Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Horace Engdahl satt tystad – vad tänkte han?

Eric M. Runesson skriver in sitt namn i stadgeboken under Anders Olssons (till vänster) överinseende. Till höger sitter Horace Engdahl och den nya ledamoten Jila Mossaed. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: OLLE SPORRONG

Bara sju ledamöter dök upp i Börssalen när det var dags för Svenska Akademiens årliga högtidssammankomst.

Jens Liljestrand såg en stukad Akademi förnyas – och delvis tuktas – av nytillskotten på en historisk afton.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | SVENSKA AKADEMIEN. Var är resten?

Det är min första tanke när jag ser Svenska Akademiens ledamöter tåga in och sätta sig vid bordet i mitten av Börssalen, med kungaparet och kronprinsessparet överblickande sammanträdet från sin läktare.

Sju personer. Det är allt. Sedan i fjol har fem personer lämnat Akademien. Tre deltar inte, Två – Malmqvist och Lugn – är av andra skäl inte här. En – Frostenson – försöker man via advokater att tvinga bort.

Kvar återstår bara sju. Sju äldre herrar, i åldern 59 till 89, som tar plats vid ett bord för aderton. 

Den årliga högtidssammankomsten blir således en historisk händelse, som årets direktör Jesper Svenbro på sin trygga skånska skickligt härbärgerar genom att i sitt inledande anförande om Platon påpeka att ”vi har nått en punkt där vi gråtit oss mätta och är redo att se framtiden an”.

Så följer de nya invalen, vanligen en högtidlig händelse, som nu snarare framstår som ett slags panikåtgärd. Men professor Mats Malm visar sig vara en lugn och vältalig göteborgare, som ägnar sitt inträdestal åt aposteln Junia – den apostel som i den tidigaste Bibeltraditionen fick vara kvinna, på 1800-talet ändrades till man och först i senare tolkningar åter blivit en kvinna (men än i dag i den svenska Bibeln heter Junias).

Mats Malm. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Så blir inträdestalet en lärd och överraskande spännande blixtbelysning av hur historieskrivningen har osynliggjort kvinnor, nog så passande för denna herrsammankomst.

 

LÄS MER – Karin Olsson: Tämligen anonyma män räddar inte Akademien 

Kommenterar Rushdieaffären

Vackert talar också Jila Mossaed, när det blir hennes tur att ansluta, som till skillnad från de övriga håller ett tal till sin företrädare (vilket normalt är kutym) och lyfter fram Kerstin Ekman, vars ställningstagande i Rushdieaffären hon uttrycker sin beundran för. Att den första iransk-svenska ledamoten påminner om Svenska Akademiens hukande för fatwan från Teheran, är en gest som väcker respekt och nyfikenhet.

Höjdpunkten är dock juristen Eric M. Runesson, som i rollen som konflikthanterare gör sitt inträdestal till rena gruppterapin. Där han står vid mikrofonen och talar om vikten av ödmjukhet och konstruktivitet, om att inte skrika för att andra skriker, inte ljuga för att andra ljuger, är det så nära en konsultarvoderad dissekering av hela Akademien (eller snarare det som återstår av den) som man kan tänka sig. Allt som saknas är powerpointern och overheadapparaten.

”Stora egon får följa sin egen hare ut i ödemarken”, säger Runesson myndigt och våra blickar dras automatiskt till Horace Engdahl, som sitter en armslängd bort. Enligt uppgifter till DN hade han planerat att hålla tal, men tystades av hovet. Man undrar vad som rör sig bakom den stela fasaden.

”Vi har varit de sju samurajerna”, säger ständige sekreteraren Anders Olsson om krisåret 2018, då sällskapet vid hälften av tillfällena sägs ha varit lika många som de tappra hjältarna i Kurosawas klassiker. Det är en av kvällens många exempel på galghumor, i ett anförande fullt av löften om bot och bättring, uppräknande av nya stadgar och hoppfulla fraser om nästa Nobelpris.

När de tågar ut är de åtminstone tio, och samtliga tre inval har – det måste sägas – öppnat för en framtid med en reformerad akademi. I taket glittrar kristallkronor, ändå har uttrycket "omvändelse under galgen" sällan förefallit så passande.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. Han är aktuell med boken "Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!