Lucille Ball vägrade bete sig som kvinnligt väsen

Desio Arnaz och Lucille Ball som Ricky och Lucy Ricardo 1956.
Foto: AP CBS
Lucille Ball.
Foto: SVT
Annina Rabe.
Foto: PRIVAT

Nicole Kidman ska spela Lucille Ball i en kommande film om den legendariska komikern.

Annina Rabe ringar in hennes konstnärskap och förklarar varför hon är skeptisk till castingen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Lucille Ball var möjligen världens roligaste kvinna. Med ett gummiansikte som gick att förvrida till de mest osannolika grimaser, med en rapphet i käften som få, med oneliners framförda med en hög, hes och vulgär röst som kunde överrösta alla pålagda studioskratt i världen. Lucille spelade ofta dum men hennes smarthet sken alltid, alltid igenom. Hon behärskade det komiska uttrycket med en precision som var helt ny på sin tid, och är ovanlig än i dag.

Lucille Ball har även haft stor betydelse för hur jag själv förhållit mig till humor och kvinnlighet.

https://www.youtube.com/watch?v=QT544Y0yhIg

I dagarna släpptes trailern för den kommande Amazon-filmen ”Being the Ricardos”, som har premiär den 21 december. Den handlar om en av världens mest legendariska komedienner, Lucille Ball (1911-89) och hennes man Desi Arnaz, som hon levde och jobbade med. Med fasa noterar jag att Lucille på filmen ska spelas av Nicole Kidman

I en tid när det faktiskt finns många kvinnliga komedienner har man alltså valt en person som 

1. Inte direkt utmärkt sig för sin rolighet. 

2. Har ett ansikte som är närmast stelopererat av en miljon skönhetsingrepp.

3. Inte ser ut det minsta som Lucille.

Det är inte första gången Nicole Kidman är felcastad i en roll. Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur hon med sitt enda ansiktsuttryck gled runt som en spöklik Virginia Woolf i ”Timmarna”. Framför allt minns man näsan. En högst artificiell pjäs som placerats mitt i Kidmans ansikte i ett tappert försök att få henne något mer lik sin rollfigur. Ett av Hollywoods största sminkhaverier genom tiderna. 

Hela existens är och har varit ett slags upprättelse för kvinnor med humor

Jag vet inte riktigt varför den här rollbesättningen stör mig så mycket. Strängt taget kan ju Nicole Kidman vara en lysande komedienne. Hon var ju lite rolig i Gus van Sants ”To die for”, där hon spelade meteorolog, och det är faktiskt inte så att man måste vara porträttlik för att övertyga på film. Så varför bryr jag mig överhuvud taget om hur Lucille Ball ska porträtteras? Kanske för att hennes hela existens är och har varit ett slags upprättelse för kvinnor med humor. För att Lucy var en pionjär på så många sätt. Jag vill verkligen att filmen om henne ska bli bra. 

Ur ”I love Lucy”. Lucille Ball och Desi Arnaz.
Foto: Courtesy Everett Collection / TT NYHETSBYRÅN

Lucille Ball föddes 1911 i Jamestown, New York. Hennes skådespelarkarriär började tidigt med småroller och dessemellan försörjde hon sig på modelljobb. Hon gick på samma teaterskola som Bette Davis och 1940 träffade hon den kubanska bandledaren Desi Arnaz som hon gifte sig med. Det var tillsammans med honom hon fick sitt stora genombrott, när de under nästan ett helt decennium spelade gift par i sitcom-serien ”I love Lucy”. Där var Lucy en lite för smart och lite för tossig hemmafru som var gift med en framgångsrik musiker, Ricky Ricardo. 

När den verkliga Lucille blev gravid med parets första barn skrevs det in i manuskriptet att även tv-Lucy skulle vara gravid.

De hade två lite präktigare vänner, Ethel och Fred, som de umgicks med. Ethel spelades av en annan lysande komedienne, Vivian Vance. Tillsammans med henne trampade hon druvor på en vinodling, stod vid löpande bandet på en chokladfabrik eller hade Tallulah Bankhead på middag, för att ta några minnesvärda ögonblick från tv-serien. 

Upplägget var traditionellt 1950-talsamerikanskt, men i ”I love Lucy” var allt lite djärvare, lite extremare. När den verkliga Lucille blev gravid med parets första barn skrevs det in i manuskriptet att även tv-Lucy skulle vara gravid. Hon blev därmed amerikansk tv:s första gravida rollfigur, vilket väckte en del upprörda känslor. 

Paret på tv sov ju alltid så kyskt i var sin 90-centimetersäng med rejäla pyjamasar på. Jag minns att jag redan som liten tyckte att just det där kändes lite konstigt, inte minst med den snygga Ricky Ricardos passionerade framtoning. 

Ur ”I love Lucy”.
Foto: Courtesy Everett Collection / TT NYHETSBYRÅN

I verkligheten var Lucille Ball mycket olik sin förvirrade rollfigur. Tvärtom var hon en mycket skärpt affärskvinna. Desi och Lucille startade tillsammans produktionsbolaget Desilu, som snabbt blev ett av de allra största i USA. Utöver de egna tv-serierna producerade Desilu serier som ”Mission impossible” och ”Star trek”. 

När hon och Desi gick skilda vägar 1960 fortsatte Lucille att driva bolaget på egen hand i många år. Med skådespelarkarriären gick det tyvärr sakta utför efter ”I love Lucy”. I efterföljaren ”Lucy show” som gick på 1960-talet spelar hon en liknande rollfigur, men nu en änka med ständiga ekonomiska problem. Den var rolig, men ändå inte riktigt lika rolig. Under 1980-talet gjorde hon några mindre filmroller och 1986 försökte hon sig på en sista variant av Lucy-serien. ”Life with Lucy” som floppade rejält och bara gick i två månader. 1989 dog hon av komplikationerna efter en hjärtoperation. Lucille Ball blev 77 år.

Straighta män har tyvärr ofta problem med roliga kvinnor.

Min mamma, som verkligen var en fruktansvärt rolig kvinna, lät mig tidigt förstå att humorn inte alltid varit till hennes fördel – särskilt inte i kontakter med det motsatta könet. Straighta män har tyvärr ofta problem med roliga kvinnor. Min pappa var ett undantag; han älskade min mammas humor, citerade den stolt, och alla hans andra fruar var också roliga. Själv fick jag redan i skolan lära mig att det var killar som fick vara roliga, inte tjejer.

Det största problemet med att vara kvinna och ha humor är enligt min erfarenhet inte att de flesta män tycker att roliga kvinnor är osexiga, utan att om man ibland råkar vara rolig finns risken att ingen någonsin tar en på allvar. 

Lucille Ball var den första roliga kvinna jag såg på tv. Jag var liten och ”I Love Lucy” var mitt favoritprogram. Jag har förstått nu att jag älskade henne redan då för att hon så totalt gav fasen i att man skulle bete sig som ett behagligt kvinnligt väsen. Och jag älskade Desi Arnaz för att hans rollfigur så uppenbart dyrkade Lucy trots att hon var tossig och förvirrad. Han älskade henne precis som jag för att hon var slängd i käften, gjorde roliga grimaser och hade ett hår som var så rött att det syntes genom en svartvit tv-ruta. Det hon har betytt för generationer av kvinnliga komiker kan inte mätas. 

Inte det hon har betytt för mig heller. 



https://www.youtube.com/watch?v=Typk7q1N5XI

Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressen Kultur.