Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Hundra procent kommer aldrig att vaccinera sig

Joel Halldorf.
Foto: OLLE SPORRONG
Inför jul uppmanade Magdalena Andersson till en ”krampaus”.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

Under den senaste tiden har både frustrationen och retoriken i vaccinationsdebatten drivits upp.

Joel Halldorf ser hur ambitionen att alltid nå 100 procent avslöjar något om den svenska mentaliteten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det sägs ofta att pandemin avslöjar samhällens svagheter. USA:s dysfunktionella sjukvårdssystem, bristerna i den svenska äldrevården, regionernas oförmåga att leverera: Corona letar sig in i sprickorna, och vidgar dem obarmhärtigt.

Nu ser vi det igen, denna gång i vaccinationsdebatten. Sverige närmar sig en 90-procentig vaccinationsgrad, vilket är bland de högsta i världen. Det är bara drygt 10 procent av den vuxna befolkningen som inte har vaccinerat sig. En del avstår av lättja, andra av principiella skäl medan somliga drivs av dunkla konspirationsteorier.

Men under hösten har de känt hur snaran dragits åt genom restriktioner och krav på vaccinbevis. På en presskonferens i december uppmanade statsminister Andersson till en särskild form av social distansering: ”Ta en krampaus från människor du inte är säker på har vaccinerat sig”. 

Samtidigt har retoriken i medierna drivits upp. Jan Guillou skrev att antivaxxarna borde få betala sin egen vård och begravning. Och i DN kallade Carsten Jensen dem för ”frihetens gratisätare” och avslutade olycksbådande: ”Om vi inte får korrigera dem så kommer viruset att göra det.”

Protest i Boston.
Foto: KEIKO HIROMI / POLARIS POLARIS IMAGES

I en mening kan jag förstå frustrationen. Vi hänger alla samman, därför påverkar vaccinvägrarnas val oss alla. De bidrar inte bara mer till smittspridningen utan också till överbelastning av vården. Dessutom agerar de i strid med både vetenskap och sunt förnuft. 

Det kommer alltid finnas några som avviker.

Samtidigt kan vi aldrig förvänta oss en total uppslutning i någon viktig fråga. Det kommer alltid finnas några som avviker. Även om avvikarna har fel så är det i slutändan oundvikligt att de finns. Så i stället för att förbanna antivaxxarna behöver vi lära oss att leva med att vi aldrig når 100 procent. 

Men den ständiga ambitionen att nå dit avslöjar något om den svenska mentaliteten, nämligen hur svårt vi har att hantera verklig mångfald. Vi säger oss hylla olika, men så fort det bränner till kräver vi rättning i ledet och inleder en klappjakt på avvikarna. Vi förväntar oss total konsensus som om vi fortfarande var en liten bondby med tättliggande stugor, och inte ett modernt och mångkulturellt samhälle.

Sverige närmar sig en 90-procentig vaccinationsgrad.
Foto: Anders Wiklund/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det här har historiska rötter. För till skillnad från länder som USA och i viss mån England så har vi inte byggt vårt samhälle på mångfald. Signifikanta minoriteter är inte en del av vårt kollektiva medvetande. I den anglosaxiska världen förväntar man sig till exempel att det ska finnas religiösa minoriteter med egna uppfattningar också i laddade frågor. De hör till det offentliga rummets inredning, vilket bidragit till att de ofta är bättre på att hantera en större mångfald i debatten som helhet. 

Sverige har i stället varit en kulturellt isolerad, luthersk enhetsstat. Det har skapat en konsensuskultur med trång åsiktskorridor. Här nöjer vi oss inte med att få majoritet eller ens nittio procent, utan vi önskar att motståndaren ska utplånas så att fullständig enighet råder.

För egen del debatterar jag gärna med antivaxxare för att få dem att ändra uppfattning.  Men jag är i slutändan mer bekymrad över ett samhälle där det råder total enighet, än ett där 10 procent vägrar att vaccinera sig.


Joel Halldorf är författare, teolog och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Kvällstidningsteologi 2010–2020. Från populism till pandemi”.



”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta”, säger Horace Engdahl.