En central del av Michelangelos "David" (staty vid Galleria dell'Accademia i Florens). Foto: Jörg Bittner Unna/Wikimedia CommonsEn central del av Michelangelos "David" (staty vid Galleria dell'Accademia i Florens). Foto: Jörg Bittner Unna/Wikimedia Commons
En central del av Michelangelos "David" (staty vid Galleria dell'Accademia i Florens). Foto: Jörg Bittner Unna/Wikimedia Commons
Helena Granström. Foto: ELIN STRÖMBERG / NATUR OCH KULTURHelena Granström. Foto: ELIN STRÖMBERG / NATUR OCH KULTUR
Helena Granström. Foto: ELIN STRÖMBERG / NATUR OCH KULTUR

Kön är inte bara en subjektiv upplevelse

Publicerad

Vilken innebörd ger vi könet, om vi säger att det inte är något biologiskt fastställbart?

Helena Granström försöker bringa reda i debatten om kön och kropp.

IDÉDEBATT | KÖNSPOLITIK. Det första du noterar och det sista du glömmer om en person du mött är troligen hans eller hennes kön. Att föra en diskussion om hur könstillhörighet utvecklas, såväl på ett strikt fysiskt som på ett socialt plan, är således i högsta grad relevant – och det är just detta som Kajsa Ekis Ekman tycks eftersträva i sin intensivt omdebatterade text ”Könet i knoppen” i Aftonbladet. Trots att jag inte delar hennes oro över transkvinnors placering i kvinnofängelser, eller deltagande (som kvinnor) i könsseparerade sportsammanhang, uppfattar jag hennes centrala frågeställning som angelägen: När vi slår fast att könstillhörighet är en subjektiv upplevelse, vilken innebörd ger vi begreppet kön?

Kajsa Ekis Ekmans text om kropp och kön drog igång en het debatt.Foto: EVA LINDBLAD / PRESSBILD LEOPARD FÖRLAG

Feminina egenskaper?

Om vi, likt Athena Farrokhzad i en indignerad replik på Ekmans text, efterfrågar en kollektiv lösning på könsförtryckets kollektiva problem, förutsätter inte detta också ett kollektivt samtal om vari problemet egentligen består? Och bör ett sådant samtal i så fall inte också omfatta frågan om vilken syn på kön som omsätts i samtidens könspolitiska praktiker, och vad denna syn får för konsekvenser? Eller menar Farrokhzad att varje sådan diskussion är respektlös och kränkande?

Som jag läser Ekis Ekman, och också Nina Björk, handlar deras texter inte om hur transpersoner bör leva sina liv, utan om hur transsexualitet och könsbyte aktualiserar centrala feministiska teman, precis som Ebba Witt-Brattström också påpekar. Om jag är en man född i en kvinnas kropp, är det möjligt att säga vari min upplevda manlighet består? Har den att göra med preferenser, förmågor, sätt att tänka – vilket framstår som osannolikt med hänsyn till att de flesta sådana egenskaper, i den mån de alls är könsbundna, tycks vara det enbart på statistisk nivå. Eller, har den att göra med något så konkret som fortplantningsorganen? I så fall, hur förhåller den sig till min vilja att inte bara behålla, utan också göra bruk av, min medfödda livmoder, genom att insistera på rätten att bli gravid också som man?

Om kvinnlig könsidentitet inte har med traditionellt feminina egenskaper att göra, inte med det kvinnliga reproduktionssystem som ger förmågan att bära och föda barn, inte med valet att använda kvinnokläder – med exakt vad har den då att göra?

 

LÄS MER – Helena Granström om Me too: Även jag vill ibland trycka upp någon mot väggen 

Biologiskt kön i hjärnan

Vilket svar vi än ger, måste det ställas i relation till vad vi faktiskt vet om könsdifferentiering hos människan: det biologiska könet är något som påverkar såväl vår kropp som vårt tänkande, men långt oftare som en tendens på gruppnivå, än på något binärt och definitivt sätt. Som molekylärbiologen Henrik Brändén påpekar i ett klargörande inlägg är det ett flertal faktorer som skall samverka för att en individ skall få ett visst kön, och också på ett rent biologiskt plan finns det ett spann mellan de exklusivt definierade könskategorierna. Reproduktionsorganen är med andra ord bara en komponent i ett brett spann av egenskaper förknippade med kön, men en som utmärker sig genom sin (i de flesta fall) entydiga karaktär. 

Konsekvensen av dessa iakttagelser är inte att könsidentitet är någonting fullständigt flytande eller uteslutande socialt konstruerat, inte heller att det är något som avgörs av en individs fria val. (Definitivt är den inte heller att transpersoner på något sätt är att skylla för patriarkalt förtryck, vilket väl knappast borde behöva påpekas.) Snarare är konsekvensen att vi tvingas hålla två tankar i huvudet samtidigt: att vi på samma gång som vi erkänner könets komplexa och mångfacetterade kvalitéer, också måste erkänna dess delvis icke-förhandlingsbara natur. 

Att det är av stor betydelse vilken förståelse vi som samhälle har av kön bör framgå med all önskvärd tydlighet av historien. Föreställningen att det skulle vara omöjligt att diskutera denna förståelse och dess implikationer utan att per definition kränka och ifrågasätta en redan utsatt grupp, är kanske det största hindret på vägen mot en i verklig mening icke-förtryckande könslighet. 

 

 

Helena Granström är författare och medarbetare på Expressens kultursida. 

Läs fler texter av Helena Granström här. 

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med PM Nilsson och Göran Greider om bildningskultur och folkhälsa för barn. Programmet finns också som podcast.

Relaterade ämnen
Helena Granström
Helena Granström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag