Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bert och Aftonbladet gör samma misstag

Bert Karlsson. Foto: MICHAELA HASANOVIC
Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Dan Korn Foto: Jan Kwarnmark

Massakern i Pittsburgh utfördes av en antisemit – men var det Donald Trumps fel?

Dan Korn skriver om hur jakten på syndabockar skapar grupptänkande i alla läger. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | VI & DEM. Lördagsmorgonen den 27 oktober gick Robert Bowers in i en synagoga i Pittsburgh och sköt ihjäl elva gudstjänstbesökare. Han skrek att alla judar måste dö.

Två timmar tidigare hade han skrivit på chattsidan gab.com om den gamla judiska hjälporganisationen Hebrew immigrant aid society att denna organisation – grundad 1881 för att hjälpa fattiga judiska invandrare från Ryssland – ”hjälper inkräktare som mördar vårt folk”. Därför skulle alltså alla judar dö och det blev den ålderstigna församlingen Tree of life, med gudstjänstbesökare huvudsakligen i åttio och nittioårsåldern, som fick offra sina liv för Bowers fantasier.

Bowers hade utsett judarna till syndabockar för sin förvirrade verklighetsuppfattning. Men det var inte de enda syndabockarna som skulle utpekas. Uttrycket ”du kan inte ana vad som hände sen” passar illa, för den som studerat teorier om hur syndabockar utses och förföljs kunde ana en hel del.

Det hela var som ett skolexempel hämtat ur René Girards böcker om kriser och syndabockar. Alla hade någon syndabock att utse och ingen tycks ha fattat att de visserligen inte sköt ihjäl folk som Bowers gjorde, men att de upprepade hans handlingsmönster, fast på ett fredligare sätt.

 

LÄS MER – Dan Korn: Trivialisera inte minnet av Förintelsen 

Donald Trump som syndabock

När vi människor är i kris är det en klassisk manöver att låta frustrationen gå ut över en tredje part. Vi kan vara i konflikt med någon enskild, men lika gärna med oss själva eller med hela världen. För att förlösa den frustrationen hittar vi någon som vi lägger skulden på. Denne, som alltså är syndabocken, kan inte vara vem som helst. Det måste vara någon som står utanför, som avviker i ett eller annat avseende, men inte en som avviker för mycket.

Två östersundsbor som bråkar kan inte gärna åka till Ystad och anklaga någon där för att vara orsak till deras konflikt, men däremot kan de anklaga en granne i Östersund. Denne granne kan ha gjort sig skyldig till allt möjligt, men hon är inte skyldig till det som hon anklagas för.

När Bowers var frustrerad lät han det gå ut över några åldrade judar, som knappast var de rätta att anklaga. Men när människor blev frustrerade över det han gjort lät de i sin tur frustrationen gå ut över andra personer, som inte heller var skyldiga. Först och främst var det Donald Trump. Han är oerhört tacksam att använda som syndabock, för honom kan man med rätta anklaga för en hel del, dock inte för att ha skjutit ihjäl elva judar i Pittsburgh.

Ändå blev han anklagad. På grund av att han förråat samtalstonen i USA påstods han vara skyldig. ”Ord kan döda” hävdades det. Jo, förvisso kan ord döda, men alla ord dödar inte. Bowers hade inte bara skrivit antisemitiska ting på sociala medier, utan också deklarerat att han var motståndare till Trump, som han såg som ”globalist”. Ändå lyckades man få Trump till att bli skyldig. Och de som anklagade Trump för att vara skyldig på grund av hans förråande samtalston insåg givetvis inte att de med sina anklagelser förråade samtalstonen ännu mer, att de därmed satte sig i samma båt som Trump. 

Att skilja på "vi och dem".

En till leda upprepad anklagelse mot SD är att ”de gör skillnad på vi och dem”. Det är inte mycket till kritik, för den människa som inte gör den skillnaden är ännu inte född. Att skilja på vi och dem är fullständigt självklart och i sig inte en källa till konflikter. De som verkligen är ”dem”, exempelvis att människor i Australien är ”dem” i förhållande till ”vi” svenskar, innebär ingen fiendskap. Konflikten uppstår i stället när man tar vissa människor som skulle kunna ingå i ett ”vi” och utesluter dem på grund av vissa olikheter.

De tyska nazisterna var allierade med Japan, som var ett helt oproblematiskt ”dem”, medan de samtidigt utmönstrade judar ur ett tyskt ”vi”. Många av judarna hade tyska rötter helt tillbaka till medeltiden och där fanns många som kämpat för Tyskland som soldater under första världskriget, men samtidigt kunde man argumentera för att de inte ingick i ett tyskt ”vi” eftersom de hade en annan religion och etnicitet.

Det är alltid en definitionsfråga vilka som skall ingå i ett ”vi”. Och det finns alltid giltiga argument. Vad som dock är frapperande är att så många som anklagar andra för att de gör skillnad på ”vi” och ”dem” inte inser att de gör samma sak själva. 

Smaklös jämförelse med nazismen

I en intervju på sajten Nyheter24 jämförde Bert Karlsson förföljelsen av judar i Tyskland under 1930- och 1940-talen med den behandling sverigedemokrater får utstå i dagens Sverige. Det är smaklöst och fullständigt utan sans, vilket Karlsson också erkänt, därför att jämförelsen haltar så fullständigt i proportioner. Det är samma totala brist på proportioner, som när Aftonbladet på ledarplats jämför Ulf Kristersson med den tyske politikern Franz von Papen, som bildade koalitionsregering med Adolf Hitler

Med risk för att Bert Karlsson framstår som en större politisk tänkare än han är måste vi dock erkänna att det finns en kärna av sanning i hans jämförelse. Vi ser ganska ofta uttalanden från för övrigt mycket humanistiska människor som menar att svenskar som röstar på SD, britter som röstade för brexit eller amerikaner som stöder Trump är en sämre sorts människor, som kännetecknas genom låg utbildning, töntiga adresser eller det kanske värsta epitetet, att de skulle vara ”lågpannade”.

Därmed har man avvisat dem från att vara en del av ”vi” och dessutom påbörjat den process som leder till syndabockens förföljelse. Det är verkligen samma sorts psykologi som låg bakom nazismens förföljelse av judar.

Och just därför bör vi låta bli att i tid och otid göra jämförelser med nazism och Förintelsen. Det är ändå en himmelsvid skillnad i graden av förföljelse mellan den SD-väljare som inte får förtroendeuppdrag i facket och den människa som försöker sträcka på sig lite extra i gaskammaren för att få en sista nypa frisk luft innan det slutgiltigt är för sent. 

 

Av Dan Korn

Dan Korn är rabbin, författare och folklivsforskare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!