Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Hynek Pallas

Filminstitutets styrning är både ytlig och farlig

Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet.Foto: PELLE T NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY

Man kan misstänka att det saknas ett öra mot filmkulturen i chefsrummet på Gärdet.

Hynek Pallas ryggar när han ser den metod som har blivit styrinstrument i filmen i dag.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FILMDEBATT. ”Filmvärlden har enormt mycket att göra för att få fram den film som vi alla betecknar som relevant, nyskapande sprängstoff.” Detta är en nyckelmening i Anna Serners ”svar” till mig, Jon Asp och Helena Lindblad (Expressen 20/10). En text som sätter rekord i plakatfloskler och visar varför allt fler oroas över Filminstitutets styrning.

Serners artikel avslutas med att ”välkomna” tre flitiga filmskribenter att ta del i ett samtal om ”filmens alla frågor”. Så glad i mätbarhet som institutets vd är i andra frågor, hänvisar jag henne till att läsa de hundratals texter om filmens alla aspekter som vi producerar årligen. För är det någonstans ”mångfald” avhandlas bäst är det i kritiken. Här oroas jag inte för att göra mig till förespråkare för andra: det handlar just om att vi skribenter sinsemellan har olika tankar och belyser konstarten på olika vis. 

Senast, när vi nu ändå är inne på Serners märkliga påståenden om att vi inte skulle diskutera filmens ekosystem och visningsformer, tog jag upp detta i en artikel om biografens utmaningar. ”Biografkedjornas coronakris visar på en djupare problematik” (GP 12/10) var höstens tredje bara av mig i det ämne som tydligen inte diskuteras. Asp och Lindblad basar över publikationer där samtal om strömning och bio är en följetong. 

Man kan nästan misstänka att det saknas ett öra mot filmkulturen i chefsrummet på Gärdet. Det skulle i och för sig förklara avfärdandet av vittnesmålen om tystnadskultur i branschen.

Och lyssnar man inte är det lätt att tro att alla vill åt samma håll – att kulturen är något där vi ”alla” betraktar ”nyskapande sprängstoff” på samma sätt.

Avslutningsmeningen i min artikel om biografen handlar om att begrepp som ”publik”, precis som ”folk”, ska förstås i plural. Motsatsen är den populism som grasserar – i ytterhögern och bland dem som spänner goda föresatser på kulturen och påstår att den som inte är med dem är motståndare till det goda. 

Inget skriker nämligen mindre mångfald än när cheferna förklarar för filmskapare och kritiker.

Detta bortsopande av komplexitet är problemet med tendenserna SFI har fastnat i. Man kan till exempel, något Gunnar Bergdahl missförstår i en text på PoV (15/10), vara för kvotering och anse att det görs strålande svensk film nu – och ändå oroas för trubbig signalpolitik som essentialistiskt knyter kön och hudfärg till innehåll och progressivitet. 

År ut och in har jag på dessa sidor kommenterat SFI:s metoder på basis av mångfaldsforskning, och menat att instrumentalism i konsten inte är den rätta vägen. För tro det eller ej, man kan ha andra åsikter om mångfald i kulturen, särskilt med kunskap på området. Och jag ryggar när jag ser den ytliga, farliga metod som har blivit styrinstrument och belöning i filmen i dag.

Inget skriker nämligen mindre mångfald än när cheferna förklarar för filmskapare och kritiker om ”film som vi alla betecknar som relevant, nyskapande sprängstoff” eller att ”filmer med hög kvalitet som förmår beröra en heterogen publik […] inte har fått utrymme att skapas”. 

Läs det sista citatet igen. Reflektera över vilken kultur- och människosyn det uttrycker. Och att det faktiskt har skrivits öppet av den person som är högst ansvarig för den offentligt finansierade filmkulturen i Sverige.

 

Hynek Pallas är filmkritiker och doktor i filmvetenskap. Han är också författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=74683&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.