Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Adrienne Rich försökte alltid att älska sitt land

”Atlas över en invecklad värld”.
Adrienne Rich. Foto: ADAM ROUNTREE / AP
Magnus Florin. Foto: OLLE SPORRONG

Adrienne Rich är en av den amerikanska poesins största röster. 

Magnus Florin läser översättningsvolymen ”Atlas över en invecklad värld”, gjord av Athena Farrokhzad och John Swedenmark. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. På sockeln till Frihetsgudinnan i New Yorks hamn finns de berömda raderna som välkomnar landets immigranter: ”Ge mig dina trötta, dina fattiga – som längtar efter att få andas fritt”.  Häromdagen föreslog en representant för USA:s regering ett specificerande tillägg: ”Ge mig dina trötta, dina fattiga, som står på egna ben och inte ligger det allmänna till last”. 

Det var sagt på skämt, ju... Men bakgrunden är inte skämtsam: regimens nya immigrationslagar. I fjol klättrade en kvinna upp på statyn i protest mot separationen av barn och föräldrar vid Mexikos gräns. Direktsänt i tv på nationaldagen den 4 juli.

Amerikanska monument

I ”Atlas över en invecklad värld” är Frihetsgudinnan ihålig – med ”pilgrimsmyror som väller ut ur ögon, öron, näsborrar av brons, Frihetens mun”. Men den amerikanska poeten Adrienne Rich (1929-2012) var inte ute efter att montera ned ett nationalmonument. Snarare pröva grunderna för en möjlig amerikansk identitet. Ett par rader senare är vi på en annan kust, vid San Quentin och Alcatraz, fängelserna byggda av fångar. Även de är monument. Liksom Wounded Knee, Maya Lins ”Vietnam Veterans Memorial” och den sista flygtransporten från Saigon.  

Det börjar med en rivstart. ”En mörk kvinna med böjt huvud” i den bördiga Salinasdalen i Kalifornien, ”världens salladsskål”. På några få rader trängs realiteter ihop: jordgubbsplockarna, besprutningen med kemikalier, de för tidigt födda, och så nyköpta jordgubbar på marknaden, glänsande.  Resan går vidare till olika tider och platser, alla ett slags monument. Det är en skön poesi, som konfronterar sin skönhet eftersom den vet att det sköna och sanna är skilda saker. ”All utflyktsmat äts på gravar.”

Feministisk nyckel

Rich skrev en rad av det amerikanska sjuttiotalets feministiska nyckeltexter, ”Compulsory heterosexuality and lesbian existence” (1978, tryckt 1980). Och blev själv ett monument. Men hon försåg ofta nyutgåvorna med omprövningar, betonande tid och situation. 

Samlingens situation är Kuwaitkriget 1990-91 och dess nationalistiska våg. ”En patriot är inte ett vapen”, skriver hon – med referens direkt till luftvärnsroboten MIM-104 Patriot. Hon söker ett annat slags patriotism: ”jag försöker omfatta vad det innebär att älska mitt land”.

Emily Dickinson och Walt Whitman är med henne. Dickinson ser hon göra ett beslutsamt val – hon inrättar ett rum till en frihetsglänta, där dikter om vulkaner kan skrivas. Whitman ser hon inte som en redan färdig nations hyllare, utan som besjungare av det möjliga – en ännu ouppnådd demokrati. 

Adrienne Rich skriver en poesi som söker ett möjligt möte mellan läsare och författare, till tecken för ett möjligt land som till sist kan älskas. På så vis är hon en mycket amerikansk poet, som tar Frihetsgudinnans välkomstord på största allvar.

LYRIK

ADRIENNE RICH

Atlas över en invecklad värld. Dikter 1988-1991

Översättning Athena Farrokhzad & John Swedenmark

ellerströms förlag, 71 s

Magnus Florin är författare, dramaturg och medarbetare på Expressens kultursida.