Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ljudböcker har blivit ersättning för samtal

Hett samtalsämne. Läsning i skolan.Foto: Henrik Isaksson
Idealbild?Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN

Katastrofstatistiken om barns lustläsande i Sverige skapar debatt.

Helena Granström menar att det stora problemet är bristen på samtal.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Att upprörda debatter kring unga människor läsvanor är ett fenomen jämngammalt med skrivkonsten finns det goda skäl att tro. Under de senaste decennierna har emellertid denna uråldriga strid åtminstone i ett svenskt sammanhang skiftat fokus – från vad unga läser, till varför unga inte längre läser alls. 

Och inte utan fog: Den som söker belägg för ungdomens förfall kan välja och vraka i statistiken, sammanfattad i Förläggarförenings nyutkomna rapport: läsförståelsen minskar, läsintresset minskar, högläsningen i hemmet minskar. Eller varför inte helt enkelt citera den undersökning från 2018 där 40 procent av alla tillfrågade skolelever instämde med påståendet att ”läsning är slöseri med tid”.

Att barns och ungdomars läsning i sig är önskvärd är något av en kulturell truism, och forskning visar också att i synnerhet frivillig läsning har en mängd positiva effekter, inte bara på språkutvecklingen utan också på mer allmänna kognitiva och känslomässiga förmågor. 

Vad är det egentligen vi litteraturentusiaster talar oss så varma för?

Ändå är det en uppfattning värd att syna lite närmare, för vad är det egentligen vi litteraturentusiaster talar oss så varma för när vi framhåller läsningens fördelar? Inte sällan är det kvaliteter som knappast går att reducera till färdigheten att visuellt avkoda tecken: Vad verklig läsförståelse handlar om är snarare, betonar rapporten, ”förmågan att erfara en stark läsupplevelse och dela den med andra”.

Vilket leder oss tillbaka till den rådande kulturskymningen, för all litteratur som i dag ska nå fram till barn måste göra det i ett sammanhang där tre timmars daglig internetanvändning är norm, och läsförmågans betydelse snabbt minskat i jämförelse med vikten av att kunna tillägna sig flöden av ljud och bild. Att enbart skylla utvecklingen på ungas förändrade fritidsvanor vore emellertid förenklat: i förskolans läroplan nämns betydelsen av ”digitalt lärande” åtta gånger – och betydelsen av läsning en. Sammantaget lever barn och unga i en verklighet där djup och hängiven uppmärksamhet knappast framstår som en prioriterad förmåga, varken i relation till texter eller i livet i stort. 

Överväg också hur vår förståelse av innebörden av detta ”att dela med andra” har urlakats.

Läsförståelse som ”förmågan att erfara en stark läsupplevelse och dela den med andra” – begrunda den definitionen, och begrunda samtidigt den ytliga genrelitteraturens kraftigt ökande andel av bokförsäljningen. Överväg också hur vår förståelse av innebörden av detta ”att dela med andra” har urlakats under de decennier som gått, i sådan grad att även delande har blivit något som vi gör i ensamhet. 

Den hastigt växande ljudbokslyssningen uppfattas av användarna som en ”social aktivitet” som ger en känsla av gemenskap, och ”sällskapsbehov” sägs vara en central drivkraft bakom denna typ av litteraturkonsumtion. Frågan om varför barn och unga inte läser visar sig med andra ord stupa ner i en ännu mer brännande fråga, nämligen den om varför människor inte längre samtalar, reflekterar och prövar sina tankar tillsammans på det sätt som de en gång gjorde. Är det social kompetens, självkännedom, empati och kunskapsutveckling vi efterfrågar när vi efterfrågar ökade läsfärdigheter, är det kanske i frågan om vilka förutsättningar vårt samhälle ger för dessa mänskliga värden som vi måste börja diskussionen. Litteraturen är viktig, men den är faktiskt inte viktigast av allt.

 

Helena Granström är författare och skribent på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är ”Betydelsen av kärlek”. 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://open.spotify.com/embed-podcast/episode/6VGH0XsIjJdUFa3Q2cwZVy

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.