Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I stallet syns skillnaden mellan fattig och rik

Malin Eriksson. Foto: Danne Eriksson
”Hoppet”.
”Hästen på Vinga”.
Nina Lekander. Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

Hästböcker har blivit en plats för både samhällskritik och övernaturligheter.

Nina Lekander läser två nya verk av den högproduktiva Malin Eriksson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | HÄSTBÖCKER. Malin Eriksson har med rätta kritiserat SVT:s ridsportsprogram för att nästan bara visa elit- och kändisryttare, och aldrig vanliga ridskoleelever utan förmögna föräldrar (GP 13/12–19). Själv är hon noga med att plocka in inte bara klassklyftor i sina egna böcker, utan även att hyfsat diskret infoga etniska och queera perspektiv. Och hon är oerhört flitig:

I somras gav hon ut ”Varsågod och rid”, i höstas kom hon ut med ”Hästen på Vinga” och ”Hoppet”. Den sistnämnda är en fortsättning på ”Den röda vanten” och ”Uteritten” där pojken Stig för ordet. ”Hoppet” är en enkel historia för småbarn om hopprädsla. Den mörkhyllta Ellen (med egen häst) är kvar, liksom mormor Eva. Här figurerar också en gråhårsdam, ännu nervösare än Stig.

Okej för story och språk, det funkar. Men illustrationerna … det är obegripligt att författaren och förlaget håller fast vid illustratören, vars bilder är platta som döda flundror. Elsa Beskow, kom tillbaka.

Hård konkurrens i genren

”Hästen på Vinga” för något äldre barn är riktigt spännande, och kryddas med en Mio som är könsidentitetiskt ”mittemellan”. Hen är bästis med huvudpersonen Lovis, vars föräldrar bara har råd att låta henne rida lektion en gång i veckan. Å, vad Lovis avundas privathäst- och tävlingsryttaren Maryam i stallet.

Men via ett dödsfall dyker det upp okända arv i Lovis familj: den döende släktingen Viktor, vars syster var en på sin tid berömd tränare, och de bådas hästgård. Lovis vill rädda gården från försäljning och börjar forska i bakgrunden. Mysterier finns att lösa, okända samband uppdagas.

Synd bara på flum och övertydliga övernaturligheter. Malin Eriksson är inte Selma Lagerlöf eller Maria Gripe. Hon har också hård konkurrens i genren svenska, samhällstillvända och hierarkikritiska hästböcker av bland andra Lin Hallberg, Pia Hagmar och Angelica Öhrn. Nästa trend blir kanske sexövergrepp. Där var Marianne Wallin ute med ”Bränd” redan 2014.

Till sist en halvhalt: den som ännu skriver ”looser” riskerar att framstå som en loser. Sitt i den ortografiska sadeln, Malin!

 

HÄSTBÖCKER

MALIN ERIKSSON

Hästen på Vinga

Opal, 240 s.

Ålder 9+

 

MALIN ERIKSSON och INGRID FLYGARE

Hoppet

Opal, 48 s.

Ålder 6+

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kulturredaktion. Hennes senaste bok är essän "Trosbekännelser"