Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Hynek Pallas

Spionskandalen visar på Ungerns totalitära glidning

Den ungerska politikern Viktor Orbán.
Foto: SOPA IMAGES / VITO CORLEONE / SOPA IMAGES/SIPA SIPA USA
Hynek Pallas.
Foto: OLLE SPORRONG

Ungern är ett av de länder som påstås ha använt tjänsten Pegasus för att avlyssna journalister. 

Hynek Pallas ser hur landets politiska styre påminner allt mer om det som rådde under diktaturåren. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Den ungerske författaren András Forgáchs roman ”Modersakter” slog ner som en bomb när den släpptes i Ungern 2015. Boken, som publicerades på svenska i juni, byggde nämligen på ett avslöjande om Forgáchs kända släkt: Hans föräldrar hade varit angivare åt kommunistregimen. Mamman hade till och med hjälpt polisen att övervaka sina egna barn. 

När jag läste ”Modersakter” i våras stod det klart att Forgách genom en dialog med arkivmaterialet vill undersöka människans gråzoner. Visa varför hon gör vissa val när hon lever i en diktatur. Med veckans avslöjande att Ungern hör till de länder som har använt spiontjänsten Pegasus till att avlyssna journalister, jurister och aktivister frikopplas romanens tema än mer från sin historiska förankring. 

I Centraleuropa finns en politiserad samhällsdebatt som är osynlig i väst. Å ena sidan de som menar att diktaturåren var totalitära, något som var pålagt utifrån utan folkligt stöd. Enligt dessa markerar murens fall en skarp gräns. I Polen och Ungern framställer sig dagens styrande eliter, med hjälp av lika delar historieförfalskning och populism, som anti-kommunismens naturliga arvtagare. 

På andra sidan finns de som pekar på hur detta har blivit ett bekvämt narrativ, ett som skymmer hur mycket från kommuniståren som har överlevt i samhället och som återkommer i politiken. Det gäller personer, strukturer och retorik. 

På Terrormuseet i Ungern, vars chef Maria Schmidt av många kallas för Viktor Orbáns egen historiker, har fotografier från demonstrationerna 1989 manipulerats så att premiärministerns partis, Fideszs, orange flaggor syns. Så ska den folkliga resningen göras synonym med partiet. Partiet utgör skyddsvallen mot Ungerns fiender. Då som nu.  

Samtidigt som kommunismen används som spöke i politiken – med särskilt udd mot dagens vänster – präglas länderna av nationalistisk populism, xenofobi och en familjekonservativ politik som skiljer sig allt mindre från diktaturtåren. Statschefer som Orbán betraktar oberoende medier som ett hot. I Ungern, där de auktoritära tendenserna har gått längst, stryps det fria ordet, universitet bommas igen och folk skräms till tystnad. Szabolcs Panyi, en av de avlyssnade journalisterna, twittrade tidigare i veckan: ”Offentligt smutskastar pro-Orbán-medierna mig som CIA- och Soros-lakej. Privat hör deras journalister av sig med sympati. Som före 1989”. 

Varningssignalerna har varit tydliga länge. Men när Pegasus-skandalen visar att EU-landet Ungern beter sig som Bahrain, Saudiarabien och Kazakstan är frågan om Bryssel ska fortsätta svälja glidningen mot diktatur. Eller om vi äntligen får se riktiga reaktioner – exempelvis från de delar av högern som ältar kommunismen men inte säger flaska om utvecklingen i dagens ”nationalkonservativa” Östblock?  

Jag är ändå pessimistisk. Autokraterna, oligarkerna och skojarna tycks trots skandalerna ha kvar ett inhemskt stöd. ”Modersakter” och snart sagt varje fiktionalisering av livet under det kommunistiska förtrycket visar förvisso att just övervakningen uppfattas som en demokratigräns. Men när Forgách i debatten som följde på publiceringen av romanen attackerades av ministrar och Orbán-anhängare påstod dessa att den hemliga polisen ju ”bara var folk som skötte sitt jobb”. Skurkarna var vänsterfolk som författarens föräldrar. Enligt de styrande är dessa, liksom dagens regimkritiska journalister och aktivister, folkfienden. Därmed är de alltså legitima att i folkets och nationens namn övervaka. 

Den som vill veta hur mödrar fås att spionera på sina barn behöver knappt öppna en roman längre. 


Hynek Pallas är kulturskribent, författare och medarbetare på Expressens kultursida. 




Lunch med Montelius - ”Musiker är det vackraste yrket”

Så blir kultur en studie i meningslöshet, därför läser man Knausgård och därför är musiker det vackraste yrket. Dessutom: Kristina Lugns hemliga last.

Expressens matiga omtalade kulturpodd med Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och redaktör Gunilla Brodrej.