Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Är Arnault fridlyst som varande en gentleman?

Horace Engdahl. Foto: OLLE SPORRONG
Åsa Linderborg. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Martina Montelius. Foto: FOAD BAGHLANIAN / FOAD BAGHLANIAN/ATLAS FÖRLAG

Åsa Linderborg och Horace Engdahl famlar efter "sanningen" i fallet med Kulturprofilen.

Martina Montelius vill se duon tävla om utmärkelsen “Sämsta hobbyjurist sedan 1786”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IDÉDEBATT | KULTURPROFILEN. I dessa dagar är jag djupt fascinerad av två personer som tycks sysselsatta med att sudda i skiljelinjen mellan vardagsliv och juridik. De heter Horace Engdahl och Åsa Linderborg

Engdahl menar att vi “lever i farliga tider”, eftersom han personligen underkänner bevisningen mot Jean-Claude Arnault; en bevisning som i måndags fick Svea hovrätt att döma honom inte bara för en, utan två våldtäkter. Linderborg är inne på samma spår när hon skriver (Aftonbladet 3/12) att “fallet Arnault liknar inget annat”, och att Arnault inte “kan ha haft så lätt att förstå” målsäganden. Det är väl inte så lätt att veta att man inte får knulla någon som sover, om personen i fråga äter middag med en, och till och med följer med till Paris! Följa med till Paris betyder fri lejd, det förstår väl minsta barn. 

Problemet med det resonemanget är ju att samlag med en som sover är och förblir våldtäkt, om det så rör sig om ens egen fru. Linderborgs påstående att “målmedvetna kvinnor“ tidigare “dragit nytta av sexet” med Arnault är inte bara värt att ifrågasätta (hur vet hon det?), utan också fullständigt irrelevant i sammanhanget. 

 

LÄS MER – Katarina Wennstam: Domen mot Arnault rubbar vår världsbild 

Horace Engdahl

Tio tusen kvinnors eventuella målmedvetenhet legitimerar inte två våldtäkter mot en helt annan kvinna. Var och en är naturligtvis fri att anse att det är kvinnans ansvar att hålla sig borta från beundransvärda bonvivörer – men det är ju inte juridik, utan en åsikt. 

Horace Engdahl anser i SVT:s dokumentär “Det slutna sällskapet” (4/12) att Matilda Gustavssons DN-artikel från november förra året, där 18 kvinnor (däribland jag själv) pekade ut Arnault, är “bisarr”. Inte ska man bli lyssnad på om man uttalar sig anonymt. Engdahls inställning till källskydd är onekligen intressant. 

Men det underligaste är att såväl Linderborg som Engdahl plötsligt börjat extraknäcka som juridiska kvacksalvare. Rättssäkerheten är i fara, tycks de mena. Jag å min sida menar att duon kan tävla om utmärkelsen “Sämsta hobbyjurist sedan 1786”. Som bekant har vi inga stora besvär i Sverige med att för många män döms för våldtäkt; tvärtom är det fortfarande mycket svårt att ens driva en våldtäktsanmälan till åtal. 

 

LÄS MER – Martina Montelius: Jag var ett av de anonyma vittnena mot Kulturprofilen

Jean-Claude Arnault

Finns det, mot den bakgrunden, anledning att misstänka hovrätten för att ha dömt felaktigt? Eller menar de att Arnault, i kraft av sitt gentlemannaskap, så att säga är fridlyst? Till skillnad från kvinnor som äter middag och åker till Paris. 

Slutklämmen i Linderborgs text är fantastisk: "Det ger helt enkelt en fantasieggande förståelse för den ambivalens som gör att så många relationer förblir oförlösta. Det är det här hela världslitteraturen handlar om." 

Aha. Så om jag äter middag med någon och sedan blir våldtagen har jag varit fantasieggande ambivalent, och därmed placerat mig i världslitteraturens nav, mitt i den elektriska spänningen mellan yin och yang, Mars och Venus, jag är hora och madonna i samma gäckande gestalt och förvrider huvudet på en stackars karl så att han får okontrollerat stånd och måste få pressa in det i mig, vi är i grunden djur, vi balanserar på en furiöst brinnande gräns mellan anständighet och oanständighet, värdighet och underkastelse, vild passion och svartaste sorg! 

I så fall förstår jag ju att jag inte kan springa till polisen och pipa om det flera år senare. Det ska jag hålla i minnet nästa gång någon bjuder mig på middag. 

 

 

LÄS MER – Martina Montelius: Ingen vill att kvinnor som Anna Odell ska finnas

 

 

Martina Montelius är författare, dramatiker och teaterdirektör samt medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste verk är ljudromanen "Stackars Birger".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!