Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hongkong – en kultur nödvändig att försvara

Två miljoner hongkongeser protesterade i söndags. Foto: MIGUEL CANDELA/SOPA IMAGES/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTO
Demonstrant i Hongkong. Foto: GEOVIEN SO/SOPA IMAGES/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Jojje Olsson. Foto: MELA PAN / HISTORISKA MEDIA

Två miljoner människor marscherar på Hongkongs gator i protest mot Kinas ökade inflytande.

Jojje Olsson berättar om en stad som behöver omvärldens stöd.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT | KINA. Tre femtedelar av världens befolkning bor i Asien. Ändå räknas antalet fungerande demokratier i denna världsdel till någon handfull. Hongkong har länge utmärkt sig som en oas av frihet, inklämt mellan några av regionens värsta diktaturer. Något som dock förändras med en oroväckande hastighet.

Det var därför smått otroliga två miljoner - en fjärdedel! - av invånarna trotsade den tropiska hettan i söndags, för att långsamt tåga genom de smala gatorna mellan skyskraporna i stadens centrala delar. Demonstrationen var därmed en av de största i världshistorien.

Under president Xi Jinping har kommunistpartiet stärkt greppet över Kinas rättsväsende. Andelen rättsfall med fällande domar översteg i fjol 99,9 procent.

Formellt gällde protesterna ett utlämningsavtal med Kina. På uppmuntran av regimen i Peking försökte Hongkongs regeringschef Carrie Lam skynda detta avtal genom stadens lagstiftande församling. Förenklat innebär det att individer misstänkta för brott mot exempelvis svepande kinesiska lagar om nationell säkerhet, kan gripas och överlämnas till Kinas rättsystem.

Det är lätt att förstå obehaget inför detta. Under president Xi Jinping har kommunistpartiet stärkt greppet över Kinas rättsväsende. Andelen rättsfall med fällande domar översteg i fjol 99,9 procent. 

Men protesterna gäller mer än så. Storleken är ett ställningstagande från Hongkongs alla samhällsskikt, mot ökat kinesiskt inflytande. Under söndagen skymtades taiwanesiska flaggor som en hyllning till världens enda kinesiska demokrati. Där syntes även brittiska flaggor, samt Hongkongs gamla kolonialflagga.

Egen kulturell identitet

Förvisso var Hongkong ingen fullfjädrad demokrati heller under brittiskt styre. Men när kronkolonin 1997 överlämnades till Kina, så åtnjöt stadens invånare icke desto mindre en rad för Asien nästan unika rättigheter: självständiga domstolar, ett fritt utbildningsväsende, utmärkt press- och yttrandefrihet. Mötesfrihet och demonstrationsrätt respekterades och användes ofta. 

Staden har därför utvecklat en egen kulturell identitet. Förra sommaren visade en årlig undersökning från University of Hongkong att mindre än en tredjedel av befolkningen ser sig själva som kineser. I åldersgruppen 18-29 år är andelen blott drygt tre procent. Det är i stället ”hongkonges” som är den vanligaste självupplevda identiteten här. Antalet invånare som är stolta över att tillhöra Kina har också sjunkit drastiskt sedan överlämningen 1997.

Det är nu sämre ställt med politiska och civila rättigheter i Hongkong än i grannländer som Filippinerna och Indonesien.

Det är lätt att ana varför. Medan länder som Taiwan och Sydkorea har utvecklats till demokratier, har Hongkong under kinesiskt styre gått i motsatt riktning. När Reportrar utan gränser först publicerade sitt index över global pressfrihet år 2002, låg Hongkong på plats 18 i världen. I år återfinns man på plats 70, bakom länder som Leshoto och El Salvador. 

Likaledes visar ett årligt ”frihetsindex” från Freedom House, en amerikansk tankesmedja, att det nu är sämre ställt med politiska och civila rättigheter i Hongkong än i grannländer som Filippinerna och Indonesien.

Upprepade svek

Besvikelsen över detta är stor. För vid överlämningen 1997 lovades Hongkong fortsatt självstyre i 50 år framöver enligt devisen ”ett land, två system”. En särskild grundlag skulle garantera stadens unika rättigheter, med fria val av stadens regeringschef som slutmål.

