Hynek Pallas

De förstår inte att de svartmålar judar

”Vackra värld, var är du” recenseras i Expressen av Annina Rabe.
Foto: VICKIE FLORES / EPA
Den irländska författaren Sally Rooney.
Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN

Den irländska succéförfattaren Sally Rooney vill inte låta sin nya roman ”Vackra värld, var är du” översättas till hebreiska. 

Hynek Pallas kritiserar kulturskaparna som missar att deras handlingar göder antisemitism.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. 2019 blev den brittisk-pakistanska författaren Kamila Shamsie fråntagen det tyska Nelly Sachspriset som hon just hade tilldelats. Shamsie vägrade nämligen att låta sin hyllade roman ”Home fire” (på svenska som ”Vår älskade” 2019) översättas till hebreiska. 

Nelly Sachspriset ska gå till författare som ”främjar förståelse mellan folk”. Ändå blev juryns beslut fränt kritiserat av 250 tunga författare i London Review of Books (23/9/19). Arundhati Roy, Michael Ondaatje, Jeanette Winterson, Noam Chomsky och Sally Rooney ansåg alla att det var fel att Shamsie blev av med priset. 

Redan då undrade jag hur de här kändisarna i egenskap av författare ställde sig till att Shamsie alltså valde bort ett språk. Svaret kom i dagarna, när det visade sig att just Sally Rooney tagit samma beslut som Shamsie: hennes nya roman ”Vackra värld, var är du” översätts inte till hebreiska.

Vad är det som leder till detta? Någon skulle säga att bojkott av Israel, liksom en gång bojkotten av den sydafrikanska apartheidstaten, är rimlig. Visst, att vägra varor från ockuperade områden och företag på olika vis kopplade till dessa har en poäng. 

Om någon nu undrar varför Förintelsekonferenser fortsätter att behövas, och sker med militär övervakning.

Men på senare år har även musiker bojkottat Israel – och den som är intresserad av den debatten kan med fördel läsa Nick Caves välformulerade argument i sitt nyhetsbrev (#13 2018) om varför han väljer att spela i Tel Aviv. Att kultur i form av konserter eller filmer undviker Israel är illa nog. Shamsie och Rooneys inställning drabbar dock ett språk, något som är värre. Vad författarna genom att vägra en hebreisk översättning gör är att skuldbelägga judar även utan Israel som ram. Hebreiska är förstås kopplat till staten Israel. Men i dag är det också en oskiljaktig del av judisk kultur, och därmed historia, världen över. 

Jag kan föreställa mig att Shamsie och Rooney ser detta som en symbolisk eller materiell gest – Shamsie menade att alla hebreiska förlag ägs av israeler – vilket knappast gör dem superövertygande som författare. Det gäller särskilt Shamsie, vars ”Home fire” jag citerade utförligt i min bok ”Ex: Migrationsmemoar 1977–2018” (2018) eftersom den så väl fångar exil och hur det är att leva med dubbla ”nationella” identiteter. Något många judar, frivilligt eller ej, har stor erfarenhet av. 

Den brittisk-pakistanska författaren Kamila Shamsie.
Foto: Elmar Kremser/SVEN SIMON / TT NYHETSBYR¿N

Det pågår just nu en Förintelsekonferens i Malmö. Liksom i många andra europeiska länder använder den islamofoba delen av svensk höger dagens antisemitism bara som en klubba att slå i huvudet på folk med rötter i Mellanöstern. Att det finns antisemitism i sådana miljöer – hos muslimska invandrare och i svensk brunhöger – råder det ingen tvekan om. Vänstern å sin sida vill vifta bort sina återkommande antijudiska övertramp som legitim Israelkritik. 

Samtidigt kan några av världens mest framstående och bästsäljande författare brännmärka hela det judiska folket som delaktigt i förtryck. Om någon nu undrar varför Förintelsekonferenser fortsätter att behövas, och sker med militär övervakning. 

Jag tror inte att Shamsie eller Rooney är antisemiter. Jag tror att de – precis som alltför många andra i kulturens värld – inte reflekterar över hur deras ställningstaganden när det gäller just Israel är enögt och därför svartmålar judar. Och att det göder konspirationsteorier och antisemitism. 


Hynek Pallas är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.



Strandhäll: ”Fortfarande det gamla kvinnohatet”

KULTURKRIGET. Om en knapp månad kan Magdalena Andersson (S) bli historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister. Men är villkoren annorlunda för kvinnor i politiken? 

Skribenten Anna Björklund och tidigare socialminister Annika Strandhäll (S), numera ordförande i S-kvinnor, möttes i ”Kulturkriget” för ett samtal om kvinnor i politiken.