Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Hynek Pallas

Då blev reaktionerna på Bindefelds fest osmakliga

Festfixaren Micael Bindefeld ordnade gigantisk fest i Tel Aviv i Israel.
Micael Bindefeld under resan i Israel.Foto: MIRIAM ALSTER
Camilla Läckberg och Carola i gamla staden i Jerusalem.Foto: YUVAL COHEN HAROUNOFF

Hynek Pallas ser en misstänksamhet i behandlingen av Micael Bindefelds 60-årsfest.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Få svenskar har som Micael Bindefeld lika flitigt förknippats med det ytliga, sponsrade och falska – för att dra några av de ord som har återkommit i den bombmattetäta rapporteringen från Bindefelds 60-årskalas i Israel.

För är det något som inte står högt i kurs hos den kommenterande klassen så är det just ”festfixare”. Jag antar att detta manifesterar den glättiga, nasande sidan av kultur – som ju helst bara borde sälja sig själv.

Så när Bindefeld tog 142 polare ur landets politiska, mediala och nöjesproducerande skrå på en chartrad festresa var det illa nog. Men att turen gick till Israel av alla ställen, det har varit julafton även för svenska redaktioner som vanligtvis är för fina för att kommentera vad Carola pysslar med på fritiden.  

Droppen när reaktionerna blev osmakliga var när kändisar hånades för ”gråtmilda” bilder från det besök Bindefeld hade organiserat till Yad Vashem

Israel är nämligen det rödaste av skynken i kulturspalter. Även för dem som inte bryr sig ett vitten om en Mellanösternkonflikt är det ett land som man vet är mer förknippat med bojkott än med befrielse. 

”Nej, nej, det handlar om att granska folkvalda”, ljuder svaret om detta påpekas. ”Har inget med valet av resmål att göra!”. 

Jaså?

När Bindefeld fyllde 50 gick chartern till hans hem på Mallorca. Gästlistan var nästan identisk med dagens. Skillnaden? Politikerna var ministrar i sittande regering. Lena Adelsohn Liljeroth var kultur- och kyrkominister. 

Festen hölls kvällen före det svenska kyrkovalet. 

Någon som minns krigsrubrikerna? 

Nej, just det.  

Det finns all anledning att granska folkvalda som åker på bjudresor. Och politiker bör tänka över hur förakt gödslas. Den första gången någon skrockade över hur politiker förtvivlat försökte förklara hur bra vänner de var med Bindefeld (vilket några uppenbart varit minst tio år, givet gästlistan från 2009) så var det också träffande. Roligt. Men tredje gången en tredje rangens svensk krönikör – som genom åren har ramlat igenom mer än en bjudfest – raljerade om saken var det rätt ihåligt.

Jag antar att Bindefeld precis som vi andra bjuder folk han gillar på fest. Ändå är det som om hans strategiska bockfot liksom tittar fram överallt här. ”Micael Bindefelds hela kommersiella världsbild bygger på spons, han har inte tagit ett osponsrat steg i hela sitt vuxna liv”, visste Johan Croneman att berätta (DN 23/9). 

https://www.instagram.com/p/B2lmHjPoOx5/?utm_source=ig_web_copy_link

Droppen när reaktionerna blev osmakliga var när kändisar hånades för ”gråtmilda” bilder från det besök Bindefeld hade organiserat till Yad Vashem, Israels minnescentrum för Förintelsen. Det utmålades som ”utflykten” för att ge motspinn till negativ publicitet. Bindefeld tog alltså 142 inflytelserika svenskar till en inte bara viktig plats för honom själv som jude, utan ett av världens viktigaste centrum för att förstå antisemitismen – DN berättade nyligen (14/9) hur svenska lärare utbildas reser dit för att utbildas. 

Och resultatet i svenska spalter är… misstänkliggörande. 

”Resan till Tel Aviv är en av hans största triumfer.” fortsatte Croneman att slå fast om Bindefelds ”trick”. 

Glättigt, tricksigt, kommersiellt och genomsponsrat?

Makt ska alltid granskas. Men i hederlighetens namn – för att förstå valet av resmål och utflykter – kunde debattörerna för all del ha inkluderat en annan del av festfixarens aktiviteter. Sedan fem år tillbaka driver Bindefeld nämligen en stiftelse som delar ut stipendier i syfte att ”stödja dem som har en vilja att kommunicera, ge information, bildsätta eller på annat sätt förmedla kunskap till en bred svensk publik med berättelser om Förintelsen.” 

Genomslaget kan man inte klaga på: här finns fotografen Mikael Janssons porträttserie ”Witnesses” – utställning och strålande recensioner följde. Senaste priset möjliggjorde översättning, utgivning och spridning av noveller om Förintelsen. Här finns europeiska författare som aldrig har översatts till svenska, som nu går ut gratis till svenska skolelever.  

Glättigt, tricksigt, kommersiellt och genomsponsrat? 

Det är i alla fall också en del av berättelsen om en man som nu är snubblande nära att på obehagligt välbekant vis framställas som en elitens marionettmästare.

 

Hynek Pallas är kritiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida

Daniel Sjölin möter Karolina Ramqvist - aktuell med