Metallicas trummis Lars Ullrich. Foto: NILS MEILVANG / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Metallicas trummis Lars Ullrich. Foto: NILS MEILVANG / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Ida Ölmedal

Nej, Polarprisjuryn, nu är det krig

Publicerad

Metallica får Polarpriset. 

Ida Ölmedal genomskådar juryns funktion – att upprätthålla lillebrorsornas makt över bilmusiken.

KÅSERI | POLARPRISET. När Polarprisjuryn meddelar att de kommit fram till att Metallica är världens bästa band, påminns jag om en hemtenta jag skrev i estetik som 19-åring. Den hade temat "varför Metallica är ett objektivt dåligt band". 

Som alla vet är diskussionen om Metallica ett krig. Den utspelar sig i bilbaksätet och den står mellan storasystrar och småbröder. 

De tonåriga illbattingarna hade förstört varenda biltur under sent 2000-tal med att dundra på med Metallicas greatest hits. I synnerhet låten som i vår familj går under namnet "Motorsågsmassakern" ("To live is to die"), eftersom den förrädiskt börjar med lite naivt folksångs-plinkande innan de distade mardrömsgitarrerna kommer in och krossar all världens skönhet. 

Nu hade jag läst filosofi på universitetet och laddat upp med argument. Jag fann Metallica ovärdiga, enligt samtliga kriterier, att överhuvudtaget klassificeras som konst. 

Därför är Metallica inte konst

Jag minns inte exakt hur argumentationen gick, men ungefär så här: 

Musiken var inte sinnligt tilltalande – den gav huvudvärk. Den var inte imponerande – i den mån man kunde tillskriva gitarristerna viss skicklighet, förstördes intrycket av de usla låttexterna. Inte heller gav Metallica upphov till den upplevelse av det sublima som man exempelvis kunde få inför havet eller Mona Lisa. De skulle möjligen kunna ha någon sorts katharsis-funktion, men den dödslängtan musiken framkallade var svår att leva sig in i eftersom man ideligen distraherades av James Hetfields falsksång i konsertinspelningarna. 

Jag hade rätt. Jag fick högsta betyg. Jag trodde att segern var min.

Nu inser jag mitt misstag.

 

LÄS MER – Ida Ölmedal: Ann Heberlein är debattens vindflöjel  

Polarprisets revansch

Jag hade missat den kanske främst förhärskande teorin om vad som utgör konst: George Dickies institutionalism. Den enklaste definitionen av denna är att konst helt enkelt är det som en eller flera personer inom en respekterad social institution (konstvärlden) tilldelar statusen som konst. 

Typ: Konst är konst för att konstvärlden tycker det. 

Vad jag inte kände till var att det just finns en institution som inte ägnar sig åt annat än att hålla denna cirkel sluten till lillebrorssmakens fördel.

De senaste åren har Polarprisjuryn gett pris till anmärkningsvärt många kandidater som har endast detta gemensamt: de gör musik som lillebröder plågar sina syrror med i bilen.

Pink Floyd. Chuck Berry. Led Zeppelin. Bruce Springsteen.

Jag blir förvånad över att inte också Toto har fått priset. 

Det är ett klassiskt storasyster-misstag, att tro att vi vinner genom att skriva en duktig hemtenta. Nu är det revolution som gäller. Vi måste inta den definierande makten. Vi ska störta Polarprisjuryn och sätta in storasystrar på tronarna. 

Nästa år ska bilmusikpriset gå till The Knife.

 

LÄS MER – Ida Ölmedal: Juicebaren är en klassfälla 

 

Ida Ölmedal är redaktör på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Ida Ölmedal här. 

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag