Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bara tillväxt kan lösa klimatkrisen

Greta Thunberg. Foto: SAM SIMMONDS / POLARIS POLARIS IMAGES
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: OLLE SPORRONG

Klimatengagemang går ofta hand i hand med en tillväxtkritisk hållning. 

Isobel Hadley-Kamptz förklarar varför det är fel väg framåt. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ. Det är inte bara Greta Thunberg som tror att tillväxt i klimatkrisens era blott handlar om sagor. Bara att tala om tillväxt drar numera till sig horder av klimatengagerade som vill stoppa den till varje pris, och som tillväxtförespråkare utmålas man som en blind Pollyanna som muntert dansar mot undergången. Det är lite oklart hur de föreställer sig att det kommande enorma ekonomiska skiftet bort från koldioxidutsläpp ska kunna ske i uppsluppen valstakt, men kanske har de aldrig hört talas om kreativ destruktion. 

Kanske vet de heller inte riktigt vad tillväxt är, och vad den lett till.

Stabil ekonomisk utveckling är en rätt ny sak i den mänskliga historien. Visst har det förekommit perioder av ekonomisk blomstring, med storslagna uppfinningar, goda institutioner, allt sådant som många ser som grunden för växande ekonomier. Men i inga av fallen har tillväxten varit hållbar, i meningen att den ekonomiska utvecklingen har kunnat hålla avståndet till den befolkningsökning som välståndet främjat. Ganska snart har också rika samhällen varit tillbaka till malthusiskt armod, när den ökande befolkningen bokstavligen ätit upp överskottet. Det är en av vetenskapshistoriens stora ironier att denna cykel bröts för första gången precis när Malthus hade skrivit om hur människan var dömd till evig fattigdom. Han hade rätt, men fick omedelbart fel. 

Än så länge är jämlikheten ofta mer formell än reell, men vi är på väg åt rätt håll.

Det som hände i början av 1800-talet handlade inte i grunden om ångmaskiner eller om ökad fossilanvändning, även om båda dessa saker bidrog till effekterna. Det som hände var att vanliga människor för första gången någonsin i världshistorien började få radikalt mycket mer frihet att tänka och bestämma själva.

Först kom den ekonomiska friheten, att få starta företag, att få ta vilka jobb man ville, att få flytta från platsen man föddes, att få utbilda sig. Så småningom kom politisk frihet, att få vara en aktiv medborgare, och politisk jämlikhet, att inte vara mindre värd på grund av sin samhällsklass. Friheterna och rättigheterna utvidgades gradvis till att gälla också kvinnor, invandrare, katoliker, judar, muslimer, homosexuella. Än så länge är jämlikheten ofta mer formell än reell, men vi är på väg åt rätt håll. Du är lika mycket värd, dina tankar är lika mycket värda, du är fri att pröva din lycka med vad helst du vill. Du är också lika fri att välja om du vill betala eller inte för andras nya idéer.

Förbättrade saker, processer, metoder, uppfinningar, vetenskap, konst inte bara leder till utan ÄR tillväxt.

När människor är fria att pröva sin lycka så gör de i allmänhet det, och på vägen hittar de ständigt på nya och smartare sätt att göra saker. Sedan år 1800 har denna explosion av frigjord mänsklig kreativitet lett till att de allra fattigaste fått det ungefär 3000 procent bättre. Då räknar man in att kvaliteten på nya produkter och tjänster är mycket bättre än de gamla, om man bara räknar traditionell bnp så har Sverige i dag 32 gånger högre välstånd än år 1800. 

Det här gör att vi har bland världens bästa cancervård, att vi har råd med rekordlång föräldraledighet, att vi är ett av världens mest tekniskt utvecklade länder och att de allra flesta svenskar har det materiellt ofantligt bra. Inte alla, det måste medges. Men de flesta. 

Det här är inte resultatet av någon avancerad plan som satts i verket av olika statsministrar från Louis de Geer till Stefan Löfven utan av det enkla mänskliga sambandet att när människor är fria att göra vad de vill så kommer de att förbättra saker. Förbättrade saker, processer, metoder, uppfinningar, vetenskap, konst inte bara leder till utan ÄR tillväxt. När något görs bättre och smartare så får det högre värde, alltså ökar välståndet. 

