Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I mitt lilla hörn av världen kan vem som helst älska dig

ur Sharon Hayes videoverk ”In My Little Corner of the World, Anyone Would Love You”, 2016. Foto: SHARON HAYES / MODERNA MUSEET
Från Sharon Hayes performancekonstverk ”Don't you think it's time for love?”, 2007. Foto: SHARON HAYES / MODERNA MUSEET
Konstverk av Sharon Hayes. Foto: SHARON HAYES / LIZ LIGON
Hanna Johansson Foto: PRIVAT

När Sharon Hayes intar Moderna museet är det med frågan hur det kollektiva minnet påverkar vår historieskrivning.

Hanna Johannson ser en undersökning av HBTQ-aktivismens moderna genombrott.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | KONST. Som ett slags rumsavdelare hänger, på Moderna museets utställning med den amerikanska konstnären Sharon Hayes, ett stort tygstycke med texten ”My memory translates everything into something else”.

Meningen känns som ett credo för Hayes praktik som den presenteras på Echo, hennes första utställning i Sverige. Med en bakgrund som journalist och antropolog har hon ofta varit upptagen av arkiv, historia, aktivism, men också av den översättning som äger rum när en mening går från tanke till tal.

Som i utställningens tidigaste verk, ”Symbionese Liberation Army” från 2003. I en video syns Hayes själv, repeterande de inspelade meddelanden som Patty Hearst skickade till sina föräldrar sedan hon kidnappats av den militanta vänstergruppen SLA 1974. Hayes har bara delvis memorerat meddelandena, och en publik utanför bild sufflerar henne när hon säger fel.

ur Sharon Hayes videoverk ”In My Little Corner of the World, Anyone Would Love You”, 2016. Foto: SHARON HAYES / MODERNA MUSEET

Stonewall var inte startskottet

Ljudbilden blir en mumlande ekokammare, en illustration av ett kollektivt minne. Den här typen av kommunikation mellan nutid och minne är central för många av de verk som utgör utställningens huvudfokus, de som på olika sätt gestaltar och behandlar hbtq-aktivismens historia.

I utställningens välgjorda katalog skriver Hayes om hur hon som ung lesbisk kvinna på 90-talet upplevde det tidiga skedet av hbtq-aktivism – det som ägde rum innan Stonewallupproren 1969 och som i USA främst företräddes av grupper som Mattachine Society och Daughters of Bilitis – som ointressant, normativt och assimilationistiskt.

Det är en upplevelse jag inte tror är särskilt ovanlig; minnet är kort, och den etablerade historieskrivningen om just Stonewall som gayrörelsens definitiva startpunkt förenklar och förminskar de processer som gjorde ett sådant uppror möjligt.

Konstverk av Sharon Hayes. Foto: SHARON HAYES / LIZ LIGON

Humor och sentimentalitet

Senare kom hon att ändra uppfattning, och i det av Moderna museet förvärvade videoverket ”In my little corner of the world, anyone would love you” levandegör hon material från den brittiska lesbiska tidskriften Arena Three som gavs ut från 1963. I verket läser samtida queerpersoner upp brev från tidskriftens läsare och redaktion, texter som har publicerats i ett slags kompromissad offentlighet, nästan alltid med anonymiserade avsändare.

Den spänning mellan offentligt och privat som gestaltas i verket är ett centralt dilemma för den queera erfarenheten. Hayes närmar sig den i flera av sina verk med värme och smittsam nyfikenhet, ofta humor, ofta med en lyckad blandning av analys och sentimentalitet, inte minst i de verk som kommer nära inpå konstnärens eget privatliv. 

Echo är en utställning jag kommer att minnas länge, och Hayes ett konstnärskap jag ser fram emot att fortsätta följa.

KONST

SHARON HAYES

Echo

Moderna museet, Stockholm

Till 11/8

Hanna Johansson är medarbetare på Expressen Kultur. 

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultu-Expressen: Katarina Wennstam och Gunilla Brodrej i samtal om Josefin Nilsson-dokumentären. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!