Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Allt vi minns är ett psyko i kvinnokläder

J K Rowling.Foto: CHARLES SYKES / AP TT NYHETSBYRÅN
Sam Holmqvist.Foto: Anna Wettergård
Jens Liljestrand.Foto: OLLE SPORRONG

I en recension försvarade Jens Liljestrand J K Rowling mot anklagelser om transfobi.
Sam Holmqvist saknar en förståelse för traditionella stereotyper i litteraturhistorien.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Jag tycker inte heller att J K Rowling ska rullas i tjära och fjäder och brännas på bål. Att seriemördaren i hennes senaste bok inte är transperson är jag och Jens Liljestrand också överens om. Så långt allt väl.

Men Liljestrand verkar ha missat den tradition som den genomonde Dennis Creed i ”Troubled blood” ingår i. Det är nämligen ingen slump att han klär ut sig till kvinna för att lura i väg sina offer.

Könsväxlingar har länge använts i spänningslitteraturen. Som narrativ spänningseffekt populariserades det på 1800-talet: person X visar sig vara Y, den kvinna alla letar efter är en man, en bror är i själva verket en syster, och så vidare. Vad som från början var en narrativ funktion utvecklades så småningom även till ett specifikt motiv. Under nittonhundratalet utmejslades en stereotyp, där vissa feminina attribut kombinerades med könsöverskridande, gränslös sexualitet och psykisk ohälsa. För att tala ett annat språk: transmördarpsykot föddes. 

Just den stereotypen är faktiskt så klassisk att jag trodde att alla – inte bara translitteraturvetarna – hade tröttnat på den.

När Rowling låter sin seriemördare använda kvinnokläder plockar hon alltså upp en ganska trött nittonhundratalsstereotyp. Till porträttet av Creed tar hon inte med sig den narrativa spänningseffekten från den litteraturhistoriska traditionen (hennes seriemördare är historia när romanen börjar), men däremot 1900-talskopplingen galning–kvinnokläder–mördare. 

Just den stereotypen är faktiskt så klassisk att jag trodde att alla – inte bara translitteraturvetarna – hade tröttnat på den. Hitchcocks ”Psycho” brukar räknas som stilbildande, lika klassisk har ”När lammen tystnar” blivit. Rowling är uppenbarligen medveten om det. Creed beskrivs delvis genom en snaskig biografi som huvudpersonerna läser. Det är till exempel där – i den sensationslystna boken-i-boken – som vi får läsa att han onanerar klädd i behå och trosor. Kvinnokläderna ingår i den air av klichéartad ondska som omger Creed – just den air som gör att han felaktigt misstänks för ytterligare ett mord. Porträttet utgör en lek med stereotypen.

Rowlings stereotyp må alltså vara en lek, men frågan är om den är särskilt kul.

Men trötta stereotyper har blivit stereotyper av en anledning. Transmördarpsykot har varit ett tacksamt motiv eftersom majoritetssamhället så länge utmålat transfeminina personer som farliga. Rowlings stereotyp må alltså vara en lek, men frågan är om den är särskilt kul.

Det vore mycket riktigt befängt att kritisera Rowling för ett taffligt porträtt av en transperson, när hon inte har skrivit om en transperson. Men det är lika befängt att ignorera den litteraturhistoriska tradition hon skriver in sig i. Vad hon faktiskt gör är att anspela på en patologiserande stereotyp, som associerar transfemininitet med psykisk sjukdom och psykisk sjukdom med ett hot. Sådana skildringar beskriver ibland transidentiteter, ibland inte. Den hotfulla femininiteten kan illustreras även av cismän. 

I ”När lammen tystnar” är seriemördaren i kvinnokläder inte heller trans. ”Billy is not a real transsexual”, får vi veta. Men den repliken är det förstås ingen som kommer ihåg efteråt. Det enda vi minns är ett psyko i kvinnokläder.

 

Av Sam Holmqvist

Sam Holmqvist är doktor i litteraturvetenskap och verksam vid Umeå universitet. Holmqvist disputerade med avhandlingen ”Transformationer. 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C J L Almqvist och Aurora Ljungstedt”.

 

 

Lyssna på Lunch med Montelius

https://embed.radioplay.io?id=73105&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.