Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alice Teodorescu måste tåla satir

Gertrud Larsson, vampyrscenen och Alice Teodorescu.
Foto: THEO ELIAS LUNDGREN/OLA KJELBYE /JAN DÜSING
Bild ur "Tidningshuset som Gud glömde". Vampyren ses längst till vänster, spelad av Victoria Dyrstad.
Foto: OLA KJELBYE FOTOGRAFI AB
Dramatikern Getrud Larsson.
Foto: Theo Elias Lundgren
Alice Teodorescu, politisk redaktör GP.
Foto: JAN DÜSING

I pjäsen om Stampen gestaltas GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu, med rumänskt påbrå, som vampyr.

Dramatikern Gertrud Larsson tycker att anklagelserna om rasism vattnar ur begreppet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | DEBATT. I den debatt som nu uppstått i spåren av min pjäs ”Tidningshuset som Gud glömde”, som hade premiär i lördags på Göteborgs stadsteater, kan man lätt få intrycket av att jag skrivit en pjäs som handlar om Alice Teodorescu. Så är icke fallet, min pjäs handlar om mediekoncernen Stampens uppgång och fall och fokuserar främst på ägaren Peter Hjörnes och hans vd Tomas Brunegårds inte helt lyckade äventyr i tidningsvärlden.

Vad som däremot stämmer är att rollkaraktären Teodorescu i form av en vampyr dyker upp i andra akten då Peter Hjörne har en mardröm. I drömmen konfronteras han inte bara av ”Alice” utan även av sin farfar Harry Hjörnes vålnad och Tidningsdöden. I slutet av mardrömmen agerar hans forne vän Tomas Brunegård exorcist.

Detta fiktiva porträtt av GP:s politiska redaktör har nu väckt ont blod hos många. Man diskuterar ”skattefinansierad rasism”, slentrianmässigt kallas min pjäs ”vänster” samtidigt som den jämförs med Leni Riefenstahls alster. 


LÄS MER - Isa Andersson recenserar Stampen-pjäsen: Roligaste som hänt GP

Ängsligt kulturklimat

Jag noterar att många av de som ropar högst är samma personer som ilsket brukar konstatera att kulturen och konsten har blivit alltför politiskt korrekt, att folk är lättkränkta och att vi har ett ängsligt kulturklimat. I Danmark finns ett uttryck som jag tycker appellerar till den uppkomna situationen: ”Moral er godt, men dobbeltmoral er dobbelt så godt.” 

Detta ängsliga kulturklimat erfor jag själv för ganska precis ett år sedan då Riksteatern helt utan förvarning lade ner ”Främling”, en pjäs som satte svensk flyktingpolitik och Bert Karlsson i centrum. (Varför? Jo, för att den inte tecknade ett tillräckligt negativt portätt av Bert Karlsson.)

Som dramatiker och satiriker är jag van vid att gissla makthavare och det gäller hela skalan, från höger till vänster. Teodorescu är som bekant en offentlig person med både makt och inflytande och det är som sådan jag driver med henne. I mina ögon är hon inget offer och jag sparkar inte neråt. Det är högst förvånande att hennes högljudda sympatisörer förväntar sig att hon ska bli behandlad med silkesvantar. 


LÄS MER - Suzanne Osten: Bert Karlsson-pjäsen borde aldrig ha ställts in 

"True blood" och "Twilight"

En vampyr är inte en rasistisk nidbild och kan inte jämföras med ”tjoande fjäderprydda indianer” eller ”kannibaler”. Tvärtom. Vampyrer är övernaturliga väsen med hög status, de är både coola och mäktiga. 

Givetvis var situationen en annan på 1920-talet, men i dag lever vi i post-"True blood" och "Twilight"-eran, vampyren som figur har förvandlats till ett slags populärkulturellt allmängods. 

Teodorescu har aldrig stuckit under stol med sitt rumänska påbrå, tvärtom är det något hon ofta återkommer till och som givetvis är tacksamt att göra en blinkning åt, att kalla det för rasism är att urvattna begreppet. 

Alexander Skarsgård i "True blood".
Foto: PLANET PHOTOS / STELLA PICTURES

Storsint av Teodorescu

Det står givetvis Teodorescu fritt att tycka vad hon vill om min pjäs, yttrandefriheten gäller tack och lov oss båda två och vi använder denna grundlagsstadgade förmån på olika vis. Teodorescu i sitt arbete som politisk redaktör och jag i mitt arbete som dramatiker. Jag tycker dock att det är beklämmande att så många uttalar sig om mitt arbete utan att faktiskt ha tagit del av det, utan att ha sett själva föreställningen, men detta tillvägagångssätt är ju dessvärre numera vanligt. 

Jag är tacksam över att Teodorescu apropå min pjäs trots allt skriver att den konstnärliga friheten ska värnas. Det är storsint av henne. 

Jag tror inte att hon vill att jag eller någon annan ska skrämmas till tystnad. 


Av Gertrud Larsson

Gertrud Larsson är dramatiker