Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Är den här nu – den feministiska backlashen?

Linda Skugge Foto: ANNA-LENA AHLSTRÖM / PIRATFÖRLAGET
Nina Björk. Foto: JESSICA GOW / TT / TT NYHETSBYRÅN

Har vi misslyckats så fatalt med att lära våra döttrar den absolut viktigaste feministiska frågan?

Linda Skugge ger sig in i debatten om unga kvinnor som inte vill vara pk-feminister och lockas av konservatismen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | HUSKVINNAN. "Det är på något sätt lite fult att vara typiskt kvinnlig numera, det är inte så farligt att erkänna att kvinnor och män är olika", säger poddaren Moa Wallin till DN:s Greta Thurfjell som känner sig progressiv för att hon kallar kvinnor för "fitta" och är tjejig och berättar om väninnor som drömmer om att bli försörjda av sina killar.

Är den här nu? Backlashen. Har vi misslyckats så fatalt med att lära våra döttrar den absolut viktigaste feministiska frågan: att bli ekonomiskt oberoende av en partner.

På 1990-talet kallades de som hyllade den äkta kvinnan för biologister. Man skulle framhäva sina ”kvinnliga sidor” och bejaka ”rätten att vara sköna objekt” och göra de ”kvinnliga intressena” till ”högstatus” (naturligtvis utan någon ekonomisk kompensation).

Lyfta upp det ”sant kvinnliga”, helt enkelt.

Men det råkade visst vara så att det ”sant kvinnliga” var något som måste målas på, rakas bort, pushas upp och piffas till.

Nina Björk var vår gud och "Under det rosa täcket" vår bibel. Vi lånade aldrig ut den av rädsla för att vi aldrig skulle få tillbaka den. Hur skulle vi då veta vad vi skulle tycka, säga, anse, ansa. Fick man ansa något? Eller var det strikt förbjudet att både klippa och raka? Hur vi skulle vi vara? Jag minns att jag ofta förvarade boken i min dotters liggvagn – givetvis under hennes BLÅ gallerfilt.

Nina Björk, 1999. Foto: RONNY JOHANNESSON / JOHANNESSON RONNY ,

Som jag älskade Nina Björk.

"Tydligen var/är vi inte kåta nog att tända på bara kroppar. För ett rest manskön krävs en (för)klädd kvinna."

Geni!

"Rätten att få vara kvinnlig är rätten att få gå på maskerad – en maskerad som inte handlar så mycket om att klä ut sig som att bli till, om att där födas som kvinna."

Geni!

"Så försvarar företagsläkare Rigmor Robèrt den tyste, aggressive mannen, vars breda axlar tyngs av ansvaret att försvara stammens territorium och att jaga fiender och föda. Vad har han att göra i Sverige på 1990-talet ställer jag mig något undrande inför; i min lägenhet med två lås och portkod behöver jag mer ha en man som kan diska än en som kan jaga fiender på flykt, i staden där jag bor behöver jag mer en man som kan Konsums öppettider än en som kan döda djur som ändå inte finns."

 

TIDIGARE INLÄGG I DEBATTEN

Jakten på grottmän

Det här tyckte vi var så fantastiskt roligt. Vi tävlade om att komma på de roligaste biologistskämten som alltid inbegrep ord som stam, savann, jakt, krigare och grottmän.

Det var synd att vi ägnade så mycket energi åt att ge biologisterna utrymme för deras argument var ju bara skräp och inget att lägga tid på. Det ledde bara till att kvinnor ställdes mot varandra medan tidningscheferna kunde fortsätta att svina på som vanligt – och det skulle dröja mer än tjugo år till metoo rensade bort de allra värsta.

Oavsett om de blev kåta av 1990-talets catfight feminister emellan eller inte så tjänade de i alla fall pengar på oss – radikalfeministerna som ”rasade” mot livmoderfeministerna som på fullaste allvar påstod att ”en riktig kvinna” var de som ”framhävde sin kvinnlighet” medelst smink, bröst- och läppförstoring och fejkad ”porrman” som det kallades på den tiden. De som bejakade sin ”rätt att vara sköna objekt”.

Och försörjas av en man. Vad som hände med alla de kvinnor som inte lyckades snärja en framgångsrik man, utan en som vars lön krävde att kvinnan också jobbade heltid eller mer, framgick inte.

Att bråka om en kvinnas rätt att vara ett skönt objekt tillika vara osjälvständig och alltså försörjd av en man är så korkat att jag inte fattar att vi iddes.

Greta Thurfjell skrev i DN: "Jag kallar kvinnor jag irriterar mig på för fitta och känner mig progressiv." Foto: DN

Försörja sin sköna kvinna

Dessutom finns inte ens de där männen, de där muskulösa som jagar på savannen för att hitta föda till sin sköna kvinna. Som kan försörja en stor familj, och som är manlig, muskulös, stark, kan utföra alla traditionellt manliga sysslor som att meka med bilen, bygga ett hus, rensa avlopp, tänka logiskt och matematiskt, ha ett fantastiskt lokalsinne och alltid hålla huvudet kallt? Jag har då aldrig stött på någon. Är de duktiga på att tjäna pengar, är de på samma gång livrädda för getingar och ormar. Är de starka och muskulösa, är de på samma gång fullständigt usla på sina jobb och har upprepade gånger fått sparken. Är de ena hejare på att byta däck så lyckas de inte betala en enda räkning i tid – någonsin.

Jag undrar vilka unga män Thurfjell tror kan eller har lust att i dag försörja sin sköna kvinna? Alla de som vill ”skala ner”? En av de ”digitala nomaderna” som sitter på ett kafé och sysslar med något mycket oklart och som de knappast kan leva på? Eller någon av dem som sparar sig till FIRE (ekonomisk frihet) för att slippa vara löneslav och i stället satsa på sina intressen (som aldrig kommer vara att skaffa sig en fru – som vill bli försörjd)?

Jag har bara en fråga till dagens unga anti-feminister: vad gör ni den dag då ni vill lämna er man, han lämnar er eller dör i en olycka eller av sjukdom?

 

Linda Skugge är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hon är aktuell med böckerna "Flygfärdig - om när barnen lämnar boet" och "45 - Morbus Addison".

 

LÄS MER - LINDA SKUGGE: Så saboterar ängsliga redaktörer språkglädjen 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!