Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Horor och madonnor hos Fröken Friman

FÖRTRYCK. På fröken Frimans tid tvingade polisen bort "osedliga kvinnor".
De sedliga.Foto: Peter Cederling/SVT
Den radikala.

Sex och politik hör ihop – det visste kvinnorörelsen redan på rösträttstiden.

Ida Ölmedal suckar när "Fröken Friman" glider in i gamla klichéer med fallna och fina kvinnor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TV

FRÖKEN FRIMANS KRIG

SVT Play

År 1902 rasar rösträttskampen i Sverige. I riksdagen försöker de konservativa få slut på bråket genom att föreslå att en gift man ska få två röster. En för sig själv, en för sin hustru. Samma år går Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström, till attack mot behandlingen av prostituerade kvinnor. Som gynekolog har hon tröttnat på att de ensamma ses som spridare av könssjukdomar och tvingas till förnedrande kontroller, som om de vore handelsvaror.

Sex och politik hör ihop. Det är slutsatsen i årets säsong av ”Fröken Frimans krig”, den tredje i den fiktiva serien baserad på den svenska kvinnorösträttsrörelsens historia. Rätten till den egna kroppen och rätten till fullvärdigt medborgarskap handlar om samma fråga:

Är kvinnan en egen individ eller är hon mannens egendom? Det var inte självklart för alla i kvinnorörelsen, men för kvinnorna kring fröken Friman blir det efter hand det.

Tvångskontrollerade kvinnor

Under början av 1900-talet sågs prostitution som ett nödvändigt ont, får vi veta i dokumentärserien ”Kvinnorna på Fröken Frimans tid” om seriens historiska grund. Hos de “fallna” kvinnorna skulle ogifta män få utlopp för sin naturliga sexualitet medan de “kyska” kvinnorna skulle skyddas. För att se till att männen inte spred vidare könssjukdomar till fruar och barn tvångskontrollerades kvinnor som ansågs vara prostituerade.

Karolina Widerström, som även dyker upp i den fiktiva serien, pekade på forskning som visade att kontrollerna inte var effektiva så länge män inte också testades. Och hon slog hål på moralismen som lade skulden för prostitutionen på de ”fallna” kvinnornas moral. Det var fattigdom och alkoholism som drev vissa kvinnor att sälja sex, inte att de var en sämre sort.

Hård i tanke, vek i hjärtat

Serien om fröken Friman visar hur kvinnorörelsen behövt vara både hårdför i tanken och vek i hjärtat. Hårdför i tanken: att med vetenskapens rakkniv skrapa bort flummigt tankeludd om rena och orena kvinnor. Vek i hjärtat: att som aktivist från över- och medelklassen leva sig in i de allra fattigaste kvinnornas villkor och val. Det kostar. När advokathustrun Lottie bävar inför prostitutionsfrågan är det säkert delvis för att det där luddet inte bara befläckat ”hororna”, utan också skapat det romantiska skimret kring den hon själv är, den rena och ärbara medelklassmadonnan.

Med tanke på den intellektuella djärvhet som krävdes av den tidens feminister, är det med viss besvikelse jag ser sexköpsdramat i fröken Frimans julmysiga tappning.

Den vars ögon vi ser kontrollsystemets orättvisa genom är den knappt vuxna Britta. Hon tvingas till sex av en riksdagsman – varpå han låter anmäla henne som prostituerad. Hela serien går ut på att bevisa hennes oskuld, allt medan hon själv stammar och snyftar.

Välkända sterotyper

Jag kan inte låta bli att tänka: hade vi satt glöggen i halsen om Britta, låt säga, haft sex frivilligt? Om hon råkat bli lite kåt och förälskad, som man kanske kan bli av en mäktig riksdagsman när man är ung och hungrig på livet – skulle det göra systemet där han kan tvinga henne till kontroll mindre stötande? Eller om hon faktiskt sålt sex?

På samma sätt suckar jag åt att de enda verkligt prostituerade som syns till är ett gäng kaxigt skrattande, glammiga femmes fatales. Även det är en välkänd stereotyp. Inte heller de har många repliker i filmen.

Horan och madonnan, de fallna och den rena, för familjeunderhållningens skull? Kontrasten mot verklighetens glåmiga, fattiga kvinnor på arkivariens polisfotografier i dokumentärserien är smärtsam.

 

Ida Ölmedal är redaktör på Expressen Kultur.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.