att sjunga, och även faktiskt spelas på radion ibland. En simpel speleman genom vilken världslitteraturen flödar till massorna. Därför kan han titta på sin egen musik utan att egentligen förstå vad den betyder.

 

LÄS MER - Fredrik Wikingsson: Jag borde få intervjua Dylan

 

Dylan knyter, precis som Sara Danius, sin egen gärning till Homeros, som också skapade berättelser tänkta att framföras.

Att presentera sig själv som en enkel musikant – precis som Homeros! – är en underbart pompös positionering. Blygsamt skryt värdigt en Nobelpristagare.  

 

Emil Arvidson är medarbetare på Expressens kultursida. Texten har ändrats efter publicering.