I antikens Grekland fick bara påsättaren njuta

LITTERATUR | RECENSION. Det är väldigt svårt att inte omedelbart älska en bok om antikens sexualitet som inleds med ett Rammstein-citat om att knulla. Tyvärr lever Eva-Carin Gerös ”Grekisk eros” inte riktigt upp till de skyhöga förväntningar som en sådan öppning självklart skapar. 

Det sagt: Så roligt! Så kunnigt! Så spännande! Utläggningarna glimrar om vilka grekiska ord som används för vilken sorts åtrå, och än mer intressant, vad dessa ord, bilder och dikter säger oss om ett sexuellt kynne som å ena sidan är så likt vårt eget, å den andra så främmande. 

Det mest omedelbara är förstås den välkända grekiska preferensen för sex och kärlek mellan män, och då specifikt mellan vuxna män och gossar, ynglingar. 

Tonåringar

16 år beskrivs som en mans vackraste ålder, strax innan han börjar få den skäggväxt som för evigt kommer förvandla honom från sexobjekt till sexsubjekt, från åtråvärd till den som själv får tråna efter unga mäns gunster. 

När vi i dag betraktar grekiska statyer på ståtliga skäggiga män är det alltså bara vår blick som ser skönhet, deras samtida kunde givetvis beundra dem för ära, mod, klokhet eller krigslycka, men vackra ansågs de sannerligen inte. 

LÄS MER – Therese Bohman: Därför har mäktiga män framhävt sina kön

Skönhet var ungdomens, enbart. I detta finns en bitterljuv insikt om kärlekens och lustans förgänglighet. Det ansågs nämligen djupt opassande att fortsätta en relation när förutsättningarna förändrats genom den unge älskarens ofrånkomliga vuxenblivande. 

Att så göra vore att grymt och naturvidrigt förhindra pojken från att inta den roll som var hans som fri vuxen man. 

Erotiken var uppbyggd på motsatsförhållanden: aktiv, passiv, vuxen, ung, skäggig, slät, penetrerande, penetrerad. Det vi i dag betraktar som villkor för en lycklig romans, ömsesidig åtrå, ansågs däremot perverst. 

Kvinnor och barn

Den unge mannen fick gärna ge efter för den äldres uppvaktning, men helst varken känna eller visa någon större lust tillbaka. Blott den vuxne mannen kunde känna eros, hos såväl kvinnor som unga män tycktes en så aktiv känsla direkt osund.

Kvinnor ja. Till skillnad från romarna hade grekerna en strikt könsuppdelning och ärbara kvinnor förväntades inte finnas utanför hemmet. Bortsett från högt stående litterära hjältinnor som en Helena eller Penelope benämns kvinnor inte ens med egna namn. 

De var enbart någons hustru, någons mor eller dotter, fick ingen utbildning och giftes bort senast i tonåren med en minst 30 år äldre man för att bära hans barn. 

LÄS MER – Magnus Florin: Hos Lappalainen är Odysseus kusin med Don Corleone

Kärlek utom äktenskapet

Visst kan det ha uppkommit kärlek inom äktenskapet ändå på sikt, men det är inte konstigt om det kanske var svårt att hitta någon större gemenskap. 

Sex med hustrun var också för den grekiske mannan barnalstring snarare än njutning, njutningen sökte och fann han annorstädes. Under 500-taler före Kristus fanns till och med en lag som påbjöd att män måste ligga med sin fru minst 3 gånger i månaden. Kom igen nu, Atos, det är faktiskt lördag. 

Det här betydde förstås inte att alla grekiska män var homosexuella. De hade överhuvudtaget inte den sortens termer, det viktiga var eros, drivkraften, längtan till allt från vackra kroppar till den sköna statskonsten, och hedone, den njutning man fann i konst, sex, mat, intressanta samtal. 

Förakt för fetma

En slags njutningssökande pansexualism där ingen önskan var värre än någon annan, men inte heller viktigare. För den vuxne mannen var allt tillåtet, kvinnor, män, barn eller djur, det enda som krävdes var måtta. 

För samtidigt som kulturen var libertin och tillåtande långt bortom våra normer och lagar värderades självbehärskning högre än nästan allt annat. Ät vad du vill, så länge du inte tömmer tallriken och blir tjock. 

På fatet blinkar resterna av måltiden tillbaka. 

Isobel Hadley-Kamptz är författare, debattör och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Om sport och våld".