Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här började resan mot en segregerad stad

Hammarkulle, 1973. Foto: Jens S Jensen
Volvofabriken i Torslanda. Foto: Jens S Jensen
Dan Hallemar. Foto: OLLE SPORRONG
Hammarkullen, 1973. Foto: Jens S Jensen

Innan bostaden blev en karriärstege var den platsen där vi skulle sova innan nästa dag i fabriken.

Dan Hallemar ser livet i Hammarkullen glimta mellan Volvos kontrollanter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FOTOGRAFI. Arbetarbostaden, se där ett ord som tycks utplånat, men som präglade stadsbyggandet fram till industrikrisen på 1970-talet. Bostaden och arbetet följer varandra genom städernas historia. Att lösa den arbetande befolkningens bostadsfråga var nödvändigt, hur skulle samhället annars fungera?

Arbetarbostäder har alltid varit instegsbostäder, den första bostaden, den som välkomnar en in i vuxenvärlden, i stadens och samhällets gemenskap. I vissa tider har den här bostaden varit usel, ett källarhål och i andra närmast uppfostrande ordentligt byggd. Ibland har den varit en plats för disciplinering och vanmakt och ibland för tillhörighet och egenmakt.

Pappersflygplan. Hammarkullen, 1973. Foto: Jens S Jensen

Allt beroende på tid, plats och ideologi, men lösas skulle det, för vem kunde annars arbeta?

Idag är det upp till varje arbetare att lösa bostadsfrågan själv, samhällets tillväxt tycks inte längre villkoras med bostäder åt den arbetande befolkningen. Det finns inga arbetarbostäder längre, bara bostäder, och knappt det om man tjänar som en arbetare.

Sista generationens arbetarbostäder

Jens S Jensens dokumenterade arbetarbostäder och arbetsplatser i Göteborg på 1970-talet, närmare bestämt i Hammarkullen och på Torslandaverken. På utställningen ”Jobba, leva, bo” på Göteborgs stadsmuseum får de spegla varandra i varsitt rum. Och kanske är det den sista generationen arbetarbostäder han dokumenterar, om det nu inte kommer en ny generation.

Jensen började fotografera Hammarkullen och Torslandaverken 1973, i oljekrisens och industrikrisens tid, när bostadsfrågan för ett ögonblick tycktes löst. Med bilderna från Hammarkullen vill han slå hål på idén om ”förortsmänniskan som en speciell sorts människa”. Bilden som hade växt fram inte minst i medierna. Han berättar i bild och text om pensionärerna Torgny och Viola Lundquist, om kocklärlingen Marianne Jansson, 17 år med 1 rum och kokvrå om Gunilla 18 år med sin dotter Anna Maria.

Det finns en gemensam nästan blyg förundran mellan fotograf och motiv, de sneglar på varandra, lite under lugg.

Hammarkullen-patrioter

Jensen fotograferar människorna på en plats som politiken precis byggt men i en tid när man just börjat glömma den. Resan mot den segregerade stad vi sedan länge vant oss vid börjar någonstans här i skiftet 1960/70-tal. Det är nu den hyrda bostaden blir de mindre lyckligt lottades och ägandet en språngbräda till rikedom, det är nu som idén om bostaden som en vara på en marknad blir en del av stadens byggande.

Det finns i en glipa i historien här – en annan väg, men ingen vid makten vågar ta den eftersom som Gunnar Sträng formulerade det ”egnahemmarna – det är ju vårt folk”.

Bubbelgum. Hammarkullen, 1973. Foto: Jens S Jensen

Jensens bilder är alltid lojala med människorna på platsen, men han undviker inte att se dem som en del av ett stort projekt som placerat dem på platser som tidigare inte funnits, pionjärer på gott och ont. Hans projekt påminner på detta sätt om Lars Tunbjörks resa i det Sverige som ska komma efter denna: 1980-talets sommarland och köplador och människorna lite främmande inför detta nya landskap men också sökande efter dess mening.

I en av de nya intervjuer som stadsmuseet gjort för utställningen berättar Per Herngren, nu 57 år, som bott i Hammarkullen sedan Jensen var där och fotograferade: ”Snart bröt vi oss ur förortstänket och blev en bygd, ja en ort, orten. En ort med Hammarkullen-patrioter”.

Volvos kontrollanter

När Jensen kommer till Torslandaverken möter han idén den om den sömlösa fabriken, den tidskodade och övervakade. Med MTM-metoden, en idé som hämtats från efterkrigstidens USA, delade Volvo upp varje arbetsmoment i minimala beståndsdelar, en timme bestod av 100 000 Time Measure Units, TMU.

Resultat. Volvofabriken i Torslanda. Foto: Jens S Jensen

I Volvos eget informationsmaterial om fabriken kan man läsa om en rigorös kontroll där var tionde anställd var kontrollant och produktionschefen Bengt Darnfors formulerade entusiasmen inför denna rationalitet med orden ”alla är vi kuggar i det stora maskineriet”.

Jens S Jensen bryter också ner tiden i fabriken, men på ett annat sätt. Bilden på slynglarna – ja så ser de ut – som kastat sig i en egensnickrad soffa av navkapslar och skumgummi från bilsäten häftat med häftapparat. Soffan är det som bilen skulle bli om den kunde fly från det löpande bandet. Och de ligger i den i vad som ser ut som glasögon de fått från fabriken och en av dem röker en pipa.

Bringa 9:90 kr. Hammarkullen, 1973. Foto: Jens S Jensen

Glipa av levandet

I Hammarkullen, på ett av fotografierna, kör en kvinna, kanske 25 år, en sulky med ett barn i. En konsumkasse och ett inslaget paket hänger på vagnen, kanske är det paus i vardagen, lördag och kanske ska man på kalas. På Volvofabriken sitter fyra män på omaka stolar eller backar kring ett improviserat bord och spelar kort, det är paus i tidsmätningen.

Det är det som är levandet mellan jobbandet och boendet i utställningens titel.

Det är samhällsplaneringens val och ideal som format detta levande, gett dem dess förutsättningar. I Jens S Jensens bilder syns de som både slåss mot detta samhälles ideal och lever av friheten som ett arbete och en bostad ger dem.

FOTOGRAFI

Jens S Jensen

Jobba, leva, bo

Göteborgs stadsmuseum

Till 22 sept

Dan Hallemar är medarbetare på Expressens kultursida, förlagschef på Arkitektur och driver podcasten ”Staden”.

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Danska Akademiens Marianne Stidsen och Jens Liljestrand, Expressen, diskuterar metoo och rättssäkerheten. Programmet finns också som podcast.