Upprepade svek mot dessa löften fick stadens befolkning att 2014 gå man ur huse och ockupera delar av staden under 79 dagar. Föga förvånande såg kommunistpartiet detta som ett hot. Den ”patriotiska utbildningen” intensifierades i stadens skolor, samtidigt som våld och hot blev allt vanligare för att hantera regimkritik. Något som bland annat kan ses genom kidnappningen av den svenska förläggaren Gui Minhai i oktober 2015.

Xi Jinping. Foto: XINHUA/AVALON.RED / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950

Då Xi Jinping besökte Hongkong sommaren 2017 gick man hela vägen. Kinas utrikesministerium lät veta att avtalet som tecknades med Storbritannien vid överlämningen nu är ett ”historiskt dokument”, som saknar betydelse och inte längre är bindande. Ingen utomstående har rätt att kommentera stadens utveckling, dundrade en av ministeriets talesmän.

Samma år valdes Carrie Lam till regeringschef bland ett fåtal kandidater som godkänts av Peking. Parlamentsledamöter har uteslutits på tveksamma grunder, och många av ledarna från protesterna 2014 kastats i fängelse.  

Möjlighet för Sverige

Många - mig själv inkluderad - trodde aldrig att Hongkongs civilsamhälle skulle orka resa sig igen. Men utfallet blev det motsatta. Söndagens protester vore som att två och en halv miljoner svenskar skulle tåga från Stockholms centralstation till Rosenbad.

Protesterna skedde dessutom trots att Carrie Lam meddelat att utlämningsavtalet ska skjutas upp tillfälligt. Hon har den senaste veckan bett om ursäkt tre gånger. Analytiker kallar detta ”den största politiska reträtten” av Kina under Xi Jinpings dryga sex år vid makten.

Ge ett tydligt uttalat stöd till de demonstranter som just nu riskerar sin frihet genom att stå upp emot världens största diktatur.

Det handlar dock sannolikt om en taktisk reträtt. Räkna med intensifierad propaganda och fler fängelsedomar, följt av nya försök till lagändringar. Försök har redan gjorts att gripa skadade demonstranter vid stadens sjukhus.

Här finns en möjlighet för Sverige att göra verklighet av den ”demokratioffensiv” som Margot Wallström i årets utrikesdeklaration lovade ska genomsyra den svenska utrikespolitiken.  

Gör som flera andra länder: våga förkasta detta utlämningsavtal och ge ett tydligt uttalat stöd till de demonstranter som just nu riskerar sin frihet genom att stå upp emot världens största diktatur.

Detta har hänt

Söndagen 9 juni: Cirka en miljon invånare gav sig ut på gatorna för att protestera, vilket utgjorde den största demonstrationen i Hongkong sedan massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

 

Onsdagen 12 juni: Mindre men mer våldsamma protester, då Hongkongs parlament var planerade att diskutera avtalet. Polis använde sig av tårgas, gummikulor och batonger i större omfattning än under demokratiprotesterna 2014.

 

Lördagen 15 juni: Hongkongs hårt kritiserade regeringschef Carrie Lam meddelar att utlämningsavtalet med Kina skjuts upp tillfälligt, efter att ha mött en av Kinas toppolitiker i stadens Shenzhen. Medger att myndigheterna brustit i kommunikationen, men försvarar fortfarande avtalets innehåll. 

 

Söndagen 16 juni: Uppemot två miljoner invånare tågar genom Hongkongs gator; eventuellt stadens största demonstration någonsin. En pressad Carrie Lam utfärdar ännu en ursäkt där hon bland annat säger sig helt och fullt ”acceptera all kritik” och lovar förbättra sitt styre.

 

Tisdagen 18 juni: Carrie Lam utfärdar en tredje ursäkt på kort tid. Beskriver det som osannolikt att utlämningsavtalet kommer antas under den nuvarande mandatperioden som pågår till nästa år.

Jojje Olsson är Kina-kännare och skribent på Expressens kultursida, bosatt i Taiwan. Hans senaste böcker är "De kidnappade Kinasvenskarna" och "Fängslad, förnedrad och svartmålad – Kinas behandling av den svenska förläggaren Gui Minhai".