KOMMENTAR. Det är ingen by som uppfostrar barnen i Sverige.
Inga kypare går i väg och dansar med barnen på krogarna här, som på kontinenten. De flestas mor- och farföräldrar har nog med sitt, granntanterna fnyser bara och föräldrarna jobbar jämt båda två. Att ha barn är något som man får avverka på egen hand, på kvällar och helger, lite i smyg, som en skamfylld hobby.
Utrymmet att få visa sin kärlek offentligt till sina barn sträcker sig till några bilder på instagram. Och det som är svårt har föräldrarna ingenstans att göra av, det finns ingen utomstående som är intresserad och utomstående är de allihop. Alla kolleger är trötta på historier om familjens magsjukor och supertrista skärmtidsproblem, och vilka andra än dem hinner man träffa, herregud.
Alla kolleger är trötta på historier om familjens magsjukor och supertrista skärmtidsproblem.
Att få ens barn, just ens egna, underbara barn, att sticka ut lite ur normalfördelningen vore bra. Det behövs en kicker, en anledning att engagera sig, en ursäkt för att hoppa över eftermiddagsmötena som gärna är lite glamourösare än bara att någon fått feber, igen.
Vad uttrycket särbegåvning egentligen betyder vet ingen, men av alla pseudodiagnoser är den kanske allra mest praktisk. Den kommer med ett romantiskt skimmer, osar av den unga Matt Damon i ”Good Will Hunting”, och går att använda som förklaring på både höga och låga resultat, depression och hyperaktivitet, apati och bråk.
Vad uttrycket särbegåvning egentligen betyder vet ingen, men av alla pseudodiagnoser är den kanske allra mest praktisk.
De särbegåvade behöver särskild uppmärksamhet, annars blir det problem, tänker man. När den första förskolan för särbegåvade barn nu öppnar på Kungsholmen kommer inga tester göras på barnen. Det spelar ingen roll, ”de här barnen /.../ tänker så helt utanför ramarna att tester inte fångar upp deras hjärnkapacitet”, sa dagisets specialpedagog.
Nja. Jag gick själv med i Mensa när jag var en pretentiös tonåring. Så himla jobbigt är det inte att vara lite smart. IQ har positiv korrelation till både lycka, inkomst, kreativitet och friskhet, fysisk som psykisk. Intelligens är ju, rent evolutionärt, bara samma sak som anpassningsförmåga.
Barnens problem är inte att de är för smarta, för något sådant finns inte. Vad de behöver är det föräldrarna också saknar: någon jävel som bryr sig.
Av Anna Björklund
Anna Björklund driver podden ”Della Q” och medverkar i Tankesmedjan i P3.