Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Hynek Pallas

Vårddebatten visar hur vår syn på rasism förändrats

En granskning gjord av DN har utlöst en debatt om rasism mot vårdpersonal. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.
Foto: Isabell Höjman/TT / TT NYHETSBYRÅN
Hynek Pallas.
Foto: OLLE SPORRONG

En granskning av Dagens Nyheter visar att många vårdgivare erbjuder patienter etniskt svensk personal vid tillfrågan.

Hynek Pallas ser ett retorikskifte i den efterföljande diskussionen om rasism inom vården. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. När Dagens Nyheter i veckan avslöjade att läkare och vårdpersonal runtom i Sverige väljs bort efter hudfärg – och att vårdgivare går med på krav om ”etniska svenskar” (26/7) – följde en väntad kommentarsvals. Från chock till bortförklaringar. På Twitter menade många att det ”bara” handlade om att välja läkare som talade korrekt svenska.

Man kan börja med att fråga sig varför vi blir överraskade. Det är förstås sunt att aldrig sluta förvånas, men för den med blicken fäst på forskningen om rasism är det som att se hjulet återuppfinnas intill förbannelse. Så sent som i vintras publicerade forskare vid Umeå universitet en artikel om rasism vid svenska läkarutbildningar (februari 2021) Den bygger på djupintervjuer och svaren är tydliga. Enligt de intervjuade som identifierar sig som annat än vita ifrågasätts deras kunskap, särskilt kring ”svenska vanor”, ofta. Även om de är födda i Sverige. Det görs av både andra kursare och lärare. Och det tolereras av omgivningen. 

Handlar detta då om språket, som så många har försökt få det till? Nej: Studien visar hur vita västeuropeiska studenter aldrig, till skillnad från sina mörkare kursare, fick sin svenska betvivlad: ”Samtidigt hade två västeuropeiska studenter, båda vita, stora problem med språket. Trots detta kunde de inte erinra sig att deras förmåga att tala svenska någonsin ifrågasattes”.

Om utbildningar accepterar beteendet kan man anta att det sätter sig i huvudet. Och om studiekamraterna ifrågasätter kompetensen – varför skulle inte patienter få göra det? Kanske en liten hint om hur det kan komma sig att vårdgivare är pigga på att ställa upp med ”ljusa” läkare till kunder. 

Vi är sedan decennier fostrade att rösta med plånboken. Och delar av vården lystrar uppenbarligen redan till rasistiska kundönskemål.

Läkarbesök är intima situationer. Vi delar saker som kanske inte ens diskuteras med våra närmaste. Vi måste tillåta fingrar i kroppsöppningar. Vem vi kan tänka oss möta där säger en del. Den vardagsrasism som annars är mer subtil framträder tydligt när någon kräver att den som inte är vit väljs bort. 

Frågan är hur länge till ens detta kommer kunna beskrivas som rasism. Rasistforskaren Philomena Esseds klassiska bok ”Encountering everyday racism” från 1991, där svarta kvinnor skildrar en vardag pepprad med rasism – och att ständigt väljas bort och bli ifrågasatta – är den sortens studier som står i skottgluggen för en ny ”det är inte rasism”-våg som sköljer över akademi, politik och åsiktsmarknad. 

I boken ”Whiteshift” (2018) menar exempelvis statsvetaren Eric Kaufmann att omhuldandet av ”vit identitet” egentligen är ett ”rasmässigt självintresse”. Vita måste nämligen slå vakt om sin grupp eftersom de är hotade. I Sverige har Kaufmann och denna demografidiskurs – som i sin ursprungliga högerextrema konspirationsform heter ”befolkningsutbyte” – introducerats i Smedjan (24/5/19), Kvartal (7/3/19) samt av Per Gudmundson (SvD (25/10/18) och Ivar Arpi

I juni medverkade Kaufmann i Arpis podd – där det nu kallas för ”invandringsmotstånd” (19/6). Inte långt därpå skriver Arpi i bloggtexten ”Svenskarna makar snällt på sig” (3/7) att: ”Det handlar om hur samhället förändras till något helt annorlunda, något oigenkännligt. Det handlar om att svenskar knuffas undan på område efter område, plats efter plats, hur det offentliga rummet tas över av grupper med det som kallas antisocialt dominansbeteende. Kan Sverige vara samma land om befolkningen blir en annan?”

Vi är sedan decennier fostrade att rösta med plånboken. Och delar av vården lystrar uppenbarligen redan till rasistiska kundönskemål. Men när rätten att välja en vit läkare om ett par år omvandlas till skyldighet i det ”rasmässiga självintressets” namn – då ser vi nog nostalgiskt tillbaka på dagens upprördhet. 


Hynek Pallas är kulturskribent, författare och medarbetare på Expressens kultursida. 



Om hatet mot Annie Lööf – i mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=87028&country_iso=se"

Veckans avsnitt gästas av Anna Björklund, känd från ”Della Q”. Hon skrev den omtalade krönikan ”Jag hatar Annie Lööf” i Fokus.
Även: Utøya-dokumentären i SVT, varför kommer så få brottsoffer till tals i medierapportering och besök av Magda Gad, korrespondent i Kabul.
Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind