Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är även kulturprofilens försvarstal intressant?

Jean-Claude Arnault nekar till anklagelserna.Foto: FREDRIK WENNERLUND / FREDRIK WENNERLUND/STELLA PICTURES
Zara Kjellner

Vi är redan inne i en backlash.

Zara Kjellner replikerar på Karin Olssons text om metoo-männen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

METOO | REPLIK. ”Måste alla män som inbegreps beläggas med något slags yrkesförbud? När slutar deras "straff"? Frågar sig Karin Olsson, och gestaltar tydligt något som vi socialistiska feminister länge misstänkt, en feministisk revolution kan aldrig vara ledd av liberaler eftersom när det verkliga arbetet börjar, efter revolutionen, kommer opinionen hunnit vända. 

 

 

Metoo drog över Mediesverige som en våldsam orkan. Alla var med. Sexismen MÅSTE bort. Låt kvinnor arbeta i lugn och ro. Låt oss vara effektiva och framgångsrika. Låt oss vara underbara kapitalistiska monster, men tafsa för guds skull inte för då kommer vi inte orka jobba!

Stämningen är annorlunda

Ett år har gått, klimatet på många arbetsplatser har garanterat blivit säkrare för kvinnor, män har blivit sparkade, kvinnor har blivit sparkade, stämningen är annorlunda. Huruvida kvinnors situationer i hemmet, på gatan, i tunnelbanan eller på lågavlönade arbetsplatser överhuvudtaget förändrats återstår att se. 

Straff är ett intressant begrepp i detta sammanhang. Att skriva på Sveriges största kultursidor är knappast en mänsklig rättighet och i den rörliga tid som är går det knappast att förvänta sig att vara kvar efter anklagelser om grova sexuella övergrepp.  ”Även de som inte varit Guds bästa barn har väl något att berätta, ja, kanske särskilt de?” skriver Olsson, och jag samstämmer verkligen i en längtan efter andra berättelser, men att det är just de anklagade männens försvarstal som eftersträvas är jag inte enig om. 

 

 

Virtanens podcast marknadsförs nu av kulturchefen i en lång krönika, och jag funderar allvarligt på Olssons utgångspunkt. Vad är det vi går miste om när dessa mäns berättelser inte dominerar alla medier? 

Två kvinnor straffade

Många spådde backlashen efter metoo när två kvinnor avgick från Svenska Akademin i kölvattnet av publiceringarna kring kulturprofilen. Två kvinnor blev straffade för en våldsam mans handlingar och lämnade efter sig en akademi totalt oförmögen att utföra det arbete de blivit tilldelade. Men är inte den verkliga backlashen nu, när männen välkomnas tillbaka? När försvarstalen efterfrågas?  

Förhoppningsvis fälls kulturprofilen i den rättegång som just nu pågår mot honom, men gör han inte det, kommer han välkomnas tillbaka då? Är även hans försvarstal ett intressant inlägg? 

 

Av Zara Kjellner

Zara Kjellner är skribent. Hennes första roman utkommer i vår.

 

METOO | SVAR DIREKT. Jag menar självklart inte att vi ska ”vända blad” och låtsas som om ingenting har hänt. Jag efterfrågar heller inga osakliga försvarstal. Däremot tror jag att vi tål att höra allas röster och perspektiv, och att vi behöver ställa oss frågan vilka konsekvenser det kan få, resten av livet, att hängas ut i sociala medier.

Äntligen har kvinnorna som drabbats av våldtäkt och andra sexuella övergrepp vågat berätta och metoo gör att sexuella rovdjur till män inte längre kan normaliseras. Något avgörande har förändrats. Vi kan nu lyfta blicken.

Ian Burumas ambition att komplicera samtalet i The New York Review of Books om männen som är dömda i sociala medier, men inte i rätten, tycker jag var berömvärd.

Och nej, socialistiska revolutioner utan yttrandefrihet, rättssäkerhet och humanism tycker jag låter oroväckande. Då föredrar jag den liberala vägen.

 

Av Karin Olsson

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Expressen.