KULTURDEBATT | MORD. Hur kan vi tala om något annat än mordet på Gica?
Fyra pojkar misstänks vara inblandade i dödsmisshandeln av en fysiskt bräcklig, hemlös man. Den äldsta av dem, en 16-årig pojke, häktades i dag på sannolika skäl misstänkt för mord.
Att det är ett ovanligt vidrigt brott ser alla. Att så unga tonåringar – barn – har ihjäl någon är i sig extremt.
Mordet på hemlös i medierna
Men när jag tittar runt på nyhetssajterna i dag ligger artiklarna långt ner. Flera riksmedier har gjort gedigna reportage från Huskvarna, men kommentarerna, försöken att ta in mordet och sätta det i ett sammanhang, saknas.
På ett sätt är det inte svårt att förstå. Vi vet ännu inte om pojkarna dödat mannen. Vi vet inte vilka deras motiv i så fall var. Vi vill inte spekulera.
Men det är något skevt med det svaret. För nyhetsvärdering bygger delvis på spekulation.
För några veckor sedan toppade bilbränderna i Västsverige nästan varenda nyhetssajt. Statsminister Stefan Löfven fick frågor och fördömde brotten.
Till en början fanns det inte ens några misstänkta. Man kände inte heller till de motiv som senare skulle framkomma.
Men uppenbarligen såg vi alla – redaktioner, politiker, läsare – bränderna som en samhällsfråga.
Man kan säga att vid sidan av hur upprörande och ovanligt ett brott är, är det en faktor om man tror – vet gör man först långt senare – att det har en påverkan, förklaring eller lösning på samhällsnivå.
Hur är det då med Gica?
Hemlösa drabbas av hatbrott
Hemlösa i Huskvarna är rädda. De vet inte exakt vad som skett, men de vet tillräckligt för att känna fruktan. Pojkarna ska ha förnedrat Gica och skrutit om mordet. Trakasserierna uppges ha pågått under lång tid. Uppenbarligen var det ingen som skyddade honom.
Och sammanhanget är större än Huskvarna. Söker man i arkivet är det inte svårt att finna trakasserier och våldsdåd mot vad som tycks vara slumpvis utvalda hemlösa eller tiggare. En tiggande man i Stockholm knuffas ner på tunnelbanespåret. En kvinna i Ronneby får motta spott, slag och sparkar för att hon “provocerade”. I vissa fall rör det sig uppenbart om hatbrott, och fler fall hade antagligen kunnat slås fast om Sverige haft en hatbrottslagstiftning som omfattade dåd riktade mot hemlösa eller tiggare som grupp.
Främlingsfientlighet, antiziganism och förakt mot fattiga har historiskt glidit ihop. Det mesta som hittills framkommit tyder på att den förråade synen på tiggande EU-migranter kan ha spelat in även i det misstänkta mordet i Huskvarna.
Organisationer som jobbar med hemlösa EU-migranter, till vilka Gica hörde, har tidigare påpekat att det är svårt för gruppen att lita på och få hjälp av polisen. Färskt i minnet finns också branden i Högdalen 2014, där en person dog i ett romskt läger. Polisen undlät då att spärra av platsen och höra vittnen och missade uppgiften att det hetsats om mordbrand mot lägret i flashbackgrupper.
Kanske är det helt enkelt en samhällsfråga som inte är politiskt användbar. Det finns förslag på den politiska dagordningen som skulle göra polisen till tiggarnas fiende. Det finns få förslag som handlar om hur polisen ska skydda de som tigger.
Ja, men då är vi ändå tillbaka här: Barn tros ha dödat en hemlös, och det är inte en förstanyhet, det är inte allt vi talar om. Är inte det i sig ett tecken på att något inte står rätt till?
LÄS MER – Ida Ölmedal: Förtrycket mot romer var inte bara rasbiologi
Ida Ölmedal är redaktör på Expressens kultursida.