Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hon borde ha berättat mer om robotskallen

Pernilla Wåhlin Norén är arkitekt och bosatt i Borlänge. Foto: ELLINOR KODA / MODERNISTA
"Sorgens princip".
Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

I Pernilla Wåhlin Noréns "Sorgens princip" är människan råvara för sorgen – den viktigaste energikällan.

Ulf Olsson läser en roman som gärna hade fått tona ner ideologin en smula.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Framtiden är nog redan här – och den ser inte så ljus ut. I Pernilla Wåhlin Noréns framtidsblickande debutroman med den vackert gåtfulla titeln ”Sorgens princip” produceras strömmen av gigantiska ”emotionsreaktorer”, arbetarna har förvandlats till råvara, och sorgen är den viktigaste alstraren av energi. 

Finanskapitalism

Ett annat ord för detta tillstånd är vad Wåhlin Norén kallar ”abstrakt finanskapitalism” och hennes beskrivning av detta tillstånd tycks mer som en bild av nuet än som dystopisk science fiction: det är som att finanskapitalismen i hennes vision tömmer tingen på emotionell laddning, rationaliserar relationer, ödelägger landet. 

 

LÄS MER – Ulf Olsson: Malou von Sivers ger mig ingen nåd

 

Hon har onekligen en poäng i denna anatomi över ett tillstånd: våra emotionsreaktorer är nu medier och sociala medier, relationer och ting digitaliseras i rasande fart.

Som beskrivning av ett tillstånd är ”Sorgens princip” tydlig och talande. Men som berättelse svagare och tyvärr inte riktigt engagerande. Två kvinnor ställs upp som varandras motsatser men vilka dock sakta ska föras samman. 

Kakelugn

Sonja är tekniker, arbetar med att framställa tankestyrda proteser, hon manipulerar ”psykoemotionella” tillstånd. Den andra kvinnan, Forough, eldar i kakelugnen, skurar sina golv med såpa, och simmar i skogstjärn.

Men den alltför enkla motsatsställningen av idyll och modernitet, av själ och materialitet, fungerar inte. I stället för den in ett alldeles för stort mått av ideologi i romanen, gör den onödigt sentimental, och löser upp romanens egentligen hårda kärna.

Jag hade hellre velat läsa mer om hur världen blivit en ”gigantisk robotskalbagge” med ”skorstenar, rör och ugnar som kunde vara lemmar på en enorm och egendomlig tordyvel.”

 

LÄS MER – Ulf Olsson: Att läsa Marina Tsvetajeva är som en stöt genom kroppen

 

ROMAN

PERNILLA WÅHLIN NORÉN

Sorgens princip

Modernista, 160 s.

 

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!