Stefan Löfven. Foto: SÖREN ANDERSSON/TT

Allt det här fångas inte upp av traditionella mått som bnp. Om något saknar pris så räknas dess ökande värde inte in. Därför har till exempel Wikipedia ökat värdet och kunskapen för miljontals människor världen över, men eftersom det är gratis så ger det ingen ökad bnp. Samma sak gäller om man minskar sin arbetstid snarare än ökar sin lön. Det ökar värdet och den reella tillväxten lika mycket, men det fångas inte upp i räkenskaperna. bnp är en uppskattning, det är ingen stentavla från Gud.

Men måste vi inte sluta med tillväxt nu? Nöja oss med det välstånd som finns och fördela i stället?  Om vi delar upp världens sammanlagda rikedom så skulle det bli omkring 13000/per person och månad. Det går att leva på. Det är dock inklusive det som ska finansiera stater, välfärd, utbildning, forskning, vetenskap, konst, så vi får nog i så fall vänja oss av med både cancervård och föräldraledighet. 

Hittills har sambandet mellan tillväxt och ökad fossilanvändning varit tydligt. Det ekonomiska miraklet under 1800- och 1900-talet när miljarder människor tog sig från fattigdom hängde samman med ökade koldioxidutsläpp. Det är dock ingen naturlag. Om vi ska kunna möta klimatkrisen måste det sambandet brytas. Eftersom tillväxt bara är när saker görs bättre och någon annan vill betala för det (eller värderar det högt utan pris) så finns det ingenting som säger att förbättringar måste innebära mer koldioxid. Tvärtom handlar många av de smartaste idéerna just nu om olika sätt att minska utsläppen eller till och med minska mängden koldioxid i atmosfären. 

Plakat från Fridays for future-demonstrationen i Queen's Park i Toronto, Kanada. Foto: ROBERTO MACHADO NOA/SHUTTERSTOCK

Det finns en missuppfattning från både vänster och höger om att tillväxt och välstånd kräver hög materiell konsumtion. Hjulen måste hållas i rullning, och det gäller både ekorrhjulen och bilfabriken. Men det är lika feltänkt som när den holländsk-engelske dagsversskribenten Bernard Mandeville på 1700-talet hävdade att ekonomin skulle ta skada av om folk blev mer hederliga, eftersom låssmederna då skulle gå i konkurs. 

På samma sätt som låssmeder i ett plötsligt moraliskt oklanderligt samhälle skulle hitta nya saker att göra så kommer tillverkare av slit-och-släng-produkter också göra annat om vår konsumtion ställs om till hållbarhet. Om folk vill laga sina kläder hellre än att köpa nya kommer det skapas nytt värde inom skrädderi och lagning (kanske rentav genom en app som sedan kan hånas på sociala medier). Om folk vill meditera och dricka bra rödvin hellre än att shoppa, något jag personligen helhjärtat rekommenderar, så kommer det skapas värde i meditations- och rödvinsbranschen.

Det vi måste göra politiskt är att genom skatter radikalt höja priset på att släppa ut koldioxid, så att den mänskliga kreativiteten styrs mot att minska eller invertera utsläpp. Vi måste göra livsstilsförändringar också, men utan höga och stegrande koldioxidskatter kommer enskilda människors minskade fossilanvändning bara ge sänkta priser och därmed ökad efterfrågan från någon mindre nogräknad. 

Fascism är jättedåligt för tillväxt.

Många är emot höjda koldioxidskatter eftersom det gör många vardagliga saker mycket dyrare, som att åka bil, flyga, bedriva fossilintensiv industri. Men det är hela poängen, det ska bli dyrare så att vi väljer att göra något annat och utveckla andra tekniker, så att fossilanvändningen upphör. En höjd skatt är dock en extremt måttlig frihetsinskränkning om man jämför med vad som skulle krävas för att stoppa tillväxten. Eftersom tillväxt är vad som händer när människor är fria att tänka så måste vi då förbjuda dem från att tänka. Eftersom tillväxt är vad som händer när människor är fria att flytta, fria att förbättra saker, fria att leva efter eget kynne så måste vi hindra dem från att göra det. 

Det är alls ingen politisk omöjlighet, det sker fortfarande i de delar av världen där man heller inte har någon ekonomisk utveckling och det ligger för all del i tangentens riktning också i delar av västvärlden. Fascism är jättedåligt för tillväxt. Om vi ska fortsätta se Greta som den antites till världens Donald Trumps som hon förtjänar vara bör vi dock rimligen inte välja den vägen ens för klimatet. 

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Daniel Sjölin möter Karolina Ramqvist - aktuell med

I tv-spelaren visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Karolina Ramqvist samtalar med Daniel Sjölin om livet, nya romanen och skrivarskam.