Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Aron Flam har fel – Sverige gjorde rätt med Hitler

Johan Romin.Foto: Kajsa Stina Romin
Aron Flam.Foto: VIDAR RUUD / NTB SCANPIX TT NYHETSBYRÅN

Aron Flams bok ”Det här är en svensk tiger” är en hård kritik av Sveriges agerande under andra världskriget.

Johan Romin vill utnämna statsminister Per Albin Hansson till en av 1900-talets största hjältar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det populärt bland journalister och debattörer att skriva böcker där den svenska hållningen under andra världskriget kritiseras, ofta sker det med högljudda och dramatiska ordalag. Det har presenterats åtskilliga sådana böcker från 1990-talet och framåt där svensk undfallenhet mot Tyskland har beskrivits som den värsta sortens falskhet, eller där den svenske utrikesministern Christian Günther skildrats som en tysk spion och säkerhetsrisk. 

Nu har ytterligare en sådan bok presenterats, Aron Flams ”Det här är en svensk tiger”. Uppmärksamheten kring Flams bok har varit synnerligen omfattande eftersom polisen drog in en upplaga med hänvisning till att omslaget misstänktes bryta mot upphovsrätten, något den nu friats från i tingsrätten. En större PR-skjuts kunde denna bok dock inte önska sig. Vilken författare skulle inte vilja framställa sig själv som ljusets riddare och samtidigt bli friad att betala böter för påstådda brott mot upphovsrätten?

”Det här är en svensk tiger”.Foto: Aron Flam.

Men PR eller inte – dessa böcker som på detta sätt kritiserar Sveriges politik har inte något stöd i den historiska forskningen kring Sveriges agerande under andra världskriget. 

De historiker som ägnat decennier åt att analysera källor och sätta in dem i sin historiska kontext gör inte samma drastiska slutsatser som dessa debattörer. Men det är klart, en bok med budskapet ”Sverige gjorde förhållandevis bra ifrån sig under den svåra tid som andra världskriget utgjorde” skulle knappast sälja bra hur många randiga tigrar det än fanns på omslaget. Det är den dramatiskt framställda kritiken som säljer, oavsett om den är rimlig eller inte.

Jag skulle tvärtemot vilja utnämna statsminister Per Albin Hansson och utrikesminister Christian Günther till några av 1900-talets största hjältar. Deras agerande räddade liv – på riktigt. Och här är bakgrunden till det. 

Vad hade då hänt om Tyskland hade ockuperat Sverige på samma sätt som Norge?

Sverige ställdes i april 1940 inför ett oerhört svårt läge. Neutrala grannlandet Norge invaderades av Tyskland men på grund av unionsupplösningen med Norge 1905 hade inte Sverige något nämnvärt försvar av sin västgräns. Om Tyskland hade velat – och om inte motståndet i Norge varit så pass hårt – hade en invasion av Sverige mer varit fråga om den tid det tar för en armédivision att köra igenom ett land, än om krigföring. Veckor efter invasionen av Norge påbörjades en tafatt svensk mobilisering. 

Sommaren 1940 stod Sverige inför en verklighet där flertalet grannländer kontrollerades av Nazityskland eller Sovjetunionen, samtidigt som det svenska försvaret var uselt. I det läget kom propåer från Tyskland att få använda det svenska järnvägsnätet för trupptransporter. Om Sverige i det läget hade antagit en moralisk utrikespolitik gentemot Tyskland hade risken för en invasion varit stor, i alla fall av delar av Norrland (där viktiga gruvor fanns) och Västsverige som hade den åtråvärda järnvägen. 

Nu fick Sverige i stället till ett avtal där permittenter ur den tyska krigsmakten fick färdas genom landet. Avtalet visade att det gick att förhandla med den aggressiva grannen Tyskland, något som kom att utnyttjas flera gånger under kriget. Sverige kontrollerade fortfarande sitt territorium och ett andrum väntade som gav möjlighet att börja rusta försvaret. Nämnda avtal sades upp 1943, trots hotet som förelåg om en tysk invasion, och den mycket kritiserade järnexporten till Tyskland upphörde 1944. 

Vad hade då hänt om Tyskland hade ockuperat Sverige på samma sätt som Norge? 

Så blev dock inte historien.

Det blir ett kontrafaktiskt resonemang, men ett resultat hade förstås blivit att många svenskar hade dödats, de svenska judarna hade skickats till Auschwitz precis som merparten av de norska, och järnvägstransporterna hade inte upphört 1943 och järnmalmsexporten hade inte stoppats 1944.

Vid en tysk ockupation hade Sverige inte kunna rädda 40 procent av de norska judarna och nära samtliga danska judar, det hade inte blivit någon svensk Raoul Wallenberg-ledd insats att rädda judar i Budapest, och några vita bussar hade inte lämnat Sverige för att rädda koncentrationslägerfångar. En tysk ockupation hade inte bara varit katastrofal för Sverige, förmodligen hade den även lett till en förlängning av andra världskriget eftersom Tyskland då hade haft full tillgång till svensk infrastruktur, järnväg, hamnar, fabriker, försvarsinstallationer och gruvor, och även tvingat svenskar att bära tysk uniform.

Så blev dock inte historien, men det är i högsta grad något varje läsare av böcker med randiga tigrar på omslaget bör ha i medvetande. 

 

Av Johan Romin
Johan Romin är journalist och studerar militärhistoria på Försvarshögskolan. Var förste stipendiat av Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen 2015 för filmen ”Min farmor och Förintelsen”. Har skrivit böckerna ”Människor i händelsernas centrum” (2005) och ”Desertören och Vietnamkriget” (2008), samt producerat ett stort antal historiedokumentärer. 

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.