Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I Wallokalerna

Heja kulturhögern. Nikola Matisic uppskattar Anders Walls generositet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det kallas för positionering. Efter Bengt Ohlssons yrvakna uppvaknande flög proppen ur; ut dröp allsköns kulturpersonligheter som upplever sin särart hotade eller osedda i denna nya värld av infernaliskt kulturspottande med Fredrik Segerfeldt som pajförsäljare. Ingen av dem förespråkar någon egentlig högerkultur. De är bara emot allt utom sig själva.
En riktig högerman däremot, Anders Wall, är i stället den som skarpögt gjort sig själv till ett redskap för konsten och utan egen konstnärlig skitnödighet. (I egenskap av kulturmecenat intervjuad av Gunilla Brodrej , Expressen 6/1-12). Wall är en konstälskare och en demokratisk medborgare, han deltar och agerar bara för att han bryr sig, utan behov av att positionera sig ytterligare. Han koketterar förvisso med att Sven Wollter ogillar hans fernissa, men kring konsten möts de likväl, på samma plan. De förstår att samhällets grund vilar på en skör demokrati, byggd av vördnad och respekt för andra människors livsupplevelse. I mitten av detta vilar konsten.

Han ser att de främsta operasångarna i dag på Operahögskolan är från Sydafrika och Kina och att sydkoreaner och balter sopar mattan med unga svenska talanger på internationella sångtävlingar, att den högst rankade skolan bland svenska unga sångare är Köpenhamn och Royal Academy i London och att ingen utövande operakonstnär i dag deltar aktivt i någon som helst konstnärlig eller kulturell debatt.
Han förstår också att de svenska statliga systemen inte är byggda för denna börda utan fortfarande grundade i en stelbent industriell modell. Men Wall är ensam om att se detta och uttrycka det högt. Han har rätt; konstens utövare måste stå i direkt kontakt och i relation till sin publik. Belackarna också, som skriver kulturföraktande texter på Newsmill, obemötta av oss scenkonstnärer.
Detta är inte Walls problem, jag avundas hans liv av djupaste kontakt med konstformen och de utövande konstnärer han står i kontakt med. Det är vårt problem, att vi behöver flera som han.

NIKOLA MATISIC
Nikola Matisic är tenor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!