Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I Bolaños skrivbordslåda lurar inget mästerverk

Roberto Bolaño. Foto: PRIVAT / ALBERT BONNIERS
"Tredje riket".
Amanda Svensson. Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

Ännu ett av Roberto Bolaños "bortglömda" manuskript har blivit bok.

Amanda Svensson har roligt, men det är inte en historia som fastnar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Den postuma utgivningen av Roberto Bolaños efterlämnade manuskript fortsätter, denna gång med den mycket tidiga romanen ”Tredje riket”, skriven 1989, fyra år före romandebuten ”Isrinken” och nio år före portalverket ”De vilda detektiverna”. 

Det säger nästan sig självt att det inte är en av Bolaños bästa romaner – då skulle den ju knappast blivit liggande i byrålådan – men det betyder inte att dess enda värde är av litteraturhistorisk art. Bitvis är Bolaño redan här i högform, även om det uppenbart rör sig om en ofärdig berättelse där hålen i den dramaturgiska väven blir allt större ju längre den utdragna romanen fortgår.

Krigsspel i Stuttgart

Huvudperson och berättare är den unge tysken Udo Berger, som tillsammans med sin flickvän Ingeborg befinner sig på spanska solkusten under sommarens sista skälvande veckor. Ingeborg vill bada och umgås med andra turister, medan Udo helst vill ägna sig åt sin stora passion, nämligen avancerade krigsstrategispel, och främst då spelet ”Tredje riket” i vilket han är stormästare hemma i Stuttgart. 

Men i stället för att skriva en artikel om en ny, revolutionerande spelöppning tvingas han via Ingeborg in i en gemenskap med diverse brokiga typer – ett dysfunktionellt tyskt par som dricker för mycket, två smågangstrar vid namn Lammet och Vargen, en trampbåtsuthyrare med brännskador över hela ansiktet. Så sker en olycka, och den tryckta semesterstämningen pyser över.

Så långt läser jag romanen med stor behållning, men det är efter denna dramatiska vändpunkt som det blir tydligt att romanen aldrig avslutades. Logiken börjar halta, luckorna blir allt tätare och prosan långrandig och oputsad. 

 

LÄS MER – Amanda Svensson: Är det i själva verket Bolaños självporträtt vi läser?

"Tredje riket"

För att bringa ordning i läsningen är det lätt att vilja lägga in full hermeneutisk växel: Vad betyder det egentligen att Udo är så upptagen av just ett komplext krigsspel? Hur ska man förstå titeln ”Tredje riket”? Varför är den brände mannen bränd? Varför vill Udo så gärna ligga med en något bedagad tysk hotellföreståndarinna när yngre och vackrare förmågor villigt  lägger ut sig för honom? Fan vet. 

Den som kan sin Bolaño kan roa sig med att spåra motiv från senare romaner – de bohemiska karaktärerna upptagna med våld och sex och litteratur, driften med detektivgenren, den europeiska fascismens historia som lurar någonstans i bakgrunden – men som självständigt verk är ”Tredje riket” en historia man bör insupa och sedan släppa hellre än grubbla sig fördärvad över. Ett absurt kammarspel där mycket klaffar på mikronivå – inte minst är skildringen av badortens inre liv storartad – men där den stora bilden aldrig riktigt utkristalliserar sig. 

 

 

ROMAN

ROBERTO BOLAÑO

Tredje riket

Översättning Lina Wolff

Albert Bonniers, 380 s.

 

 

Amanda Svensson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!