Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I Ekmans underland är det roligt på fullt allvar

Ur ”Eskapist”. Foto: Nils-Emil Nylander
Ur ”Eskapist”. Foto: Nils-Emil Nylander
Ur ”Eskapist”. Foto: Nils-Emil Nylander
Foto: OLLE SPORRONG

Humorn och den generösa underhållningen är en viktig del av Alexander Ekmans skapande.

Margareta Sörenson ser koreografen rumstera vidare i dansens leklåda.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | DANS. Alexander Ekman är en särling inom danskonsten. Mannen som gör vad som faller honom in; balettbarnet som flög ut ur operahuset men alltid återvänder. Ett stort operahus av klassiskt snitt är hans bästa arbetsmaterial, och han behärskar hela verktygslådan perfekt. Vid det här laget är snart 35-årige Alexander Ekman efterfrågad i den internationella dansvärlden och hans verk sätts upp runt klotet.  

Därtill är han filmare; det syns på koreografierna, och det syns på filmen, som gärna infogas på scenen. Han är också kongenialt musikalisk och fyrhändigt eklektisk med sin ständige kompositör Mikael Karlsson

Tydlig signatur

Med det nya verket ”Eskapist” för 36 dansare ur Kungliga Baletten står det klart att han är en auteur-koreograf  på samma sätt som filmare kallas ”auteur” när de har en tydlig signatur. Man känner igen Alexander Ekmans verk på de stora, fria lekytorna, på ett hejvilt samlande och samplande i väl genomtänkt och väl avvägd komposition. 

En ensam man som flyr tiden och som ställer sig betraktande vid sidan av, är ett motiv och ett kompositoriskt drag i flera av hans verk. Det fanns redan i ”Midsommarnattsdröm” (2015) som utgångspunkt för midsommarens kollektiva, strängt påbjudna ysterhet. 

För Dresden-operan gjorde Ekman ”Cow” (2016), där en dansare ”var” ko med fäets förhållningssätt till omvärlden, fromt gloende, iakttagande, idisslande. I ”Eskapist” är det åter en Herr Utanför som är utgångspunkt. I dansaren Oscar Salomonsson har Ekman hittat ännu en lekkamrat som fint fångar upp humorn – alls inte elakt, men heller inte inställsamt.

Seriös underström

Däremot roligt! Humorn och den generösa underhållningen är en viktig del av Ekmans skapande. Förr kallades det med en liten fnysning ”divertissiment”, ett roande stycke utan vikt och innehåll. Men Ekman tar det roande på allvar, multiplicerar och dividerar och koncentrerar så att det får en seriös underström. 

Återkommande lekkamraten Henrik Vibskov, modedesigner och kostymör, bidrar till känslan av att här landar vi i Underlandet där kritstrecksrandigt upphöjs till kvadraten och hela danskompaniet på scenen ser ut som svart-vita pepparkaksgubbar. Plötsligt hänger en flamingo i neonslinga i fonden – visst är denna koreografiska bilderbok en underbart förvrängd spegelbild av tillvaron som skulle få Alice att känna igen sig.   

Medan Eskapisten drömmer ”dötid” pågår livet runtomkring. Alexander Ekmans förtjusning i en stor, väldrillad balettkår kombineras med hans kunnighet i att skapa fina duetter, samtida eller i bästa klassicism: Haruka Sassa och AdiLiJiang Abudureheman briljerar mjukt och känsligt. 

En storslagen danskväll på Operan

Mikael Karlssons musik svingar från stressigt stomp till sublimt cellospel, scenens tekniska kapacitet med höj- och sänkbara sektioner utnyttjas maximalt. Mitt i verket sänks en filmduk ner, och en film (av Ekman förstås) synar Oscar Salomonsson i närbild och gör ett knas-ikoniskt porträtt av ensligheten. 

Ljuv musik och luftlätta lyft; dundrande träskor och militäriska formationer. Alexander Ekman börjar bli så omfattande att han ibland citerar sig själv; men så får en auteur göra. Det här är en roligt funderande, storslagen danskväll på Operan. 

Dans

Eskapist

Koreografi, scenografi och ljus Alexander Ekman

Musik Mikael Karlsson

Kostym och mask Henrik Vibskov

Dramaturg Carina Nildalen

Kungliga Baletten

Kungliga Operan, Stockholm

Speltid 1.5 t.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.

I spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Gunilla Brodrej och Katarina Wennstam i ett samtal om dokumentären ”Älska mig för den jag är” och dess efterverkningar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!